tisdag 24 mars 2009

En kommentar jag skrev

Jag läser ett antal bloggar. (Och jaja, bara saker mognar så lämnar jag min bloggrulle till andras beskådande.)

En av de bloggar jag följer är kaffelattepappan, och han skrev ett inlägg som berörde mig, och så skrev jag en kommentar. Jag skriver inte många kommentarer, men denna kommentar bara måste jag skriva för det var något som jag både tänkt på och följt med under en viss tid både i de sociala medierna och i gammelmedierna. Citat:

Tänka själv och tänka på sig själv
Är det inte rätt många som tycks likställa begreppet att tänka självständigt med att tänka egoistiskt? För mig är det inte riktigt samma sak iallafall. Det slår mig ibland när jag läser om folk som lämnar sin partner och väljer delad vådnad och hela baletten, för att få vara självständiga.

Självklart ska man separera om man mår dåligt i sin relation och det inte går att reparera, men då är det ju det som är problemet. Ja , jag tror jag tänker på Skugge (eller om det var någon annan gaphals-proffstyckare) och uppfattningen att man inte kan vara självständig i ett långvarigt partnerskap. Bara för att inte hon kunde det ?

Citat slut.

Min kommentar: 

 Postat av: Farmor Anka

Man kan både tänka och fundera självständigt och i stora mått egoistiskt och ändå bli kvar i ett förhållande och, framförallt, i en familj. Det är en balans som går att nå om man vill och orkar förhandla lite. Live and let live.

Ett barn mår bättre av att en förälder då och då vill vara för sig själv eller sysslar med sitt så länge detta är utan dramatik, än att utsättas för delad vårdnad-helvetet eller något värre.

(Så har vårt hittills 35-åriga partnerskap med två fullständigt sjävständiga och för sin uppväxt tacksamma barn, måna om sin integritet men samtidigt omtänksamma om andra, fungerat och fungerar fortfarande. Jag har alltid varit och förblir me, me, me och han har alltid varit och förblir han, och så har vi en familjebit ihop. Är det så svårt?)

Trots vad Skugge skriver är det uppenbart att hon blev lämnad av sin rockande make, och nu försöker hon med tatueringar och dessa oändliga rockmusikinlägg på sin blogg bevisa att hon fortfarande är tuff och värd en återerövring. Hon körde sitt race för odiplomatiskt och okänsligt och rockäktenskapet tålde tydligen inte trebarnsvardagen. Två omogna och oflexibla individer, I'd say.

VAD JAG FÖRVÅNAS ÖVER är att man inte anpassar sig när åren går och barn skaffas. Det var väl ett gemensamt beslut? Är det svårt att godkänna att de riktiga rockåren gick förbi? 

Inga kommentarer: