tisdag 30 december 2008

jul är det bara på kvällarna

Vid det här laget är säkert alla trötta på allt vad jul heter, men här kommer bilderna ändå. Bara några, jag tvingar inte på bilder av URfin hemgjord konfekt som dottern fixade eller de URfint dekorerade pepparkakorna, sådana bilder svämmade Norden över av redan i advent.

Nåväl, på de här breddgraderna infinner sig julstämningen inte dagtid:

Utan det måste bli lite mörkt först:

Julaftonens medelpunkt dyker in i ett av sina paket:

Juldagens outhärdligt härliga cavaindränkta lättja:

Bloggtorka

Jag har trillat av rutinen. Och det är lite undantagstillstånd här med julfirande, mellandagar och så.

I kväll ska vi i alla fall äta ost, dricka rödvin och spela Skipbo och/eller Trial Pursuit på spanska.

Och så ska jag nog försöka peta mig till Pilates i morgon bitti för efter det håller gymet stängt en vecka, fram till efter Reyes, dvs. de tre konungarnas dag.

torsdag 25 december 2008

Så här är det just nu

Jag har hämtat en sista Carlos III för i kväll och ett stort glas vatten för natten. 

I vardagsrummet sitter dottern och hennes man och ser på DVD, Faulty Towers tror jag. De har ljudet på tyst, så att vi inte ska bli störda. Det blir vi inte. Vi hör inget. Bless them. De är här, till vår stora glädje. Så stor att vi kanske inte riktigt fattar omfånget just nu.

J har däckat på sin madrass här i vårt "bibliotek" där vi bor under dotterns och hennes mans besök. Det är inget stort rum, så när min madrass är nedfälld på golvet måste jag trampa över den för att nå dörren om jag t.ex. sitter vid datorn och vill gå ut ur rummet. Men vi sover gott här. Vi har allt vi behöver. Framförallt kommer vi bra överens och det fungerar att bo så här. De har solat ute i dag och deeet hörnini gör mig lycklig.

Jag är också så lycklig för att la Nuera har fått ett meningsfullt arbete. Jag är så lycklig för mina barn och min och deras familjer. På riktigt.

[Edit: Jag tog bort en bit som inte hör hemma just i detta inlägg. Senare.]

J snarkar, måste få honom att svänga till andra sidan.

Godnatt, folks

Juldagskväll

Två dagar gick utan att jag ens hann tänka på något som inte ingick i den kritiska kedjan. En dag, dvs. i dag,  har gått i den totala lättjans tecken, precis som en juldag ska vara. I morgon är det halvledigt. Årets lättjefyllaste dag är på väg att vara förbi.

Ja julafton avklarades, alla fick sina paket, det fanns för mycket mat, allt det vi orkade äta eller inte orkade äta var gott och framförallt så var stämningen familjär och varm. Den finlandssvenska andelen sjöng snapsvisor som de andra stämde in i så gott de kunde och vi drack Marskin ryyppy ur marskens spetsglas. 

Gravlaxen glömde vi ta fram på bordet, men tre sorters sill, svampsallad, sillsallad utan sill (rosolli), kålrotslåda och morotslåda hade framgång i UK-kretsarna. Så åts det brittisk skinka (jaaa, det är inte bara turkey) och Christmas pudding. Den bortglömda gravlaxen plus sås delades ut vid avfärd. Så tror jag att det blev kvar någon komponent vi inte hann eller orkade med. 

Little Miss hade huvudrollen förstås. Utan att förbigå A och L, La Nueras adoptivbror och -syster som båda har Downs. L är mera lågmäld, A uttrycker mera vad han tycker och tänker och nämnde flera gånger om hur lycklig han är när familjen samlas. Det ni.

Nu halkar jag in på ett s.a.s. Love Actually-ämne. La Nueras föräldrar miste, efter La Nuera, en dotter som endast levde sex veckor pga. ett sällsynt kromosomfel. Så att de adopterade inte bara ett utan två barn med kromosomfel. Dessa barn är lyckligt lottade, inte för att de har kromosomfel, för det vill de inte ha, men de har föräldrar och familj som älskar dem och som stöttar dem i allt.

Vad vi nordbor är ovana med är crackers och partyhats på julafton. Det tycker vi att hör t.ex. nyårsafton till. 

Men insikten om att allt inte fungerar som man själv är van vid är en tankeställare. Den kunde vara en global sådan.

Det här var hörni ett spretigt juldagskvällens inlägg. Men det är ungefär såhär mina tankar är just nu. 

måndag 22 december 2008

Dagen D

De ska nyss ha landat i Alicante. Läget är nästan under kontroll. Deras sovrum och badrum är "kattsanerade". Lunchens ingredienser är införskaffade. Sonens familj kommer också. Pepparkakorna väntar på att bli dekorerade. Sängar behöver ännu bäddas men det tar vi sen tror jag.

Little Miss har en liten boll som väntar på bordet. Hon älskar att rulla en boll av och an, att ge och ta och när man tackar så bockar hon djupt och flera gånger med huvudet. Och så skrattar vi. Får se om hon alls minns dottern som var här i mars. Hmmm, två månader gammal var hon då.

