söndag 15 februari 2009

Föräldrar and why not

Jag pratade nyss en god stund med min mamma. Det brukar jag göra med vissa mellanrum, och vi har riktigt mysiga pratstunder ihop. Nyheter och detaljer ur hennes nuvarande tillvaro varvat med tillbakablickar då hon berättar om gamla tider. Och med gamla tider vi talar här om tider då hennes pappa var den första i byn att skaffa en radio.

Det här med prat om gamla tider och mysiga pratstunder är något som kom först efter att min pappa inte mera fanns och hon hade återhämtat sig efter ansträngningen att sköta om honom in i det sista. Det här låter ju förfärligt krasst. Men hon var tidigare helt enkelt alltid bara för utmattad och trött för att upprätthålla någon "pratstundsnivå". Jag förstår nu att var det . Det var dock inte så roligt alla gånger jag försökte kontakta och uppmuntra henne och hon inte var mottaglig.

Min pappa var en inisjälen välmenande, hederlig och gudfruktig person, men inte någon lätt sådan, för han hade ett invecklat själsliv och han var en mycket begåvad om än komplexfylld person, med stor drive. Han hade också många förvärvda obstakel som hindrade honom att ta svängarna fullt ut och som hindrade hon från att agera som han ville. Han inte var någon lätt person att leva med. 

Det har präglat mig. And why not. Mina barn är med säkerhet präglade av att ha vuxit upp min mig som mamma. And why not.

EDIT: Mina barn har å andra sidan en underbar far som har skänkt dem alla livsbejakande egenskaper det finns. Det märks hos dem.

Inga kommentarer: