onsdag 18 februari 2009

Död eller tandlös

Det här med att placera livet och dess kedjor i ett längre perspektiv.

Ponera att jag hade varit en potentiell länk i kedjan för hundratusentals år sedan. Eller det kanske räcker med hundratals år sedan.

Kanske skulle jag inte ha haft några livshotande tillstånd, utom på sin höjd dåligt tandmaterial, så de faserna skulle jag kanske genetiskt sett ha överlevt. (Fast vad vet jag vilka gener som skulle ha gällt i min kombination på den tiden, här extrapolerar jag bakåt.)

Utifrån vad som hände när mitt första barn föddes skulle jag högst sannolikt ha dött i barnsäng vid första försöket. Barnet skulle kanske ha överlevt, beroende på vad det fanns för stöd i omgivningen. Kanske skulle barnet ha dött i brist på näring och omvårdnad. I så fall slut på kedjan.

Hade jag mot förmodan överlevt förlossningarna skulle jag antagligen vid senast cirka 30 års ålder ha varit praktiskt taget tandlös och sliten. Förbrukad långt före mitt biologiska bäst före-datum.

Eventuellt dödad vid anfall, krig, naturkatastrofer, andra omständigheter.

Märkligt att vara här.

Inga kommentarer: