torsdag 5 mars 2009

Generation efter generation

Little Miss befinner sig i ett helt oemotståndligt och fascinerande skede. Hon ger uttryck för sin personlighet, för sin vilja, för sina preferenser och hon utforskar frenetiskt och med stor koncentration allt omkring sig. Det är klara bud med vad hon vill (peka och nicka på huvudet) och vad hon inte vill (noh, noh, skaka på huvudet, visa nej med händerna).

Hon sitter nästan hur länge som helst och flyttar föremål från en påse till ett bord, från ett bord till påsen, från påsen till en ficka, från fickan till golvet, tillbaka till påsen och whoops så faller allt ur påsen för den är uppochner och så fortsätter de små fingrarna med sin träning med att göra en öppning i en ficka eller en påse, släppa ner ett föremål i fickan eller påsen, plocka upp ett föremål och se om det skramlar, samla allt i påsen och se om de tillsammans skramlar. 

Alla ni som besvärslöst plockar saker ur väskor och fickor, tänk på all träning som ligger bakom.

Big Sister håller på att bli stor. Det börjar komma in hormoner och prövningar. Häromdagen var det snyft och gråt för vissa ordväxlingar som hade skett på skolgården. "De respekterar mig inte". Prat och diskussion. Mellanmålspaus. Eftersnyftssuckar. "Tror du att någon någonsin kommer att respektera mig?". Jag levererar ett inlägg om hur hon är älskad och respekterad av sin familj och utökade familj, hur viktigt det framförallt är att hon respekterar och aktar sig själv, vilket hon medger, och så går vi vidare.

Om en liten stund gräver vi oss in i en National Geographic som särskilt har en sida om särskilt nyttiga livsmedel, av vilka broccoli ligger som nummer ett, och det är ju Big Sisters favorit, så således gick vi genom hela listan och det var spännande. I dag tog hon fram samma tidning och ville se listan igen. 

Jag älskar de här barnen, jag vill dem allt väl, jag vill att de någon dag länge efter det att jag inte mera finns har något minne, något ord kvar. Kanske någon lärdom.

Inga kommentarer: