onsdag 14 januari 2009

Morgonblickar och morgontankar

Det första jag ser när jag vaknar på morgonen och tänder min läslampa, är väggen mitt emot sängen (ja hur annars) och på den ser jag en oval spegel och två lampetter.

Den ovala spegeln köpte vi för väldigt länge sedan i Torrevieja av en gammal italiensk man som hade en butik där han bl.a. gjorde kristallkronor. Det hade han gjort hela sitt liv, största delen i USA och han hade gjort och fixat kristallkronor bland annat till Vita Huset. På väggen hade han signerade porträtt med personliga hälsningar från flera amerikanska presidenter.

"Jag har haft ett fantastiskt liv" sade han. Att han landade i Torrevieja på ålderns höst berodde på hans spanskfödda fru. Att vi aldrig gick till honom med vår familjekvartett och sjöng vårt dåtida italienska bravurnummer är något jag ångrar än i denna dag. Hans butik finns sedan länge inte kvar.

Utöver den ovala spegeln med gyllene träram (trä, inte gips) köpte vi en en sextaggad bronskrona av honom. Den finns nu i vårt bibliotek och den gav mig inspiration till min "bronssamling". Den började med dels bronskronan, dels några klädkrokar (eller vad de kan vara, de har en liten oval eller rund ram med en utstickande sak under) i brons som vår gamla italienska handlare gav oss på köpet, så kom det in ett och annat jag hittade i secon hand-butiker, på lopptorg och så.

Lampetterna kommer från Åland. De är i mässing, de är handhamrade och vi fick dem i bröllopspresent från min faster och familj. Min pappa kommer från Åland. De kom utrustade med fattning för ellampor och sladdar som hastigt hamnade bort. Det är bara stearinljus som gäller för dem. 

På den ena lampetten hänger en "handvriden" servettring, underbart fin, från en sitz med Florakören på Sibbe (Sibeliusmuseums källare) i Åbo kvällen innan ett jubileum för några år sedan.

Under spegeln och lampetterna står en smal liten möbel. På den står en rund Arabia-porslinsask som jag fick i födelsedagspresent av min far efter att jag som sjuåring eller så bittert begrät en annan fin ask jag hade och som något gästande barn hade söndrat. Bredvid den står ett mässingsfat med moderna nonsensbollar i olika färger i. Det fatet är tillverkat av min fars, javadskajagsäga, bundsförvant kanske, från ett skede i hans liv. Denna persons besök hemma hos oss  var alltid spontana och föranledde alltid djupa suckar hos min mor.

Bredvid fatet i fråga finns en helt hyperkitschig sak som min son begåvade oss med efter sin bröllopsresa till Las Vegas. 

Det här älskar jag att se när jag vaknar och jag hoppas av hela min själ att ingen eller inget tar detta av oss.

Inga kommentarer: