tisdag 2 december 2008

Kulturchock

Vi är nyss hemkomna från ett arbetsmöte under fria former inom ramen för ett socialt sammanhang som vi har. Det var hos finländare. Äldre än oss, pensionerade, men inte SÅ gamla. Aktiva människor. Vänliga, artiga och allt det där. Bjöd på skumpa och efter avklarade ärenden var det lite rödvin och snacks.

Men jag är helt utmattad och måste sitta en lång stund och försöka samla mig efter vi kommit hem. Så måste jag ta fram resterna av lunchens pastasallad och hälla upp ett glas drickbart rödvin. Jag måste försöka återställa bäringarna här nu på något sätt.

Det är något jag inte kan sätta fingret sådär riktigt solklart på. Men något är det ju. Annars skulle jag inte vara lite sönder.

De hade nyss ätit när vi kom sextiden. Det betyder middag klockan 17. Föralldel, bor man nästan halva året hemma i Finland, så. Inget så farligt, måste nu bara nämna om det.

Noll small talk factor. "Min mamma som är 92 år gammal har urinvägsinfektion" var frun i husets rätt så första kommentar till vem som nu kom in, mellan de osäkra och gälla skratten. En annan av damerna i sällskapet kunde inte tala om annat än när hon snubblade på gatan och fick handleden i gips och exakt hur länge det var väntetid på och mellan de olika hälsocentralerna och precis vad de gjorde och sade och bemötandet var jättebra och förresten så är båda knäna opererade och doktor denochden som gjorde operationen var förresten här nyligen och.

Den tredje damen i sällskapet, faktiskt drygt tio år yngre än vi och aktiv inom arbetslivet här, fungerar som sekreterare i sammanhanget och sköter klippa klistra med sax och lim och kopiator. Hennes försök att skicka mötesprotokoll till ordföranden för påseende lyckas inte för han kan inte öppna hennes Wordfiler. Eller vad de nu är. Vem vet.

Det är inte så att jag inte skulle förstå att så här ser världen ut för många. Jag har bara inte mött de här aspekterna på så länge och så här konkret. Jag lever i min bubbla där sakerna fungerar på sitt sätt. De gör de här människorna också. Hoppas jag inte störde dem alltför mycket.

Inga kommentarer: