tisdag 10 februari 2009

Gilbert och Little Miss

Det är inte lätt för en gammal huskatt, särskilt inte för en äldre siames, att acceptera nya varelser i tillvaron.

Ett småbarn är ingen katts favorit annars heller.

Vår Gilbert har dock stegvis gått in för en viss acceptans genom att inte direkt rymma under sängen. Svårigheterna består i de förtjusta och högljudda utropen från Little Miss och en osofistikerad approach (peka i ögat).

Det håller på att jämna ut sig. Dock fortfarande så att jag håller kärleksfullt i en något stressad katt medan Little Miss smeker och ömt sätter sitt huvud mot kattens kropp. Katten ger från sig några inte helt bekväma men diskreta ljud. Men inga klor, inget fräs, inte minsta lilla utfall till utspel. Den står ut. Smiter iväg såfort den kan, men i alla fall.

Inga kommentarer: