måndag 23 mars 2009

Högmod och envishet

För flera hundra år sedan, när vi bodde i Åbo. Ja också för nästan flera hundra år sedan, när vi hade flyttat från Åbo till Kyrkslätt.

Och det jag nu tänker på är en upprepad liten episod utan större uppmärksamhet på den tiden när J:s mormor ännu levde och deltog i luncher och dylikt som J:s föräldrar ordnade. Som en parentes, hon levde länge och väl, pigg och aktiv långt över nittio.

Det blev dags för kaffet. Hon använde socker. Hon tog aldrig sockerskålen närmare, inte heller förde hon kaffekoppen närmare sockret. Hon lyfte en sked socker ur sockerskålen och på vägen till kaffekoppen lämnade sockerskeden efter sig en del av sitt innehåll.

Detta hände varje gång.

J lever efter samma filosofi. Han sitter i soffan, har ett krispigt saltkex med ovanpåvarande innehåll på assietten på soffbordet. Han lyfter upp kexet från assietten, för det till munnen och tror att det går att bita av utan att det smular. Vilket det inte gör.

Detta händer varje gång.

I kväll, alldeles nyss, tog han i alla fall fram lilla dammsugaren för att avlägsna besvärliga bevis.

Inga kommentarer: