tisdag 29 december 2009

Väderbesatthet och fingers crossed

Ut ut, hastigt, solen är framme!

Det låter som nordisk sommar, men det är jultidens verklighet i staden Torrevieja sedan cirka tio dagar.

Det har förvisso förekommit några nästan helsoliga dagar, men ändå. När det normala är att sol är utgångsvärde och regn undantag.

Och alla fingrar och tår i kors, vi har gäster tre dagar till och må denna väderleksrapport stämma. 

Övriga delar av landet har det dock inte så vidare.

Utom för dem som gillar störtregn med åska.

måndag 28 december 2009

Vilken kväll

När vi senast, och det var i början av juni, var inbjudna till träff hos good old John B så var det hans 90-årsdag och han var ganska bräcklig.

Trött av cancerbehandlingar. Försökte hänga med men det var svårt att uppfatta vad han sade, han liksom gled omkring i en annan värld. 

Vi tänkte att vi kanske aldrig ser honom mer.

Nu är vi nyss hemkomna från ett kalas som hans fantastiska fru en gång igen hade ordnat och good old John B är tillbaka. Avmagrad, håret glesare och ännu vitare, går med käpp, behöver hjälp i trappor, men mycket mycket närvarande. Underhållande.

Where there is life, there is hope.

lördag 26 december 2009

Annandagsrapport

I går, juldagen, enligt våra traditioner årets lataste dag, höll jag mig HELT borta från datorn.

Med en halv minuts undantag då jag kollade väderleksrapporten. Vilket uselt väder den senaste veckan. När man har gäster norrifrån är det särskilt bekymmersamt på något sätt. 

Stämningen har det dock inte varit något fel på. Det har varit helt härligt alltihopa. Och det fortsätter.

onsdag 23 december 2009

Look at the bright side

I dag var det julgransklädning och pepparkaksbak. Med Big Sister och Little Miss och våra örnar förstås (dotter med man).

Först kläddes granen. Med stor insats av Big Sister.

Big Sister tappade en bräcklig boll i golvet, den gick sönder i många bitar.

Det förekom ursäkter, pinsamhet och dåligt samvete, och därefter en "make-the-best-of-the-situation".

"Ja, åtminstone gör det min arbetssituation lite enklare, lite mindre bollar att hänga upp."

The woods are lovely, dark and deep.

And I have promises to keep. And miles to go before I sleep. And miles to go before I sleep.

Något åt det hållet.

tisdag 22 december 2009

Lite sönder mitt i lyckan

I morgon är det Big Sister och Little Miss hos oss och det ska bakas pepparkakor. Little Miss måste få vara med på något hörn, det krävs lite pedagogik här.

Vid sidan om detta behöver både vuxna och barn mat. Planera, organisera, utföra, använda spis, ugn eller mikro.

Tvättmaskinen måste gå. Måste, för tvättkorgen svämmar över. Eventuellt även tumlaren, beroende på om det är torkväder ute eller inte. Detta måste pusslas ihop med användning av ugnen.

Eller så stänger i av varmvattenberedaren och badrummens golvvärme och håller fingrarna i kors.

Så borde vi dammsuga också. Lite basic julstädning, men det måste tajmas med de övriga elbehoven.

Ni som bor uppe i Norden, fattar ni? Att kunna använda precis alla bekvämligheter och apparater på en gång och det blir inte elavbrottskris i hushållet.

Terrassen och växterna är i horrorskick efter allt regn och oväder vi haft. Vi har gäster. Det ska vara solsken och blommande blommor. Det är inte. Det stressar mig.

The "lycklighetsfactor" finns dock närvarande. 

måndag 21 december 2009

Förr eller senare eller ännu senare måste man

Julaftonens meny har varit under diskussion i dag och mer eller mindre slagits fast.

Det blir bara sånt vi verkligen vill ha. Inga måsten.

Spanska och nordiska saker i blandning. I stället för skinka blir det jamón iberico (finaste, dyraste, godaste och hälsosammaste skinkan). Morotslåda, förvisso. Langostinos. Finsk rödbetssallad. Ingen sill. Finskt rågbröd. Lagrad manchego-ost med ursprungsbeteckning. Kokt potatis. Kall snaps. Skumpa. Rödvin. Pepparkakor, jultårtor.

Och framförallt, vara tillsammans med familjen, se barn öppna julklappar.

Om det inte vore för detta kunde jag lika gärna åka på kryssning någonstans och förtränga hela julen. 

söndag 20 december 2009

Lunchväntan

Dottern och jag var ute på promenad i strålande sol men iskall blåst och nu väntar vi på att sonens familj ska komma på lunch och det ska bli spännande att se om Little Miss kommer ihåg sin faster. 

Ett år är nog en fasligt lång tid för en fröken som är snart två år.

Ja nu skulle de nog få komma snart. Vi väntar, vi väntar.

lördag 19 december 2009

Iakttagelser i ankomsthallen på en flygplats

När man står på en flygplats i egenskap av mottagare och väntar på dem man ska ta emot och särskilt om det dröjer lite så hinner man iaktta och fundera.

Utöver himlamedögonen över någon stil eller brist på stil eller japp -- stilpoäng där -- så undrar jag om det över huvud taget är möjligt att hitta en fungerande lösning på en hall för anländande flygpassagerare där man som anländande bara helt enkelt kan gå ut, utan väggar av anarki emot en.

Jag tänker särskilt på den del där mottagarna står och väntar på de anländande som anländer och mottagarna rusar fram och alla står precis rakt i vägen för anländare som kanske inte är så förtjusta i glädjefesten utan bara i största allmänhet vill framåt och ut. Vilket kan vara Mission Impossible.

I kväll såg jag bland annat följande.

En kille som gjorde stopp med sina stora väskor mitt på smalaste stället för att kolla sin mobil. Den var ganska trög att starta. Kanske fanns det många intressanta textmeddelanden. Där stod han länge precis mitt i vägen.

Ett sällskap ungdomar som tog emot ett annat sällskap ungdomar, det fanns väl ett antal vuxna närvarande, men hursomhelst, hela sällskapet bildade en kompakt människopropp utan några som helst tankar på att flytta sig åt sidan för den eventualiteten att det finns någon annan passagerare som vill gå vidare och ut. Det tjingades och tjoades, det togs foton, det diskuterades kvällens vidare planer -- allt medan de stoppade upp precis all trafik. På smalaste stället.

En äldre herreman ställde sig mitt i passagerarutfarten med sina två sextiotalsväskor och stod där en lång stund medan han undrade vad han skulle göra. Han såg ut som att någon borde ha visat en skylt men han såg den inte.

En äldre mamma med vuxen dotter togs emot av vad jag antar var dotterns någotförhållande och han hade utnyttjat baren väl och hölls knappt stående. Då tänkte jag trageditankar.

Det regnar häftigt ute och i detta hushåll råder all slags harmoni. 

torsdag 17 december 2009

Fammo bija

I går, när vi hade Little Miss och J för en gångs skull var hemma en stor del av tiden, hade jag jobb att göra och vi försökte dela upp det så att J håller reda på Little Miss så där för det mesta.

Det fungerade inte helt enligt planerna. Little Miss är av förekommen anledning mera van med mig och när Faffa föreslog byte av blöja var hon i princip med på tanken men meddelade att det är Fammo som ska byta blöjan. Fammo bija.

Den 17 december hemma och den 13 i La Coruña

Om mina denna dags göranden finns det inte mycket att orda om.

Packa upp (på tiden!!), tvätta två maskiner och torka ute i solen, plocka och ordna, ny ordning i köket och hoppas att jag är riktigt effektiv och får resten klart i morgon, för på kvällen anländer Besöket. Vår dotter med man för två veckor. Familjemys ska det bli.

Om vår söndag den 13 december i La Coruña har jag betydligt mer att berätta. Den var mycket innehållsrik.

Solen sken, vinden var lite kall. Vi var bjudna till familjelunch hos vår värd Arturo. Före det hämtade han oss från hotellet och körde oss runt med snille och smak. Han har bott i La Coruña hela sitt liv och vet allt om allt. Några bilder:

Torre de Hercules, sett från Mirador San Pedro. Stan ligger till höger. Denna fyr är den äldsta romerska fyren fortfarande i användning (nästan 2000 år i drift).

Så här ser fyren ut på lite närmare håll, knäppt genom bilfönstret när vi susade förbi. Ursprungligen var fyrtonet runt, med en slingrande avsats längs utsidan för att dra upp vagnar med ved, som fyrljuset på den tiden eldades med.

Denna Mirador San Pedro ligger på en höjd utanför stan och är som namnet säger en utsiktspunkt samtidigt som anläggningen fungerar som restaurang med flera kabinett och salar. Vår värd har lunch med dessa vyer en gång i månaden med en grupp han är med i. Wow! Eller något åt det hållet.

Efter många andra intressanta platser och via en liten aperitif (torr sherry) med en liten försmaksprtion av vad som skulle bli lunchrätten (callos gallegos, dvs. en stuvning på bitar av komage och kikärter) -- fiffigt där Arturo, han ville kolla om vi gillar maten eller om annat behöver beredas -- kom vi fram till våra värdars fritidshus ca 15 km utanför La Coruña. Här samlas familjen till lunch alla söndagar. Alltid minst 15 personer.

Lunchen serverades i husets informella matsal-kök i källarplanet som har utgång till simbassängsområdet. (Behöver knappast nämnas att det finns riktigt kök och riktig matsal i våningen ovanför.) Arturo hade till vår ära tagit fram finska flaggan och symbolen för vår Lionsklubb.

Måltiden inleddes med percebes, nyss tillredda och absolut underbara, rico rico. Jag har aldrig sett så stora mängder percebes på en och samma gång i mitt liv. Vi fick också lära oss hur de bäst öppnas, hittills har vi gjort hursom, men nu vet vi hur galicierna gör det.

Ja, så serverades vi av värdinnan tillredd rätt, callos gallegos, som var mycket mera rico än vad vi smakat på vid aperitifen. Även mycket mättande och efter alla percebes (en full tallrik!) och en stor tallrik huvudrätt förmådde jag inte äta snabbt nog och ta påfyllning och värdinnan undrade om jag inte gillar maten.

Så var det kaffe och små bakelser och efterrättsdrycker och i något skede uppenbarar sig en husa klädd i husauniform och tar hand om disken och efterstädningen.

Arturo visar oss runt i hela huset och längs hela den fina trädgården -- allt omhändertaget av husa och trädgårdsmästare flera gånger i veckan.

När husan hade husat färdigt och åkt iväg åkte vi tillbaka till stan. Före det hade vi en intressant diskussion om problem med tjänstefolk.

Man kan ju alltid försöka hänga med som det vore ens vardag.

onsdag 16 december 2009

Torrevieja den 16 december och La Coruña den 12

I dag har vi skött Little Miss hela dagen, för hon kunde inte ha sitt halvdagsdagis pga. lunginflammation. Hon har medicinering på gång och är på bättringsvägen, och vi har både hämtat henne hemifrån med bil i morse och nyligen kört henne hem för det är så kall luft för en liten sjukling, plus fem i morse och drygt plus tio på eftermiddagen.

På detta viset varvar jag barnbarn med jobb i vår röriga och ostädade lilla lägenhet i myskläder och yllesockor och funderar på vilken skillnad det är mellan olika världar man vistas i. Från femstjärnigt och tjänstefolksstädat och -uppassat till min vanliga tillvaro.

Jag fortsätter med en liten översikt av vår lördag den 12 december i La Coruña.

Morgonmål intogs med dessa vyer över hamnbassängen.

Kort möte med vår värd som gav tips om platser att vandra längs och besöka inne i gamla stan som låg nära.  

De här inglasade balkongerna är ett typiskt drag i trakten. De är inbyggda från början (inte som i våra trakter där man glasar in balkonger efteråt) för traditionellt ingick det som en del av uppvärmningen att ha balkonger som samlar sol. Dessa på bilden har riktning söder och en fantastisk utsikt över hamnbassängen och havet. Inte billigt. I en byggnad till höger om bilden bor en av Spaniens rikaste personer, ägaren till klädjedjan Zara. 

Det här är hamnbassängens promenadkant. Söder ligger till vänster.

Detta är utsikten över hamnbassängen söderut med Real Club Nautico (den röda byggnaden). I övre våningen hade Franco i tiden ett residens, utöver sitt palats en bit utanför staden.

Så gick vi härsan och tvärsan och ända upp till norra strandpromenaden (det skiljer ca 800 m mellan södra hamnbassängen och norra stranden), och tillbaka till nära hotellet och så tänkte vi att det inte går att lämna Galicia utan en sjömatsmåltid. Särskilt percebes. För om kvällens meny visste vi intet, inte heller om lunchen vi var bjudna till på söndag. Måndag före avfärd var för kort. Sagt och gjort, till en av lokalerna med skaldjursmeny.

Som plockbitar före den egentliga beställningen fick vi lite ett och annat, och jag fascinerades av systemet med knappnålar instuckna i en korkbit för att peta ut innehållet i havssniglarna (eller hur de nu heter).

Så kom själva beställningen. Vi orkade inte med allt trots att det förvisso var väldigt gott och bra, detta med skaldjur har en delikat kokningsbalans som galicierna behärskar till fulländning.

Så gick vi till hotellet för en riktigt ordentlig eftermiddagsvila. Med ombyte till nattkläder och allt.

Jag behöver knappast berätta att kvällen var fenomenal, och som en detalj så var raderna av pälsar vid garderoben imponerande.

Exempel på vad vi fick innan vi satte oss till bords.

Utsikt över salen med drygt 280 personer närvarande.

Och vid vårt bord hade vi bland andra en helt förtjusande lite finnig 15-åring i tandställning som ritade fina bilder och med vilken vi förde helt utmärkta konvesationer på engelska, för det ville han.

Jag drog mig tillbaka till vår svit kring klockan ett, för vi hade en viktig söndag framför oss och jag ville inte vara för trött.

tisdag 15 december 2009

Fredag 11 december, Alicante - La Coruña

Tidig avfärd, mellanlandning i Madrid. Fyra timmar i terminal 2 på Barajas. Gammalmodig och trist. Åt lunchsmörgås och tog en brandy efter maten. Den var väl tilltagen men vi kom också underfund med att den var vattenstark. Fuskelifusk. Vi drack inte upp allt.

Vår värd Arturo tog emot oss på flygplatsen i La Coruña och vi hade fortfarande ingen aning om hur vi skulle bo. Det enda vi visste var att vi "inte behöver bry oss om kostnader".

Han körde oss till ett hotell, Hesperia Finisterre, och vi anvisades en svit uppe på sjätte våningen.

Utsikt över hamnbassängen från vår hörnsvit med fyra fönster åt två håll. Fuskelifusk -- bilden är tagen lördag morgon, inte på fredag. Jag försökte ta kvällsbelysningsbilder, men det är FÖR svårt.

Denna syn mötte oss när vi äntrade salongen från hallen. Minigym med vikter, löpband, Pilatesboll och Pilatesmatta. Löpbandets motor fungerade inte så jag gjorde ett Pilatespass och tog sedan ett bad i jacuzzin med misstaget att tillsätta vattendoft  och det blev ett sjuherrans skum som tänkte svämma över hela sviten.

Andra delen av salongen sett från ingången till sovrummet.

Badrumsavdelningen hade förbindelse både till hallen och sovrummet och dessutom ett stort minus: genomskinlig glasdörr till toan och badkaret. Hade det varit bara badkaret bakom glas så hade jag gett ett segt okej, men vem vill sitta iakttagen på toa medan ens hälft borstar tänderna? Handfat och spegel till höger, syns inte.

Så har vi ett litet men irriterande minus till: hade det inte varit bättre med flytande handtvål i stället för den här lilla glycerinbiten som inte hade någon avställningsplats så vi måste improvisera med ett av tandborstglasen? Var det liksom tänkt att den ska flyta omkring på marmorytan och kleta till allt? Hårtorken hade en fiffig lösning i en låda med uttag under handfatet med det lilla minuset att den inte fungerade.

Fredag kväll bjöd vår värd på middag på Real Club Nautico. Före det hann vi promenera lite i faggorna och beundra julbelysningen. Med ett par stora paket rökt lax insvept i termopaket under armen, för det hade vi lovat hämta till Arturo med familj.

Och en sista undran: fint och nyrenoverat hotell, helt klart med inriktning att betjäna datoranvändare och så. Men faktiskt så har folk mobiltelefoner och kameror och det hade varit ack så snärtigt att ha en rad uttag t.ex. på skrivbordet. Uttag på dammsugarnivå, otillräckligt antal sådana. Ett uttag för rakmaskin i badrummet. 

Jag kan alltså inte låta bli att gnälla verkar det som.

måndag 14 december 2009

Ja förstås blev det bra till slut

Nu är vi hemma igen.

Och det har funnits ett gnällinlägg exponerat högst upp i alltför många dagar.

Det var intensivt, hann eller orkade inte blogga. 

Lördag innan festen skrev jag en liten postning till Facebook, men har någon sett till den? Inte jag i alla fall. "La Coruña Live" did not happen.

Många intryck att smälta. Det finns bilder. Kommer snart. 

Det har varit och är för närvarande riktigt pissväder i Torrevieja. Kallt, regn.

Kallare och regnigare än i kalla och regniga Galicien. För i La Coruña var det strålande solsken alla dagar vi var där.

torsdag 10 december 2009

Hur ska jag kunna sova

I morgon kvart i sju åker vi hemifrån till Alicante flygplats. Till La Coruña via mellanlandning i Madrid.

Det kommer säkert att bli helt fantastiskt. Jag har aldrig varit i Galicien och vi har fantastiska värdar.

Men jag har ingen aning vad som ska hända, utom en smokingmiddag lördag kväll. Det är att plocka ihop smokingstassen och klänningen och lite allt möjligt för alla eventualiteter.

Denna kväll är det bowling och körövning och jag undrar hur vi ska få ihop en vettig nattsömn och jag är i det stora hela ganska stressad och arg på ett och annat. 

Får jag inte sova ordentligt så blir det total snedtändning av dagen.

VAR är smokingdelarna? VILKA tillbehör är det tänkt? VAR är urvalet av slipsar för övriga tillfällen? Ska det gå att få sova alls?

Varför fungerar inte Vodafone när jag försöker fixa så att jag igen får mail till min mobil??

Säg mig EN sak som inte känns fel just nu.

Bad hair day

Jag var hos frissan och vi diskuterade fram en vinröd nyans på mina slingor som en kontrast till min nuvarande ljusa grundfärg. För det skulle bli en förändring. Igen.

Det blev nog närmare orangerött skulle jag säga. Kanske grundfärgen var för ljus. 

Det blev som det blev. Det är som det är.

Det går inte så bra ihop med de kläder jag skaffat på sistone och tänker använda, så det är väl bara att hålla god min och se ut som att det är just så här jag vill se ut.  

Not.

onsdag 9 december 2009

Med ålderns rätt

Ja och nu håller jag på att nå den kritiska gränsen som är klockan 20 när det enligt mina värderingar är godkänt att ställa sig i säng, särskilt när man 

- har varit på en ansträngande fest dagen innan

- öööhhh, känner sig annars trött för att man är ju ändå 55+ och det finns ju en gräns för vad äldre personer ska förväntas att orka [orkar] med.

Och hur roligt är det att bli äldre?

tisdag 8 december 2009

Surpuppa

Nu ska jag i väg på en tillställning där det sen ska bli lillajulsfest och en klapp för cirka fem euro.

Mycket reserverad inställning har jag. Synnerligen mycket. Sån är jag.

måndag 7 december 2009

Skam och tacksamhet

I går var det alltså ett födelsedagskalas. 

Inbjudan till lunch på Wook Buffet efter att söndagens bowling mellan 12 och 14 var klar. 

Jag hade rätt så reserverade förväntningar.

Dessutom mitt uppe i ett krävade uppdrag som gjorde att jag blev sen och i stället för den uppfriskande promenad jag hade planerat blev jag tvungen att ta bilen, som förresten fortfarande står parkerad nära restaurangen.

Jag hade tänkt att det blir väl en samling personer där vi betalar för vår mat och vårt vin, förärar present och så går vi hem. Jag hade redan sett ut en bok för kvällen.

Så fel jag hade. Det blev hejdundrande. Det sprudlande och glittrande andwhathaveyou födelsedagsbarnet (65) hade ordnat allt i minsta detalj, utöver den goda maten fattades inga drycker och inga detaljer. Tal hölls, skålar skålades, hopskramlat presentkort överräcktes (nytt bowlingklot!! håhhåjjaa), födelsedagsmusik spelades, applåder klappades och från lunchrestaurangen förflyttade sig ett minst sagt muntert sällskap till ett kaffe-och konjak-hak en bit därifrån. 

Som sagt, jag åkte hem tidigt. Det gjorde inte J, som nog har varit ganska trött i dag. 

Jag läste nog ingen bok heller.

Farmor är inte alltid rätt

Lördag kväll var vi barnvakt, för sonen och La Nuera hade bröllopsdag att fira.
-- Ja alltså de här postningarna kommer nu inte i kronologisk ordning, men krånglande dator saboterade mina försök att skriva något sent lördagkväll/tidigt söndagmorgon när jag barnvaktat färdigt.
Och det gjorde jag ensam, för J blev så trött av all bowling han kollade på Youtube medan jag badade och nattade barn att han måste gå hem innan firarna återvänt.
Big Sister är stor och förståndig och sköter sina kvällsrutiner utan större inblandning. Lite påminnelser är allt som behövs.
Little Miss har också gjort stora framsteg med det här att gå med på att sova. Hon har övergått från spjälsäng till en säng som hon kommer ur själv. Sängen är inte längre något fängelse och hon godkänner det här med sovrutiner på ett helt annat sätt än tidigare.
Dock.
När jag skulle natta henne så anlade hon en bekymrad min och pladderpladder Mamma pladderpladder Pappa men gick på att ligga i sin säng men om en stund hördes det trötta försök till gråt och Mamma, Pappa och då tog jag upp henne en stund och hon somnade i min famn.
Det är inte lätt att låta sig förföras av sömnen utan mamma eller pappa närvarande.

ingen huvudvärk i dag inte

Ja alltså det här "fenolftalein"-uppdraget tänkte ta kål på mig. Nervig grej.

Samtidigt har det räddat mig från huvudvärk i dag för i går var vi på en hejdundrande födelsedagsfest med alla ingredienser och jag tog taxi hem klockan åtta! för att kunna stiga upp svintidigt i morse för att slutföra inför tidig leverans.

Ja vad gör man inte aus Liebe zur Kunst.

fredag 4 december 2009

Fenolftalein

Efter morgonrutinerna inledde jag min arbetsdag med ett extremt absorberande uppdrag. Det tar mig helt.

Efter att ha nästan spänt sönder musklerna mellan axlarna av frustration över att inte hitta rätt väg till lösning av hur jag ska hantera det hela så kom "ja men så här måste jag ju göra" och så har jag varit så helt ifångatagen att jag nästan glömde äta och nästan inte ville sluta trots att det blev sent.

Det handlar om att kontrolläsa en text (översättning) om kemiska analysmetoder och det finns så mycket som tar mig tillbaka till way back then och så mycket jag märker att jag bara helt enkelt vet och kan (och kan bekräfta med Google).

Jag har gjort alla dessa laborationer. 

Hur många reagerar på att det inte heter fenolftalin utan fenolftalein?

I am the best! 

torsdag 3 december 2009

Det beror på

Beställa taxi åt La Nueras, vår svärdotters mamma. Vi hade suttit ute på hak, med bröd, alioli och ostar, ett glas rödvid och två brandy per kvinna. En inte alltför excessiv konsumtion.

Så kommer taxin och jag har ett par-tre kvarter att gå hem och finner att jag är extremt kissnödig. Gå raskt längs trottoaren, hitta rätt nyckel till dörren, vänta på hissen, lida i hissen, ha nyckel framme, komma in, schuscha åt katten som vill ha kel, av med ytterrocken, in i toaletten och ned med dragkedja och jeans och lättnad.

Japp, läs detta från och med "extremt kissnödig" och handlar det om en tonåring eller max tjugoåring så är det halvt tjusigt. Lite krydda i vardagen sådär. Spännande upplevelser. Tänk att detta hände just mig.

Läs om extremt kissnödig 55-åring och det är just sooo pathetic. Pinsamt, please, save us.

Man har liksom inte samma pk-rättigheter mer.

Adjust or die. Or not. Or just die. Vadvetjag.

onsdag 2 december 2009

Advent, den 2 december i Torrevieja

Som vanligt på onsdagar så hade vi Little Miss i dag. Hon var rätt trött när hon anlände men åt ändå mer än vanligt på sistone kyckling, kokt potatis och smörkokta morötter, med mjölk som dricka. De sista munsbitarna åt hon praktiskt taget sovande med ögonen rullande i huvudet. 

Gott och väl, hon har varit krasslig och spytt och en god dos näring som går in i ett barnbarn gläder en farmor och farfar.

Så sov hon två timmar.

Knappt har hon vaknat så ringer sonen att han är på väg och "kan ni göra henne helt färdig, klä på jackan och sätta henne i kärran för det är Cabezudos på gång i centrum och jag vill hinna så att hon får se".

Cabezudos är något slag av jättar. De är ett inslag i tiderna före jul. I bilden nedan ser ni hur de paraderade längs vår gata. Med orkester, ballongförsäljare och en kille som sände upp smällare.

Uppdatering: Det här fenomenet har i sig inget med julen att göra, även om tidpunkten sammanfaller med advent. Det är en del av Fiestas de Invierno (vinterfesten) som firas med anledning av La Immaculada den 8 december (dvs. Torreviejas skyddshelgon firas då). 

tisdag 1 december 2009

Det lackar mot jul

Dessa tider av året funderar jag en hel del på skillnaderna mellan Norden och här som jag bor när det gäller advent och sånt. Julfirande. Hur julsångerna är utformade. Traditionerna.

I kyrkorna här mässas det säkert advent. Men adventsljus, lillaljulsfirande. Finns inte. Lussekatter, myyys, nixnax. 

Det finns julskyltning i affärer, spansk julkrubba i kyrkoskvären. Leksaksreklam på teve.

I norden är temat Ljuset i Mörkret. Jamen det förstår man ju. I norden är det mörkt, mörkt och mörkt. Och Jesus kommer som Ljusets Furste. Det är tung orgelmusik, mäktiga psalmer och julsånger.

Här är det en annan approach. För här är det ljust. Inte dygnet runt, men om dagarna i alla fall.

Så det har blivit annorlunda traditioner och julsånger. Om hur Maria tvättar Jesusbarnets blöjor i bäcken och sånt.

måndag 30 november 2009

Jamen hur kan det vara såhär

Jag undrar, ja det gör jag faktiskt.

Normalt är jag helt och fullständigt beroende av näringsintag regelbundet och av en viss sort på vissa tider. Det här beroendet går inte att skoja bort med tankens kraft eller liknande. Det är ett starkt beroende. Så var min far, så är jag, så är min son, så är vårt biologiska barnbarn.

Som en motsats finns det personer som kan låta bli att äta eller dricka halva eller nästan halva dan och så vräka i sig vad kroppen trängtar efter när tillfälle ges.

Och jag kan vräka i mig morgonmål och mellanmål andwhathaveyou men när det närmar sig klockan 14:30 så skriker kroppen efter lunch och det finns liksom ingen väg att komma kring detta.

Utom vissa sällsynta dagar som i dag. Efter Pilates hävde jag i mig en banan, lite senare även nötter och russin. Så kommer det ett samtal om att Little Miss är dålig, hon spyr, har feber och borde helst vårdas hemma, kunde jag ta mitt farmorande hos sonen i stället för hemma hos oss. -- OK. 

Jag packade med lunch och andra tillbehör.

Jag tillbringade fem timmar med Little Miss för det mesta i famnen och inte så välmående. Jag rörde inte min medhavda lunch, jag gick inte på toaletten. Jag tog ett glas vatten i köket medan hon sov en timme. Jag kände inte ens behov av något annat.

Kanske även jag har något fel i magen i dag.

söndag 29 november 2009

Söndag eftermiddag

Det var alltför länge sen vi hade en riktigt ordentlig söndagslunch med sonens familj. 

De kommer i god tid, de får dricka , det finns snacks, de läser Time och Ikeas katalog och vad det råkar finnas på bordet, jag inviger nya badrumspallen med Little Miss som skvätter runt med händerna i handfatet.

Mat lagas, dukas fram. Vinflaskor öppnas. Måltiden avnjuts med goda diskussioner. 

Vi pratar om julhelgens arrangemang. 

Little Miss ska byta dagis från årsskiftet.

Big Sister ska få sin arm opererad i december. Det är något med muskler som inte utvecklats som de ska.

Två sorters glass till efterrätt.

Kaffe och te. 

Little Miss introduceras till den från Ikea nyinköpta pottan. Utan större resultat. Desto större smörja i blöjan lite senare. Lite utanför också.

Mera kaffe mera te. Brandy. Bara lite lagom.

Hejdå. Puss och kram.

Så ringde jag min mamma och pratade en god stund. Diskmaskinen går. Jag skriver blogg.

torsdag 26 november 2009

I-landsproblem, kylskåpshandtag

Det är helt obegripligt att man köper en kylfrys för väldigt dyra pengar, av ett "kvalitetsmärke", och efter ett par års användning i ett hushåll med två vuxna (vi talar alltså inte sjubarnsfamilj) så spricker kylens eländiga PLASThandtag sönder.

Jag ringer teknisk service. Den fungerar väl. Det kommer en tekniker som installerar ett nytt handtag till ett dyrt pris, och mellan varven viskar han skamset att de här handtagen faktiskt inte är något vidare.

Det går ett par år till i detta hushåll med två vuxna och så spricker handtaget igen. Tänker inte betala dyra pengar återigen. Åtgärdar sprickan med ett antal varv tunn järntråd så att det åtminstone inte ska bli värre det hela. Skit i estetiken. Det är ju bara vårt lilla kök och vi har ju bara en gång köpt ett dyrt kylskåp för att det ska fungera väl och ha plats för många saker. Och se bra ut.

Kylskåpet öppnas med yttersta försiktighet varje gång, handtaget hanteras som ett paket sprängämnen.

För ett par dagar sedan behövde jag något ur kylskåpet (öppnandet är förenat med samvetskval -- öppna inte om du inte måste), öppnade dörren varsamt och med ett osympatiskt splitterljud gick det ömt vårdade plasthandtaget i alltför många bitar. Katastrofalt planerad plastbit på helt fel placerad plats.

HADE JAG VARIT innehavare till en betydande blogg så hade jag gjort stor affär av detta på den samma och kanske fått någon uppmärksamhet.

Jag är det inte, så nu funderar jag mellan att fota eländet och sprida runt det Dåliga Ordet och/eller skicka resterna till Företaget och fråga hur de har tänkt sig göra Damage Control.

Under tiden tar vi till magmusklerna för att placera in fingrarna för att få upp kylskåpsdörren. Kanske man kunde skruva in ändarna av ett snöre i skruvhålen och få något slags grepp. 

Fucketifuck. Alltså. I must say.

onsdag 25 november 2009

Mina morgnar

I regel har jag ingen väckarklocka.

Jag kan vakna rätt tidigt, konstatera att ljuset från badrummet, vars dörr vi håller på glänt och som har ett fönster, ännu inte tyder på dags att stiga upp. 

Somnar kanske om.

När jag igen kommer till någon nivå av medvetande svänger jag njutningsfullt från sida till sida. Funderar på vad jag har drömt och varför. Försöker avvärja störande tankar med principen om att "det tar vi senare i dag". Hör hur J knattrar med tangenterna på datorn i rummet invid. Han stiger i regel upp först.

Jag ligger kvar tills att jag har bearbetat drömmarna, tankarna och känner att nu har sängen inte mera att ge, dags att inleda dagen. Vill eller inte, men måste.

I regel är klockan då 7:40. För det mesta faktiskt. 

tisdag 24 november 2009

Ett par timmar en eftermiddag med Big Sister

I dag var det vår tur att hämta Big Sister från skolan. 

Först kommer varförfrågorna:

- Vad är det här?

- Det är lådan till vår nya skrivare.

- Vad gör den här?

- Vi måste spara den tills vidare och den är på väg ned i förrådet.

- Men varför måste ni spara den? 

- För att ...

Så väljer hon mellanmål och vi umgås i köket. Plockar ut frukt och grönsaker ur nyinköpta påsar och placerar dem konstnärligt i korgar och på fat. 

Ordnar in värmeljus i väggskåpet. - Det måste finnas minst 500 av dem! - Kolla paketet, det står faktiskt 50. Och det är snart jul , vi kommer att behöva en del. - När dekorerar ni julgranen? - Inte än på ganska länge. - Ska jag duka bordet för er middag? - Vi har ätit lunch, det blir ingen middag i dag. - Ska jag tända några ljus, det håller faktiskt på att bli ganska mörkt! - OK, men inte med tändstickorna, du kan bränna dig, ta den långa tändaren.

Pysslande och prat och mys.  

Äntligen. Det har på sistone varit för många gånger utan tid att umgås.

För dessa tillfällen går förbi och kommer aldrig åter.

måndag 23 november 2009

Så går tre timmar i vårt liv och kommer aldrig åter

I dag hämtade J Little Miss från dagis. 

Till åtskillnad från de flesta gånger när hon anländer till oss så hade hon inte somnat på vägen.

Så det var full fräs en god stund framöver. 

Little Miss äter tillsammans med oss. Vill dock denna gång INTE ha broccoli, som brukar vara det hon aldrig säger nej till. (Talar vi 2-årstrots?)

Little Miss kelar med katten som inte är odelat förtjust.

Little Miss och jag går ut på terrassen för solen lyser skönt och hon vill bli av med sina strumpbyxor och så vattnar vi växter och leker i största allmänhet. När Little Miss för andra gången drar mylla ur en kruka så kommer vi till det nej där hon bärs in med bestämda steg. 

Kritor och papper tas fram. Håller en stund. 

[Vi undrar om hon inte ska somna snart, det är länge över tiden,]

Mellan varven leker Little Miss för sig själv i tältet eller på annat håll. Rätt mycket faktiskt.

Nästa aktivitet är diska plastkärl vid diskbänken. Vatten plaskar åt alla håll. Inte minst på hennes själv och på golvet.

Klä på tröjan själv. Längs benen. Faffa ställer till rätta.

Kommer till Fammo, vill ha Lipsil, får Lipsil, inte så mycket som hon hade tänkt och *there we go* skrik och trött och somna nästan på stubinen. 

Så går tre timmar i vårt liv och kommer aldrig åter.

Svenskar i Spanien

Det finns en ny webbplats som jag vill slå ett slag för. Den heter Svenskar i Spanien.
Ja och öhh, inte minst förstås för att jag som bloggare i Spanien som skriver på svenska språket har en liten intervju publicerad där.
Det är ett lovvärt initiativ och sådanahär nischade platser för svenskspråkiga som bor i Spanien eller tänker sig att göra det fyller garanterat sin funktion. Möjligheterna är väl nästan obegränsade. Det kan ju bli vad som helst.
Leve internet och dess väl utnyttjade möjligheter får man väl säga.

söndag 22 november 2009

I-landsproblem nr 56287427

Vi bor på översta, femte våningen (i nordiska mått sjätte) och mitt emot på gatan finns det lägre enfamiljshus med max två våningar plus takterrass.

Enfamiljshus. Med det inte sagt att husen kan hysa t.ex. två generationer i var sin våning eller så, men det är alltså inga lägenhetsblock vi talar om. De är betydligt lägre än där vi bor, så vi har god utsikt över deras takterrasser.

Grannen mitt emot röjde och städade sitt uteförråd (uppe på sin takterrass) i dag. Ett och annat kom fram i dagen, enligt vad jag kunde se.

Det är inte utan att man känner igen sig. Vi med våra fyllda förråd och garage och whathaveyou.

Och ångesten som sköljer över en när man betraktar alla grejor som man inte vet vad man ska göra med.

Som vi tycker är skräp och överflödigt men som på andra håll i världen skulle vara högsta status.

lördag 21 november 2009

Öka välmåendefaktorn

Jag har på sistone varit plågsamt medveten om att en del av växterna ute inte alls ser så särskilt välmående ut. Jasminen har en enda pytteliten blomma och den ljusblåblommiga härligheten som bara väller över sig själv i alla parker och rondeller vill inte alls hos oss.

Ampelliljorna har vuxit ur sina krukor och börjar gulna.

Så ska det inte vara, när jag går ut på balkongen/terrassen vill jag uppleva välbehag, inte ångest.

Så när jag i dag äntligen var i skick att ta mig ur huse så valde jag att åka till trädgårdsbutiken för att försöka avhjälpa det värsta. Några nya krukor, en säck mylla.

I novemberdagens tidiga kvällssol pysslade jag en stund ute och nu är ampelliljorna under kontroll ett par månader i alla fall. På väggen, utom räckhåll för katten.

Det behövs mera krukor, mera sticklingar, jag visionerar en kvällssolsvägg i andalusisk stil med massor av väggkrukor.

En av hibiskusarna planterade jag om. Kanske de två övriga snart också.

Den ljusblåa härligheten har en osäker framtid hos oss. Kanske jag borde försöka på nytt med en bättre planta. Jasminen vill jag ge en ny chans, den doftar ju så härligt bara den ids blomma. Skräpar gör den förvisso. Gör inget, bara den blommar och doftar.

torsdag 19 november 2009

Nipprigheter 2.0

En dag till utan att jag har insjuknat allvarligt. 

Är detta min referens framöver? Kaninpuls på alla symptom. Så här kan det inte fortsätta.

Jag sitter inne och jobbar i självpåtvingad lugn takt efter att ha avböjt en hel del uppdrag för jag bör inte stressa och utsätta mitt immunförsvar för prövningar. Se till att alla rörelser är lugna. Gå lugnt in på toaletten. Lugna rörelser. Laga maten i lugn och ro. Ingen stress. Andas djupt. Låta kroppen förstå att det är lugnt.

Jag sitter här inne och inne och inne, och just när jag hade tänkt gå ut på en försiktig promenad så stänkte det ned lite regn typ tre droppar och så blir jag igen nipprig.

Så här nipprig har jag aldrig varit och allt är den här svinispropagandans fel. Jag har haft hosta och lite feber och J är precis lika nipprig om att "måtte det nu inte bli något värre" och jag intygar för honom att jag tagit min torrhostehostmedicin och att den ser ut att verka.

Om nu mänskligheten eller delar av den måste plånas ut pga. resistenta virus eller bakterier så skulle jag föredra något snabbt som går över utan att jag behöver lida för mycket.

onsdag 18 november 2009

Mörkmys mellan varven

I kväll efter att solen gått ned tände jag en läslampa i mörkret och satte mig ned i min favoritfåtölj med en yllepläd över benen för att avnjuta läsning och kvällen. Jag kunde ha tänt några ljus också.

Då tänkte jag att det är mysigt med sådana kvällar. Mörka, lite kyliga. Och så tänkte jag också att de är särskilt mysiga och inte alls deppiga just för jag vet att i morgon blir det ordentligt ljust igen. Solen kommer att skina och jag ska plocka ned tvätten som torkar ute och kanske själv hänga en stund på balkongräcket och se vad folk har för sig nere på gatan.

Sedan kommer jag in och på en lång stund är jag så bländad att jag inte ser datorskärmen ordentligt. Jaja och jag har solglas, men de är för det mesta utom räckhåll.

Farmor är lite sjukledig

Då jag nu en gång är så inställd på att vila vila vila, och låta kroppens immunförsvar jobba jobba jobba, så var siktet i dag ställt på att gå i säng klockan åtta.

Det dumma var att dricka en stark kopp kaffe efter den sena lunchen, för att hållas vaken ens till klockan åtta för så kändes det då.

Men efter planenligt sänggående och efter drygt två timmar tossin' and turnin' så har jag tagit paus från sängen med en pestosmörgås (mmassor av vitlök) och ett glas rödvin. OCH en brandy. Månne jag inte tröttnar till snart.

Hursomhelst så rinner näsan inte lika mycket och torrhostan är dämpad med medicin. Jag har ingen feber längre. Kanske jag klarar detta. Fingers crossed.

Inga farmorsplikter i morgon heller. Så har sonens familj ordnat. Jag känner mig omhändertagen.

Är det eller är det inte?

Min kropp växlar mellan kämpa emot och ge efter. I går däckade jag med feber på uppgång och sov hela eftermiddagen-natten. 

Bättre i morse.

Men, utöver att jag förstås inte vill bli sjuk så är jag onekligen skrämd inför eventuella svinisutsikter. Det är jag faktiskt. 

måndag 16 november 2009

En gammal kropp kan ha karaktär, men den är inte vacker

Med anledning av ett igen av de hurtiga uppropen mot rådande kroppsideal, denna gång kvinnor som visar upp sina fula kroppar i Expressen och påstår att de är vackra så har jag några synpunkter. Och här får jag konstatera att min drygt 55-åriga kropp är precis lika ful och frånvänd idealen.

  1. Att det finns kroppsideal har i viss mån med mode att göra, men framförallt med biologi. Det finns vissa drag som är och alltid har varit attraktiva hos en hona i fertil ålder och dessa drag har alla en biologisk förklaring. Och vi ska komma ihåg att vår uppgift på jorden är att födas, föröka oss och sedan åldras och dö, på bättre eller sämre sätt. Det senare har biologiskt sett ingen betydelse. Huvudsaken är att vi har förökat oss. Att vi var attraktiva när det behövdes.
  2. Med hänvisning till det ovan anförda vill jag säga att är det naturens mening att en ung och fertil kropp är attraktiv, medan det enligt naturens förökningslagar är skitsamma hur en äldre person ser ut.
  3. En äldre eller gammal kropp är inte vacker. Den kan vara godtagbar av bäraren eller bärarens partner, och man kan säga att den duger för vad den är. Att påstå att den är vacker är att hyckla. En äldre person kan vara nöjd med sin kropp för att den är okej utifrån den ålder den befinner sig i. -- Men att försöka vara nöjd med kroppen i jämförelse med fertila ungdomar, NÄÄÄ. Ett nyutsprucket löv kan inte jämföras med ett skrotigt höstlöv. Sådan är livets gång. Orättvis kan tyckas, men obönhörlig.
  4. Man kan godta sin äldre kropp -- och vilket val har man -- och anpassa sig till att nu är det så här. Men att försöka tränga sig in på ett jämlikt spelfält med de biologiska vinnarna, hörnini, det fungerar inte. Losers.

söndag 15 november 2009

Där kom den

Ett antal pressade veckor, några för korta nätter. Och när jag äntligen ska känna mig riktigt ledig och bara jag, jag och jag för mig själv så poppar den upp. Förkylningen.

Nu går jag i säng supertidigt och hoppas att dagens C-vitaminchock-vitlök-ingefära-tadetlugnt-sittauteisolen plus en planerad tolvtimmarssömn hjälper.

lördag 14 november 2009

Flyttfåglarna har dragit vidare

Under den senaste veckans skymningar har vi varit som naglade vid utsikten.

Fåglar, tusentals, tiotusentals eller mer, har övat formationsflygning på vår himmel. 

Nu är de borta. De flög väl till Afrika efter mellanlandningen här.

Lycka i skymningen

Och vad är detta för en märklig bild kan man fråga sig. 

Det är en bild av existenslycka.

Vi har haft härliga gäster, jag har tvättat en del av deras lakan och handdukar och jag har hängt dem på tork ute, i den vackra skymningen. 

Vilken skillnad mot torktumlarens buller.

Jag kände mig nästan oartig när jag ett antal timmar efter deras avfärd började reda upp där de sovit, som om jag hade velat kasta ut dem i efterhand. Hade vi bott rymligare och haft ett äkta gästrum eller två så hade jag nog väntat några dagar och låtit deras avtryck i vårt hem finnas kvar lite till.

tisdag 10 november 2009

Farmor sviktar i bland

Jag har jobbat sent idag. Och jag började ovanligt tidigt. Just nu borde jag sitta på ett möte och idka välgörenhet men det gör jag inte, jag har skött andra plikter som hade förtur och som krävde sin obönhörliga insats.

Jag är i alla fall nöjd (även om det ordet inte riktigt hör hemma här just nu) med att jag har haft vett att välja bort. Om jag inte får välja bort när jag behöver så går jag sönder.

måndag 9 november 2009

Var finns vinterkläderna

Jag borde och skulle ha velat sitta och följa med föreställningen som Big Sister har med sin Drama Class.

Men här sitter jag framför datorn med segt bomullshuvud och avslutar en .... spännande arbetsdag. 

Det har varit soligt men kall blåst i dag. Lite vinter över det hela faktiskt. Och på stan gick väldigt många klädda i jackor och andra ytterplagg som såg ut att vara ryckta i panik ur vinterklädsförrådet. Eller något annat förråd. Det såg för det mesta inte så genomtänkt ut.

Den kommer alltid så plötsligt, denna novembermånad med sina väderfenomen.

söndag 8 november 2009

På väg in i vintertiden

Dagarnas uppdelning håller på att ändras.

Det är inte längre varmt eller mer eller mindre varmt dygnet runt. Nätterna är betydligt kyligare, och därmed också morgnarna och kvällarna.

Så det är varmare kläder på morgonen, lättare kläder på dagen, varmare kläder på kvällen.

Jag har en hel stor hög med byteskläder som kommer i användning i olika skeden av dagen.

fredag 6 november 2009

Dagens mål: välbefinnande

I dag har jag varit särskilt snäll med mig själv.

För jag behöver få kroppen att tro att den här förkylningen som knackar på dörren inte har något ärende här. 

Så jag bestämde att för det första så i dag hanteras det inga bekymmer. För stress är likamed nedsatt immunförsvar. 

Färskpressade apelsiner på morgonen.

Gurgla med saltvatten, spola näsan med saltvatten. Ja det gjorde jag faktiskt och det var ordentligt obehagligt men jag mentaliserade med vad jag läst om svinisens symptom och tänkte att jämfört med det är detta ingenting och om det tjänar till något motande så ach well.

Till lunch en mixad soppa med en mmmassa ingefära och vitlök, lök, purjo, morot, spenat. Att sönderdela allt med mixer gör att nyttighteter tas upp bättre i kroppen. Much needed.

Jobb på ett snällt sätt. Rödvin med lunchen, horisontalare i soffan efterpå. Utan dåligt samvete. Stiga upp och se på de fantastiska fågelflockarna som har sin uppvisning i skymningen. Jobba lite igen.

Lugn eftermiddag. Härligt lugn kväll med tidningsläsning. 

J gick redan i säng. Jag följer strax efter.

torsdag 5 november 2009

Härligt men farligt

Little Miss håller på att bli ganska tålamodsprövande. Utöver att hon är fascinerande förstås.

Det är en av faserna i hennes utveckling och det är ju inte hon som ska klandras och ingen annan heller för den delen. Det är bara så det är och alltid har varit med barns utveckling.

Hon har dessutom en stark personlighet. Ack och ve om man rör hennes cirklar.

Fammo!! No!!

Och så söker hon gränser. Ack denna balansgång och hur den ska hanteras.

Min bloggrulle, mitt elixir

I går var det en dag som innehöll ett och annat som störde mitt allmänna välbefinnande. Hypertografin blev lidande på olika fronter. Trots att jag skippade Pilates, trots att jag ombokade frissan och verkligen försökte känna mig som om jag hade en viss kontroll över tillvaron och tiden.

Jag är sån att till en viss punkt så känns det att jag inte påverkas men så kommer dropppen och då blir jag så trött, så irriterad och så nedstämd och det är lätt hänt att det påverkar omgivningen (milt sagt).

J hade inte haft det alls lätt heller, och när kvällen kom så närmade sig tjafs och onödiga ord. 

Då konstaterade han klokt att vi i den här situationen åtminstone inte behöver göra det svårt mellan oss.

Således höll vi oss, vänligt och sakligt, på var sitt håll. Han såg på teve för att koppla av, jag läste mina vanliga bloggar för att dra in känslan av att allt är normalt, allt är okej. 

Och så blev det.

Med det inte sagt att när vi vid tillfälle ska vi dela med oss av allt som hänt.

tisdag 3 november 2009

En dag i början av november

Uff, det känns lite för mycket och kaotiskt just nu, jag upplever brist på tid och kontroll och det är mest brandsläckning som gäller.

Jag var tvungen att tacka nej till ett uppdrag som hade varit intressant, men har man åtagit sig annat så har man.

Little Miss var på krävande humör i dag. Och det blev strul med skolhämtningen av Big Sister.

Jag undrar om jag måste omboka min frissatid i morgon till något nästa vecka eller så.

Jag undrar om jag måste avstå Pilates i morgon bitti för att hinna jobba tillräckligt innan vi tar hand om Little Miss.

Jag undrar hur länge man kan låta bli att dammsuga mattan i gången innan skräpet växer fast i underlaget.

Jag har mellan varven försiktigt avlägsnat häftstiften från 150 broschyrer av ett antal som ska förnyas delvis. Det tog sin tid av vilken en del ute i solen, tills att det började kännas för hett.

Jag börjar nu bli sugen på kvällsmål och ska undersöka möjligheterna i köket.

söndag 1 november 2009

Face the facts

Jag tittar på foton från några år tillbaka.

Inte så att jag är på alla av dem.

Inte så att jag appploderar för hur jag ser ut på de foton jag är med på.

Men, hördujag och hörnini, jag är vad jag är och jag var vad jag var.

ett ögonblick i bruset

I bland hugger det till, mitt i bland "jag är på väg och lite bråttom är det också".

Ja jag är på väg förbi, men solen på den vita väggen, havet om än smalt, i bakgrunden. Måste stanna upp.

Moments of life.

det är fullbordat

Jag tog mig en sista titt i rummen, kollade balkongen, flyttade in tvättställningen med den sista satsen tvätt från kvällssolen in i sovrummet, drog fast persiennerna, lämnade en liten lucka för balkongfönstren, drog för gardinerna, såg till att inget otillbörligt låg kvar, att allt var i ordning för våra vintergäster.

"Hejdå, vi ses nästa vår."

Det var det andra avskedet denna sensommar och höst. 

Det första inföll när semestermånaden augusti tog slut och jag tog avsked av den lättjefulla tillvaron med stekande sol, dopp i poolen och långa varma kvällar. Allt detta fanns där närvarande en god bit framöver men utan vårt deltagande, för när semesterperioden är över så då är den över.

Och när den förlängda sommaren om än enbart på veckoslut är över så då är den över. Poolen blir för kall, vinden kan vara lite ovänlig.

Inför en söndag som redan är

Jag har nyligen barnbarnsvaktat hos sonen, kommit hem och nu känns det inte aktuellt att gå i säng fast klockan snart är två.

Det kan bli en seg söndag. Men fix- och städjobb väntar. Blev inte klar för J insjuknade i något flunssaliknande och kunde inte bidra som det var tänkt. 

Men före det tänker jag sova minst åtta timmar, helst tio. Det kan bli lite sen början på det hela.

Menmen, jag har ju hela söndagen på mig. Fixa gardiner, se på tvätt som torkar på en solig balkong, kolla havsutsikten, lyssna på fågelkvittret, sucka lite lagom lyckligt, göra i ordning så att jag känner att det här blev bra.

fredag 30 oktober 2009

Postkontor med havsutsikt

I dag åkte jag till "vårt" postkontor, dvs. den filial som heter Sucursal 2 och som hyser vår postbox. Ett litet mysigt kontor.

Detta postkontor ligger i södra delen av stan, inte helt nära där vi nu bor men när det begav att skaffa postbox bodde vi i närheten och i huvudkontoret i centrum var det flera års kö till postboxarna.

Vädret var strålande och jag hade gärna tagit en rask promenad men tidtabellen var för knapp för det. Hur som helst, denna syn mötte mig när jag parkerat bilen:

Postkontoret ligger i ett litet komplex med affärslokaler och restauranger med utsikt mot havet.

Postkontorets ingång ligger en bit bort till höger förbi ett antal restauranger. Ingången är på havssidan. 

Kolla de långa skuggorna. Klockan var cirka 12:30 och solen praktiskt taget som högst, men "vintermörkret" knackar på dörren.

EDIT: Mysfaktorn för detta lilla postkontor ligger i att det är litet, det finns en anställd (ja, i bland kan man se två). Vad inredningen beträffar är mysfaktorn nära noll och detta på minussidan. Men så är det på spanska postkontor.

onsdag 28 oktober 2009

När man äntligen ska komma till skott

Vi håller alltså på att storstäda och ställa i ordning La Calma för våra vinterhyresgäster. Det tar tid.

I projektet ingår också att äntligen få in vettiga handdukskrokar i badrummet och duschrummet i stället för den tillfälliga lösningen (nästan 5 år) med sugkoppskrokar som trillar ned med vissa mellanrum.

Jag hade tänkt mig dels en gallerhylla med krokar undertill. Vi har hemma i duschrummet en helt utmärkt och synnerligen praktisk sådan, från Ikea för flera år sedan, med uppfällbar hylla. (Men nej, finns inte längre i sortimentet.)

Och så lite knaggar bakom dörren också för det kan inte finns för många krokar och knaggar i ett badrum. 

Jag tänker också att krokarna och knaggarna gärna behöver sitta ihop i enheter så att man inte behöver borra hål i kaklet för varje enskild krok eller knagg.

Jag har använt mycket och frustrerad tid på detta. Mycket spring i många affärer. 

Hittar jag vad jag söker? Icke.

Detta hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag trodde att det skulle vara välja och vraka överallt. Vad är det som pågår?

tisdag 27 oktober 2009

Mia! Oto!

Little Miss babblar på. En stor del förstår man inte och det är svårt att avgöra vilket språks förstående man ska koppla på.

Ett ganska gott förslag är dock spanskan. Hon går på sitt dagis och hon leker med de spanska barnen och det är därifrån de flesta uttrycken kommer.

Här senast var hon ute med faffa på balkongen och hittade en halv klädnypa (det här när plasten spricker, fjädern flyger sin väg och så finns det rester kvar).

"Fammo, fammo" kommer hon springande till mig. "Mia!", "oto!" Hon kan ännu inte säga r-ljud så vad hon menade var Mira!, Roto! (Titta!, Sönder!)

Ett litet utdrag ur vår serie Händelser i Fammovärlden.

måndag 26 oktober 2009

Människor vid ett bord under en tillställning

Har ni någonsin varit med om känslan

att presenteras för människor som man inte riktigt har klart för mig vad de gör på den tillställning det gäller, och de är typ de allra yngsta (= de oförklarligaste i sammanhanget), och frun skelar så att man inte inser att hon ser på en utan tror att hon tittar helt åt annat håll (no offence men det bidrog till förvirringen), men jag försöker komma i gång med en konversation, för från deras håll finns det inte så många försök

och så dimper det in före middagen, fotrtfarande i baren, en hel hop med andra människor som man känner eller inte känner så bra, men som man ska kindpussas med och utbyta vanligheter med, och de unga tu ställer sig diskret åt sidan men på ett sätt som får mig tänka att jag kanske borde ha någon koppling till dem, men jag har inte rätt information

och så visar det sig efter trevare att de är deochde och de är ju helt trevliga  och så går vi till bords

och det visar sig att det utöver dem och kvällens hedersgäster så finns det fyra förmodliga psykfall vid bordet, och tyvärrr stämmer denna fördom mer eller mindre, och stämningen blir bitvis aningen tryckt när de här sociala misstagen till människor ställer till obehagliga situationer

och jag ser och känner hur vi övriga undrar hur vi ska släta över det här, och det ligger nära till att vi tyst kommenterar sinsemellan, men det gör vi inte

och jag sitter mitt emellan två sällskapsenheter som behöver underhållas, den ena på finska och den andra på spanska, och den andra spanjoren kunde J ha underhållit hade han inte varit så upptagen med sina andra plikter

och där sitter vi alla mitt emot de sociala katastroferna, och vi har på sitt sätt trevligt sinsemellan, och det finns bland de spanska representanterna tappra försök att skämta bort  ignoransen på andra sidan bordet

men vi sitter väl nog alla på vår sida och undrar. Och vi finländare undrar och skäms, och spanjorerna öhhh, vågar inte gissa...

EDIT: jo, jag redigerade texten lite i efterhand, för min ursprungliga tanke om en kommateckenlös svada kändes för jobbig att läsa.

söndag 25 oktober 2009

Dagens projekt: storstäda La Calma

Ja och det var nog även gårdagens projekt och jag har också minst tisdag och torsdag bokade för fixning.

Vi ska få hyresgäster över vintern och det är väldigt hyggliga människor vi talar om. Vi hade dem förra vintern också och de lämnade stället så spicketspan att vi nu går in på starka insatser för att komma upp till ens samma nivå.

Det är som typ gamla tiders julstädning. Alla ytor, alla skrymslen. Bra sätt också att inventera läget faktiskt. Detta behöver justeras här, dettta behöver ses närmare äver där.

Vi gör det inte av prestigeskäl utan för att vi vill. Vi vet att de kommer att ta väl hand om vår lilla pärla och göra handyman-saker som vi inte fått det till att göra och det är den perfekta symbiosen eller vad man nu kan kalla det.

fredag 23 oktober 2009

Dagens projekt: Ikea

Vi åkte till Ikea strax utanför Murcia i dag. Tillbringade nästan fem timmar, inklusive lunch. Ingen större plåga för det var inte så mycket folk.

För ta t.ex. en lördag. Man kan bli så NERVÖS att gå omkring när det inte går att granska saker för det är alltid folk i vägen. Och så är det KÖ för att gå in så att om man har glömt något efter kassorna, så Just Forget It. 

Ja, så var det alltså inte i dag. Det var en bra Ikea-dag.

Jag måste uttrycka min beundran för det synnerligen välfungerande affärskonceptet. Man ser ju igenom vissa intriger, men det är godkänt. För det fungerar på så så så många plan. 

Sälj kvalitet och bra design. Ge köparna idéer och impulser. Följ med i tiden. Se till att det finns lockelser längs vägen.

MINUS nr 1. När jag nära kassorna fick akut behov att gå på toa måste jag gå miles and miles bakåt och det var inte roligt för ärendet var akut. Men PLUS för deras business, på tillbakavägen fastnade det en liten produkt i min lättade kropps händer.

MINUS nr 2. När det är slut på en produkt man nästan särskilt åkt dit för. Det är ändå cirka en timme från oss.

Hursomhelst, plussen är ändå större än minusarna.

Och de lokala affärerna får protestera hur mycket de vill, but adapt or die.

torsdag 22 oktober 2009

Hundra frågor

För att tillfredsställa min älskade dotters önskan: svar på hundra frågor. 

1. Vem är du: Anka, Anka och Anka. Numera Farmor Anka. En del tycker att Anka är fult och säger Anki i stället. Det anser jag vara fel och onödigt.
2. Någonting jag tycker om med mig själv: Jag är rätt bra på analyser av personer och händelser och så har jag en i bland väl riktad skarp tunga. Vilket en del uppskattar, andra inte.
3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:  Jag  har många goda idéer men är dålig på att förverkliga och få saker till stånd. 
4. Detta är jag rädd för: att bli en gammal grönsak.
5. Tre saker jag vill ha varje dag: Vakna efter god sömn, rätt sorts näring och vid rätta tidpunkter, något som ger lite sting i tillvaron
6. Tre saker jag absolut inte kan göra:  [Inte förmår eller inte kan?] Om vi tar frågan på orden, dvs. kan. Jag kan inte gå ner i spagat, jag kan inte läsa kartor på ett vettigt sätt,  jag kan inte lyssna på tre konversationer samtidigt [vilket spanska personer kan].
7. Detta tycker jag om att göra: vara för mig själv och göra det som känns bäst för stunden 
8. Detta vill jag göra just nu: slutföra de här svaren utan att ha druckit för mycket Carlos III för att förstöra morgondagens Ikea-utfärd
9. Bästa känslan: Efter dans i sänghalmen.
10. Värsta känslan: Svårigheter i nära familj.
11. Egenskaper jag gärna vill att min partner har: självrespekt, humor, omtänksamhet
12. Är jag kär just nu? ja, på det djupa sätt man är efter så många år ihop
13. Jag vill gifta mig? inte just nu, är det redan
14. Följande saker vill jag göra innan jag dör: leva mitt liv så gott det går 
15. Min käraste ägodel:  tak över  huvudet, säng, möjligheten att skaffa mat, dator och internetförbindelse
16. Något jag vill ha i present:  En upplevelse.
17. Detta har jag på mig just nu:  ett par trekvarts hemmabyxor i orange, en gammal gråvitmönstrad top köpt i Dublin
18. Favoritkläder: jeans och valfri välsittande överdel
19. Favoritdjur: katt, katt och katt
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest:  det här kan jag faktiskt inte svara på, för det är LÅTEN i sig som tilltalar, oavsett stil
21. Favoritlåt just nu: and always: Die Hölle Rache (nattens drottnings aria i Trollflöjten)
22. Roligaste/tråkigaste ämne i skolan:  Grammatik/matematik
23. Stjärntecken: oxe
24. En bok jag älskar: Juhani Mäkelä: Kaikkien alojen erikoisasiantuntuja
25. En film jag älskar: Some like it Hot
26. Tv-program jag gillar: just nu nästan ingenting
27. Favoritdoft: COCO Mademoiselle, Chanel
28. Detta äter jag gärna: grönsaker, fisk
29. Dricker helst: vatten, skumpa, rödvin, vittvin, brandy, Fernet
30. Favoritgodis: brandy
31. Vart vill du resa:  New York,  göra Karibienkryssning, något österut typ Singapore eller så
32. Färg på mina ögon: blågrå
33. Min längd: en och sextio
34. Jag tror:  på ödet
35. Jag spelar:  inget just nu, pianot är i garaget och ser inte ut att ha framtid hos oss
36. Person jag beundrar:  min man, mina barn (på riktigt!!)
37. Så här bor jag: i två sovrum, vardagsrum och kök, ett badrum, ett duschrum/grovkök, med balkong i översta våningen med viss havsutsikt
39. Det här tänder mig: en självsäker utstrålning
40. Det här gör mig avtänd: småsinthet
41. Favoritfärg: en viss  nyans av lila som jag inte kan definiera, ganska mörk i alla fall
42. Favoritcitat: Paras on hyvän vihollinen (min förklaring: att ge upp i sina försök att nå det bästa  gör att men inte ens når det goda, en fair enough-nivå)
43. En hemlighet jag vet:  folk är dummare/smartare än vad man tror
44 Den bästa present du fått?:  jag är numera inte så mycket för materiella saker, bästa presenten är väl att igen få uppleva hur barn utvecklas, detta gäller såväl bonusbarnbarn som biologiska sådana OCH att de  tar emot min famn
45. Senast köpta skiva:  help,  kan inte svara
46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är:  typ ingenting, men just nu mina överarmsmuskler som ser ut att vara en tjock och fet överarm men folks, det är muskler
47. Det jag är minst nöjd över mitt utseende är:  magtrakten
48. Udda förmåga/egenskap: Jag kan skriva spegelvänt uppochned baklänges.
49. Om jag vore ett djur skulle jag vara: helt klart en katt
50. Vad lyssnar du på just nu? Inget
51. Vad har du gjort/ska du göra idag?  Steg upp svintidigt och slutförde ett uppdrag, levererade och efter det har det varit ganska slappt.
52. Var är dina föräldrar födda? Min pappa på Åland, min mamma i Karleby.
53. Vad är det senaste du installerade på datorn?  Öhhh, minns inte.
54. Vilken är din favoritrestaurang? Beror på humöret, men Las Cañas eller El rincón de Capis i Torrevieja.
55. När badade du i en pool senast?  I augusti,  La Calma.
56. Har du varit med i någon skolpjäs? Ja något fånigt i samband med roliga timmen eller så.
57. Hur många barn vill du ha? Jag har två och med min ålder lär det inte ska bli fler.
58. Vilken musikstil tycker du mest illa om? Dunkadunka på hög volym i körande bilar.
59. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet? Inga val att rösta i just nu.
60. Vad har du för TV-kanaler?  Vet inte riktigt. Ser väldigt lite på teve.
61. Har du åkt moped någon gång? Från San Miguel de Salinas med Ritu.
62. Har du busringt nån gång? nej
63. Har du fått felparkeringsböter? nej
64. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump?  Int rikit.
65. Vilken är den plats längst bort som du har besökt? Det kan väl vara Kuba.
66. Har du en egen trädgård? nej
67. Vilken är din favorit bland tecknade serier? Talar vi om teve eller böcker? Teve: no opinion, böcker: Larsen och förstås Asterix äventyr.
68. Kan du alla orden i nationalsången? nä
69. Badkar eller duschkabin? Båda. Ju.
70. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?  Jag/vi ser så lite på film att den senaste månaden, öhhh,  jovisst, tillsammans med mamma såg vi på Niskavuoren Hieta. Bäst, vet inte. Pass.
71. Favoritpizza? Vegetarisk från El Muelle.
72. Chips eller popcorn? Popcorn.
73. Vilken färg på läppstift använder du?  Beror på.
74. Har du rökt jordnötsskal någon gång? Ursäkta va?
75. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling? näpp
76. Apelsin- eller äppeljuice? apelsin
77. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?  My husband J, det var på ett japanskt hak i Valencia. Sushi, sallader, vad man nu  plockar och får sig preparerat i en vadheterdetnu wook buffet
78. Favoritchoklad? Mörk, mörk, mörk. Nästan svart.
79. När röstade du senast?  Ngt presidentval för Finland, ages ago.
80. När åt du en hemodlad tomat sist? Någon gång i mitten av 90-talet
81. Har du vunnit en prispokal någon gång?  Här i Spanien delas det ut pokaler och plaketter så fort man visar sig.  Jag är deltagare i ett antal sådana från Serenatas vid Casino Cultural i Torrevieja och faktiskt, så fick jag en hästhoppstävlingsandraplats för väldigt länge sedan.
82. Är du bra på matlagning? ish. När jag vill.
83. Klarar du att tanka själv? Japp. Vilken fråga.
84. Har du beställt något från de där shoppingprogrammen som går på reklamtevekanalen? NEJ 85. Pepsi eller Coca Cola? Det senare om jag måste 
86. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb? Olika slags overaller och dylikt under mina sommarpraktikantsmödor inom diverse industrier.
87. Vad var det senaste du handlade?  Lite kläder.
88. Har du kräkts offentligt? Nä.
89. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken? Det ena har jag redan hittat så nu vill jag bli mångmiljardär, tack.
90. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Japp
91. Har du ringt något betalnummer? sannolikt
92. Kan man vara vän med sitt ex? beror på exet.
93. Vem var det du besökte på sjukhus senast? När Little Miss hade blivit född så besökte jag hennes mamma och henne osv.
94. Hade du mycket hår som liten bebis? nej, sådär lite normalt bara.
95. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?  Öhhh, nästan inget.
96. Vad har du i din väska? Det beror på vart jag är på väg, men generellt, nycklar, mobiltelefon, näsdukar, mellanmål typ nötter eller myslibar (berende på), kanske en dricka, tandtråd, läppstift, spegel, schal (om det ser ut att bli kallt) jamen denna lista kan ju göras helt oändlig

97. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig? Tar en sömntablett.
98. Vad har du att vara tacksam för? Allt jag har fått, har och kommer att få.
99. Var hittade du den här listan? På min dotters blogg och hon kind of tvingade mig
100. Tre personer jag vill ska fylla i denna enkät: Nope, så långt går jag inte.

Pekoral

I förmiddags var det bitvis intensivt regn.

Så kom solen fram och framme hölls den efter det.

Så kom skymningen och kvällningen och mörkningen och jag blir andlös varje gång jag ser skådespelet. 

Försöker fota, förgäves. Går inte att fånga.

Havets färg. Himlens färg. Molnens färg. De vita byggnaderna med sina skiftande nyanser.

Pekoralvarning. Men det är precis just så bländande och hänförande.

tisdag 20 oktober 2009

Lite hösthutter och dess lösning

Vi befinner oss i skarven mellan vinter och sommar och med ett oväder från Atlanten över nästan hela Spanien blev jag så här på kvällen momentant så frusen efter att ha suttit mest och jobbat hela dan att jag nyss slog på värmen en stund.

Och det är konstigt hur 24 ouppvärmda grader känns kyligare än 23 uppvärmda. De uppvärmda graderna är liksom mera inbjudande på något sätt.

måndag 19 oktober 2009

Om fiskar som gömmer sig

Little Miss och Big Sister fick här nyligen var sin akvariefisk, i var sin behållare.

Big Sister har sin fisk i sitt rum som hon håller dörren stängd till. Eftersom Little Miss mest vistas och leker i vardagsrummet finns hennes fisk där. 

Familjen har också två katter. Som fick dansa ensamma på bordet en stund på lördag eftermiddag.

Sonen hade tänkt att det är ju en tung behållare med lock, med stenar på botten, med flera liter vatten i. 

Vid hemkomsten var vardagsrummets matta dyblöt och Little Miss kunde inte förstå var fisken hade tagit vägen.

Den återfanns mirakulöst nog i en kvällsöppen djuraffär, om än den hade ändrat lite i utseende medan den var försvunnen.

söndag 18 oktober 2009

En dag nästan utan dator

Utmärkt söndag och dag i dag. Ja det må jag konstatera.

Vi inledde dagen J och jag med en rask promenad längs vågbrytaren där det dock blåste mer än vad vi hade tänkt så vi gick ner på marknivå lite tidigare än planerat. Rask promenad dock. Välgörande.

Så köpte vi tidningar för eftermiddagsläsning och väl hemkomna, efter stretching och dusch så gjorde vi en insats entropimotverkade aktivitet, dvs. vi ordnade upp vissa saker en i ett hushåll som höll på att bli dysfunktionellt på grund av oordning. Vi lever fortfarande lite på gränsen, men kanske veckan som kommer...

Så var det lunch med köttfärssås ur frysen, pasta och färsklagad pesto. Gudomligt. Och en äntlig skumpa för att fira vår 35-års förlovningsdag som inföll den 8 oktober men vars firande inte gavs tillfälle tidigare.

Så placerade jag mig en stund ute i solen som var precis lagom varm som den är denna tid på året. Med en god bok. Efter all tid jag tillbringade på stranden med min mamma här nyligen har jag blivit mer solvänd än någonsin under våra år här. Inte så att jag har mycket tid eller vill bli lädersolbränd, men det är ju faktiskt ganska skönt när man tar det i portioner. 

Söderbalkong is the sh*t.

fredag 16 oktober 2009

Regnig fredag men med soliga minnen

Ja det har regnat hela dagen i dag. Enligt Meteosatbilden ligger det liksom en liten bit av ett skirt flor av moln just över våra trakter men hoppsan vilka skurar vi har haft.

Jag hade faktiskt tänkt åka på KBT-klädshopping i eftermiddag men det får nog bli i morgon i stället.

I väntan på morgondagens utlovade solsken så infogar jag några bilder från en vecka sedan (med den sedvanliga sneda horisonten). Det var den 9 oktober och sista stranddagen med mamma, hennes avresedag. Det var allmän ledig dag så även sonens familj kunde delta.

Sandslott på gång. Little Miss är mer intresserad av sanden under vattnet.

Little Miss och Big Sister i strandbrynet. Little Miss undrar hur det går att samla upp sand och vatten och Big Sister funderar på sina simtag.

Barn hittar varandra snabbt och Little Miss fångade hastigt upp denne unge man.

Så la hon in högsta växeln. Unge mannen lite avvärjande.

Unge mannen konstaterar att Bättre fly än illa fäkta. Little Miss - Vad gjorde jag fel?

(Hon har lärt sig att slå ut armarna och rycka upp axlarna på spanjorers vis.)

torsdag 15 oktober 2009

Jamen höst

När vi steg upp i morse strax före åtta stegade vi i vanlig ordning ut på balkongen för att inandas lite morgonluft och ja, så tar man en titt på termometern när man nu ändå står därute.

Och J konstaterade att "det är vinter på kommande". Termometern visade plus femton grader. 

Vi har faktiskt denna oktober hittills haft historiskt sett de varmaste nattemperaturerna för en oktobermånad (kring 20 grader) men det är ju uppenbart att de måste börja gå ned.

Jag undrar och väntar på (NOT!) när "fryspunkten" infinner sig för mig, dvs. när jag börjar känna mig smått frusen särskilt om kvällarna och grundtonen inte längre är värme utan en viss kyla. Det brukar inträffa någon gång i november.

Det är då vi programmerar om AC:n från kyla till värme och slår på golvvärmen i badrummen. 

Och på något underligt vis programmeras min kropp från sommar till vinter. Ute kan solen vara hur varm som helst, men ändå.

onsdag 14 oktober 2009

Äldre människor har inte dött riktigt ännu

Det har under de senaste minst fem åren eller så pågått en ständig kamp i min klädgarderob, utöver i mitt huvud och i min kropp och överallt, känns det som.

Min kropp har förändrats på många vis och en betydligt stadigare 50-plussare klär sig INTE som en någorlunda slank 40-plussare. För att inte tala om yngre generationer.

Det uppstår förvirring och kris. 

Förr blev man tant i ett visst skede och klädkoden var given. Det kan man förvisso också göra numera.

Men om man varken vill sälla sig till tantkoden eller koden för hopplöst patetisk ungdomsfreak.

Svårt.

Och det här med kläder och utseende är inte att förakta, särskilt i denna ålder är det viktigt för självkänslan att känna sig bra i sina kläder. 

Jag ser ute på stan och annorstädes så många kvinnor i min ålder som har gett upp och klär sig i det enklaste och uppenbara, och det känns så fel att man inte ska kunna hitta kläder med lite  sting men ändå utan att ge upp sin stil och utan att sälla sig till kategorin Spektakulärt och Dyrt för äldre damer som vill något men som överdriver.

HELP!

Fair enough-tillvaro

Det är väl ungefär under kontroll. Diskmaskinen går äntligen och det finns inga jäsande otrevligheter i blöt i kastrullerna på diskbänken. Kylskåpet rensat på obestämda matrester.

Tvättmaskinen har gått tre gånger och allt har torkat ute i solen. Jag ser det som en seger varje gång jag slipper använda torken, som bullrar och blåser ut värme som vi annars också måste dämpa med AC:n. 

Det är dock ännu inte helt uppordnat efter specialarrangemangen med min mammas besök och förra helgens resa till Valencia. 

Men det är ungefär under kontroll och finns det katastrofer bakom hörnet så är jag åtminstone ännu inte medveten om dem.

måndag 12 oktober 2009

Om Oceanografico i Valencia

I går morse i Valencia köade jag in till El Oceanografico, Europas största akvarium som ingår i en storslagen helhet som heter Ciudad de las Artes y las Ciencias.  

Jag hade läst och hört en hel del och jo det är fina installationer och massor av vattenbetonade arter och mycken information i olika slags form. 

Dyrt inträde (nästan 24 euro), tjockt med folk och många barnfamiljer (just i går i alla fall, vet inte hur det är annars).

Och så undrar jag: vad gör blinda eller praktiskt taget blinda människor på ett ställe som detta? Det finns inget att känna på, allt ska ses genom akvarieväggarna eller läsas på informationstavlor.

Och så undrar jag vidare: är detta rätta stället för barnvagnsfamiljer? Skrikande småbarn (förtjusning eller ilska, både och). Dessa småbarn gör allt som är förbjudet enligt ordningsreglerna, de får inget verkligt utbyte av ett ställe som detta och de är oerhört störande och utrymmeskrävande för den övriga publiken. (Jag älskar småbarn, men de hör inte hemma var som helst. Kill me if you like.)

Och så undrar jag ytterligare vidare: det står titt och tätt informationstavlor och det finns vakter som högljutt påminner om att foton inte får tas med blixt för detta stör fiskarnas ögon för de har inga ögonlock, men praktiskt taget vartannat foto tog med blixt. Och som det togs foton. Går det inte att lära sig kamerans inställningar?

Och så vet man att vi är i tjurfäktningarnas Spanien när varje förevisningsmanöver som sälarna, valrossarna och sjölejonen behagade göra framför akvariefönstren ledde till ett Ole! från publiken.

lördag 10 oktober 2009

Om hotell

Vi bor just nu på ett nytt och väl beläget hotell i Valencia. Vi ser hamnen och havet, det finns affärer och restauranger och annat viktigt inom några steg. Perfekt, kunde man tänka sig.

Men det ligger nog tyvärr en nihilistisk anda över det hela, trots fin design.

Room-service begränsar sig till att man får beställa Telepizza via receptionen. Inget vin, ingen minibar. Varför inte service från alla de andra närligganden restaurangerna?

Inga faciliter för att få kaffe eller en snack inom hotellet. För att inte tala om på rummet.

Marketingen går ut på satsning på You as a Person. Öhhh. Som man säger på finska "siitä puhe mistä puute" (dvs. betoning på det som inte finns).

Medan jag

när jag kommer till ett hotell, och det är oftast efter mången stress, vill beroende på hur jag känner mig få den service/mat/dryck som jag känner för just då, ens ungefär, för man har rest, man behöver saker, jag vill känna mig som att mina behov ochn önskningar tillfredsställs ens på en grundndivå. Mot betalning. Klart att det inte är gratis, Men det ska finnas där och så väljer jag vad vad vill betala för.

Well, we are not impressed.

Men är detta vägen som vi vandrar? Var finns mellanmjölken och dess val inom service? Var finns de riktiga alternativen till val?

torsdag 8 oktober 2009

En viss sorts epilog

I morgon åker vi alltså till Valencia för fyra dagar efter att vi har sett till att min mamma hittar rätt gate på flygplatsen i Alicante. 

Före det ska jag ha avverkat ett strandbesök med sonens familj och min mamma (The Gathering On The Beach, förväntningar över småbarn som leker i sanden och strandvattnet), fixat lunch, packat för vår lilla resa, ordnat så att katten överlever med hjälp av sonen. Vattnat balkongväxter och skött Any Other Unknown Item.

NÄR VI VÄL KOMMIT TILL VALENCIA, checkat in på hotellet, så vill jag ha en superduper måltid eller något åt det hållet, obegränsad tillgång till Carlos III och Fernet och en omgivning utan förväntningar. Uttalade eller outtalade. 

onsdag 7 oktober 2009

Lunch med mamma på strandhaket

[Mamma och jag på stranden i dag]

Jag: Ja jag har nog ingen klar tanke om hur det ska bli med lunchen i dag. Jag hade tänkt på saltinbakt fisk men nu kommer ju J inte hem så det blir bara vi två, så jag vet inte riktigt.

Mamma: Jaaa, vi kan kanske ha något enkelt, lite äggröra kanske.

Jag: Men det behövs nog något mera. Jag får ta en titt i frysen.

[Om en stund]

Mamma: Jaa, behöver vi börja tänka på maten småningom kanske.

Jag (försiktigt): Jo men tänk om vi skulle äta vår lunch på strandrestaurangen (ja alltså det här hade jag ju tänkt från början men det gäller att inte ångvälta sig fram). De har till exempel stekta sardiner, det kunde kanske vara dagens fisk, eftersom det var tänkt med fisk i alla fall.

Mamma: Ja men det kan vi ju göra, så blir det ju enklare för dig! [Stort intresse!! Eventuellt hade hon lurat på denna möjlighet men inte sagt något.]

Så gick vi dit, beställde vi in stekta sardiner (besvikelse, de var för små och inte det bästa jag upplevt alls), sallad, pommes frites och stekta grönsaker (allt utom sardinerna stor framgång och vi blev mycket mätta).

Foton togs av maten och det hela var en Upplevelse. 

Så gick vi belåtna tillbaka till vår plats på stranden för dagens sista solsession och simtur innan vi åkte hem för att duscha av oss saltvattnet och hämta Big Sister från skolan.

tisdag 6 oktober 2009

Man undrar och undrar och får sent omsider reda på

Året var cirka 1988.

Jag satt på mitt jobb i ett absolut underbart och fenomenalt beläget kontor i centrala Helsingfors. Härligt jobb, härlig miljö (These Were the Days of My Life).

Det var översättningar och IT-relaterat. Många teknologer around. Inte för att jag som hopplöst gammal hade så många kontakter med dem. Men de spelade sin musik som genomströmmade allt. 

Och det har tagit mig fram till dessa dagar att upptäcka att denna absolut hypnotiserande musik var/är Leonard Cohen.

Om att ta in nya personer i sin sfär

Little Miss är i nuläget rätt blyg och reserverad med nya personer. Trots sin utåtriktade natur.

Första gången hon mötte min mamma var det hemma hos dem, så kom det ett par tillfällen med Big Sister närvarande och tillvaron gick på så att säga av bara farten.

Så har vi förra fredagen då hon för första gången var ensam hos oss med J och jag och min mamma. De första timmarna helt enkelt ignorerade hon min mamma. Som om hon inte skulle ha funnits närvarande. Tittade inte åt det hållet. Att tala om Mommo (som vi har bestämt att hon ska kallas) var som att tala om luft.

Så kom det en punkt då hon tittade på min mamma och tilltalade henne med något, en helt tydligt riktad kommunikation. 

På detta viset har det gått vidare steg för steg framåt och det har funnits många och djupa utforskande blickar men också etablering av kontakt. Närmare och närmare.

måndag 5 oktober 2009

Min mamma snart 88 går till sitt första dopp i havet på sitt tvåveckorsbesök här hos oss. Det var fredagen den 2 oktober. 

Vi förbiser här att horisonten blev sned. Så blir det alltid när solen bländar hjälplinjerna i min kamera.

HURSOMHELST, är detta bilden av en nästan 88-åring bakifrån? Raska steg och fin figur. (Badmössa på huvudet, vilken hon sedermera har skippat för hon har kortklippt hår.)

Jag kommer aldrig att nå till detta.

Måndagsrapport

Pilates Reformer. Stranden nästan tre timmar (mamma och jag var där i går också). Lunch (rester från gårdagens kalas med sonens familj). Kaffe med en bit mörkchocklad. Hämta Big Sister. Strandplaner för i morgon också.

Och så har det äntligen trängt in att ohherregud vi ju ska till Valencia i helgen. J:s kör ska dit för konserter över de fyra lediga dagar som uppstår av fiesta fredag den 9 och måndag den 12. Och denna gång åker jag med.

Mellan de här varven med min mamma måste det planeras och packas. Ohhh, and I have nothing to wear!

Hotellet i Valencia är som tur  beläget i ett shoppingcentrum. Och strax invid Valencias berömda och ganska nya konst- och vetenskapscentrum.

Det kan ju bli hur bra som helst.

lördag 3 oktober 2009

Lördagsrapport

Vi var på stranden i dag igen, mamma och jag. Tre timmar faktiskt, med två ordentliga dopp i havet. Solen sken från fem håll och fyra kanter (öhhh, kanske lite väl hemmasnickrat, ja solen sken molnfritt). Havet var lugnt, bara svaga svaga dyningar.

Det var mycket folk, mest äldre människor lördagen till trots. Men det är ju så att yngre personer med familj har fullt upp med att skaffa skolböcker och handla och skjutsa barn till aktiviteter och sånt som hör tillvaron till när det inte är semestertider.

Hursomhelst så blev jag aningen solbränd. Med betoning på bränd. Inte svårt, men det kliar lite. Jag får använda lite mera solskyddsfaktor i morgon.

fredag 2 oktober 2009

Fejan är faktiskt inte någon fel sak

För att konstatera.

Det finns ju personer som har använt Facebook från tidernas begynnelse och så vidare och så vidare.

Det finns ju personer som använder Facebook för att skriva intigheter och töntigheter och få sig själv i svårigheter på grund av dåligt omdöme.

Det finns personer som slösar bort en massa tid på Facebook.

Och så finns det personer som utan Facebook inte skulle ha kommit att hålla/håller kontakt med någon man känner eller kände.

Min mammas besök är aktivt tema i släkten. Det plingar in meddelanden alltsom oftast och hon skiner i  glansen.

Det gör mig väl

Jag har hört att när Wallis Simpson var mitt i den intensivaste sociala säsongen så tog hon en timeout på några dagar då hon umgicks enbart och blott enbart med sig själv. Fick mat inburen på bricka, levde en tillvaro utan intryck, utan personer. För att sedan kasta sig in i sällskapslivets intensiva kretsar igen.

Ja, om någon skulle ha missat det, jag har min mamma här. Hon är inte krävande, hon har kommit hit med inställningen "att bara vara och inte störa" och det lever hon väldigt bra upp till. Hon är en tacksam gäst. Gnäller inte, kräver inte. 

Men jag har ändå ALLA tentakler och nerver ute. Det är ju för henne ett viktigt besök, ett viktigt avbrott i hennes ensamma tillvaro. Så jag liksom skjuter undan mig själv och är på helspänn hela tiden för vad hon kan tänkas vilja ha eller göra.

Jag vill ju också henne så väl. Hon ska ha det bra när hon är här.

Ja hursomhelst. I kväll har jag dragit mig tillbaka extra tidigt och nu sitter jag och gör en Wallis Simpson i allra minsta miniatyr.

torsdag 1 oktober 2009

If you can't beat it, join and enjoy it

En av de givande sakerna med att ha besök är att man får upp ögonen för sin vardag.

Som i dag när min mamma och jag gick till närbutiken, en hyfsat välförsedd supermercado av hyfsad storlek. Jag hade min butikslista som jag per automatik hade tänkt beta av i någorlunda effektiv ordning. Men så skulle det ju inte vara. Hon ville dröja och iaktta, se vad det finns, se på folk, se hur allt fungerar.

Förstås. Stupid me.

Jamen så blev det ju till slut. Vi gick många extra varv kring hyllorna, kollade utbudet, stod och köade med välbehag vid köttdisken. Där jag förklarade att i brist på kölappar så frågar man vem som är den sista, så vet man efter vem man har sin tur. 

Och diskussionernas vågor gick som vanligt höga bland de köande. Och köttmästarn använde tillmälet "guapa" ("sötnos", "darling", eller något liknande) åt en riktigt tjock 76-årig matrona (jag vet att hon är 76 för det kom fram av diskussionerna).

När man oundvikligen måste köa eller skära upp kött, make the best of it.

onsdag 30 september 2009

Min mamma revisited

Jag vet förstås inte vad hon helt innerst inne tänker.

För hon har inte brukat låta bli att uttrycka tyckanden och tänkanden av vilka jag i tiden tog vissa tryck, men åldern och ett fungerande huvud har dock lagt in vishet och klokhet och omdöme i många frågor. 

Jag har aldrig haft ett så väl fungerande förhållande med min mamma som nu.

Hon är snart 88 och jag är förfärligt stolt över henne.

tisdag 29 september 2009

Det kunde har varit värre

Ja här i stan blev det ju ett antal blöta skor och byxfållar i går. 

Men så här långt gick det i alla fall inte. 

Bild stulen ur El Mundo, tagen i Castellon.

måndag 28 september 2009

Blött och tjofs

Det är inte ofta det regnar så här häftigt här. 

Men i dag när vi med gemensamma krafter hämtade flickorna från skola och dagis undantagsvis med bil på grund av vädret så var det bara att finna sig i att vattnet nådde upp till halva eller nästan hela foten och det sade blött tjofs mellan tårna, för att korsa gatan, det gick inte att undvika.

Nu är det uppklarnande och jag undrar hur länge det tar för mina joggingskor att torka.

söndag 27 september 2009

Fel, fel och fel

Jag håller på att nästan spricka över att det är så mycket regn och åska just nu. Det börjar kännas som att det räcker.

Men det ska enligt prognoserna fortsätta ett par dagar till

Det känns just nu inte rätt.

Framtiden bakom sig

I dag var vi på lunch hos sonen, min mamma och vi.

Det var för att träffa sonens familj och förstås framförallt Little Miss, min mammas barnbarnsbarn som hon inte har sett på ett år.

Jag var förstås jättespänd hela besöket över hur min mamma uppfattar och orkar ta det hela, för det blev ju en del diskuterat på engelska (som hon inte förstår) och så var det ganska så liv i luckan när Big Sister och Little Miss härjade ihop, och så var det en del andra saker, och ja, jag tänkte att nu kan det nog bli lite kris och situationer när vi kommer hem.

Men gammal är klok och insiktsfull.

Hon uttryckte sin uppskattning över att få vara med i ett sammanhang, att känna att hon hör till en familj. Det gör hon ju, men hon får så sällan uppleva den och dess liv. Följa med på plats när något händer

För i sin nuvarande ensamlevande tillvaro och med den ålder hon har säger hon sig ha "framtiden bakom sig". 

What can you say.

fredag 25 september 2009

Status

Min mamma har landat och allt är väl.

Hon har installerat sig i vårt sovrum och vi sover på madrasser i biblioteket för där finns datorn och utan den lever vi ju inte. 

För det går inte för sig att ha gäster inplacerade på en plats där man titt och tätt måste titta in.

Yesss, jag vet, det behövs ett antal flexiblare datorlösningar i detta hushåll.

torsdag 24 september 2009

Lättjebekännelser

I morgon kommer min mamma hit på två veckor. 

Jag hade ju tänkte att före det så ska gardiner vara tvättade, fönstren putsrena och jag ska riktigt känna att nu är det förberett minsann.

Så sitter jag här kvällen innan och är ganska trött och det gick förstås inte helt som jag hade tänkt och nu tänker jag att vad är det som hindrar att jag tvättar gardinerna medan hon är här. Om jag nu gör det.

Eller senare. Eller ännu senare. 

onsdag 23 september 2009

Stora nyheter vid vår dator

I går ville Big Sister leka nyhetsuppläsare.

Det går ut på att hon sitter vid datorn med påkopplad webbcam så att hon ser sig själv agera.

Först skrev hon manus.

På engelska och med en stavning som kräver en hel del fuzzy thinking (hon lär sig skriva på spanska). Meningen var väl ungefär så här:

  • What super hero would you like to be if you were a hero?
  • Car accidents.
  • Job loss.
  • Bad weather.
  • Joke time.
  • Shopping.
  • Lazy bosses.

Men hon tröttnade rätt snart för hon tyckte att bilden var för suddig och dålig.

måndag 21 september 2009

Frustrationer på FB

Är det så här det fungerar?

Att just när man har som bäst med tid så är det "site maintenance" eller någon annan skitförklaring som gör att jag inte omedelbart kan svara såsom jag skulle vilja på en kommentar som jag via e-posten fick avisering om?

We are not amused.

Som det råkade sig att sonen och jag i dag diskuterade den otillräckliga infrastrukturen och serverkapaciteten på internet.

Skipper

I morse var jag den enda närvarande på Pilates Reformer. September är en lite svag månad på grund av att skolorna ännu inte gör heltid, folk måste lägga ut på skolböcker etc. etc. 

Hursomhelst så hade jag Loli, instruktören, som en Personal Trainer för det var ju bara hon och jag.

Hon är en mycket extrovert person som lockar t.o.m sådana som jag att prata. Hon håller på att lära sig engelska. Och det med ambitioner, för inte bara har hon gått flera år på kvällskurser (= når inte helt fram för det är en massa teori och dåliga lärare) utan nu har hon grävt fram personer på internet som hon kan skajpa eller chatta med på engelska. Alla tummar upp för det.

Jag kan notera en uppenbar förbättring i hennes verbala förmåga (hon vill varje gång utbyta något på engelska med mig) så dessa kontakter på nätet har burit frukt.

Dock är det (som alltid med spanjorer) problem med uttalet. Min hjärna får allt som oftast gå på högvarv för att tillämpa fuzzy thinking på vad hon kan tänkas mena.

Ett av dagens sådana begrepp var Skipper (eller kanske sa hon Eskipper, minns inte, jag har blivit så van med detta Estiven Espielberg-fenomen).

"Du vet det här programmet som man använder för att tala över internet". 

Öhhh, jag har nog inte hört talas om det ... (tänktänk) ... ahmen menar du möjligen Skype? -- Jo just det! Eskaip! 

-- Nej, SSSkype. -- Eskaip? -- NO, SSkype (ja jag uttalar det ju förstås som "skaip"). Så här pågår det en stund och så säger hon försiktigt "Skaip" och ser på mig med nästan rädda ögon.

Och jag apploderar.

Fammo heter numera Fammo!

IDAG sade Little Miss Fammo ungefär 90 procent av gångerna. Och cirka 10 procent av gångerna föll det tillbaka till Mammo.

Som också har kunnat bli Momma ibland, likadant som Mamma har kunnat kallas Mammo eller Mumma hon också. Det är inte så lätt alla gånger att minnas vilken väg det går.

Sonen anlände lite extra tidigt för att avhämta henne och hon sov fortfarande så vi satt och pratade en stund medan hon sov färdigt. Vi undrade bland annat vad vissa ord som hon använder kan betyda. För hennes tolkning kan grunda sig på vad hon hört på engelska, spanska eller svenska. 

För det sker ju vissa förvridningar. Jag minns att vår dotter vid cirka två års ålder kallade en av sina dagiskompisar för Böötätt (Robert).

söndag 20 september 2009

omställning till höst

Nu när separationsångesten har lagt sig och vädrets makter har gett efter för sommaren är det egentligen rätt skönt att den kvalmigaste sommarhettan är borta. Om än jag saknar sommarkvällarna.

I morgon börjar hösten och väderleksutsikten ser ganska stadig ut för de kommande dagarna, minimum drygt 20 och maximum drygt 25. Mestadels soligt.

Om än åskan mullrade lite nyss.

lördag 19 september 2009

Ensam och inte

Nästsista ensamma dagen. I morgon kväll sent, midnatt, återvänder J från Finland.

Eller ensam och ensam.

Sonen kom hit för att hjälpa med en telefonteknisk grej och hade Little Miss med sig. För La Nuera hade åkt en liten bit bort för att avhämta Big Sister från sin Drama Class. Och de skulle sticka sig upp här för att låta sonen fixa färdigt.

Ja, hursomhelst, i slutändan så hade vi en improviserad middag tillsammans, och det var ju hur trevligt som helst. 

Med diskussioner om allt möjligt. Denna gång bl.a. om operativsystem i datorer och varför sakernas ordning är som de är. Det kan bli intensivt och det kan blixtra till lite. Men det är ack så givande och vi har aldrig grälat även om tongångarna kan vara höga.

Som jag uppskattar de här tillfällena.