Mera följer. Nu ska jag fixa till maten.

fredag 19 december 2008

pepparkakor

Doften av pepparkakor sprider sig överallt inomhus. Big Sister orkade med drygt halva degen, sedan ville hon dekorera ett urval av figurerna med kristyr av tre olika färger som vi hade kvar från i fjol och så gjorde jag resten själv.

Det här med att över huvud taget röra en pepparkaksdeg är ett ganska gammalnytt eller nygammalt och Farmor-relaterat fenomen. Det fanns en paus utan pepparkaksbak, med uppväxta barn, jular på tumanhand eller någon udda gäst. Och så kommer Big Sister in, som på den tiden inte ens var Big Sister utan ett bonusbarnbarn. Och så kom pepparkaksdegen in i figurerna igen. Det hade jag faktiskt inte tänkt på förr. Livet överraskar.

Och så funderar jag, finns det flera överraskningar. Den som lever får se.

torsdag 18 december 2008

Svartmörkt

Jag har just suttit ute en stund. Välklädd förvisso, termometern visar åtta grader och näsan tänkte bli lite kall. Tacka vet jag fuskpälsen.

Sitta ute gör jag inte normalt i vintertider. Men när julens ljusrader lyser på räcket, granen lyser inne och det inte blåser för mycket, ja, då finns det magic. Och så tänker jag att kanske vi gör det här när dottern med make kommer. Kanske vi slörpar i oss glögg, kanske skumpa. Väl inpälsade men njutande av den skarpa och fräscha luften. Ja, kanske blir det så kanske inte. Vi får se.

Hamnens ljus blinkar, till höger syns ljusen från urbanisationerna lite längre söderut, himlen är svartmörk och lampremsorna på räcket lyser och säger att nu är det jultid.

"Festen var skapande paus, ett avbrott i skeendet flöde, inte ett skimrande stråk som kom och försvann".

Detta är ett (eventuellt felaktigt återgivet) citat ur en kantat som jag var med om att sjunga i Åbo. Det var På Den Tiden. 

Ja hörni, så här känner jag mig just nu.

Torsdagen inför julafton nästa onsdag

Tillvaron har gått critical path inför jul en tid redan. Känslan av att vilja skippa hela julen har nästan infunnit sig. Fast inte på riktigt detta år, vi har så synnerligen kärt besök på väg och det finns så mycket annat som känns så viktigt. Familjesamvaro i stora mått.

Nu börjar det i alla fall infinna sig en känsla av, om ändå inte kontroll, men att det är starkt på gång och på väg. Och nu är det dags att börja njuta också.

Och nu när J har hämtat julsakerna från garaget, klätt granen och monterat ljusslingorna på räcket ute, jag har slabbat ihop pepparkaksdeg för bak i morgon med Big Sister, J är på väg efter kvällsmål, det är mörkt ute och granen och ljusslingorna är mysiga, julmåltiden finns på en gemensam lista som vi bockar av och ja, vi har inte skickat några julkort detta år (ännu åtminstone).

Men stresstoppen har lagt sig. Det återstår mycket att göra, men det blir nog bra detta. Jag har på känn att det blir en jul som kommer att väga mycket i raden av jular, av vilka sanningen att säga vissa har vägt ganska lätt och kunde ha förbigåtts. 

Inte denna. Inte denna.

onsdag 17 december 2008

Julförberedelser det också

Vi kom överens i går om att J ser över sina skor och gör sig av med dem han inte längre använder, dammsuger skorna och skogarderoben. (I den här familjen är det inte jag som har det flesta antalet skor.) Detta skedde inte. Det kommer inte heller att ske i dag. 

MEN före måndag ska alla sovrumsgarderoberna vara rensade, dammsugna och putsade. Katten ska borstas flera gånger (helst dammsugas, men det går den inte med på...) och hela hushållet ska dammsugas och moppas riktigt ordentligt. Dammtorkas. Egentligen katthårsputsas. Vår svärsom är allergisk. De ska vara här två veckor.

Bäst att vi slår på golvvärmen i duschrummet så att katten trivs bra där. En förförande mjuk filt eller matta kanske också.

tisdag 16 december 2008

Me, a Hitler

Just nu agerar jag rollen av organisationsHitler för den gemensamma julmåltiden. Känner jag som.

Samtidigt har jag läst genom gamla (det som vi alltid har haft) recept och noterat vad jag behöver anskaffa för att fixa till det som behövs.

Skrivit ut en lista som jag gjorde över anskaffningsvirke.

Jag har sänt en tabell med "items" till min son och till min dotter. 

Har jag gjort mitt bästa or have I not??

Det är molnigt idag, eller

Vi har fattat viktiga beslut, om än alla inte är vad vi hade önskat. Det ger en ökad stadga i tillvaron, lindrar magontet och förbättrar nattsömnen. Det viktigaste och plågsammaste beslutet är att vi inte kan åka till Sydafrika med våra vänner i februari. Ifall inte en mycket stor gåva faller från himlen före det. För vi har drabbats av det ena (ekonomiska) bakslaget efter det andra. Sådana äro tiderna och vi beroende av dem.

Done. Nu ska vi koncentrera oss på julfirandet. Jag har letat fram gamla goda recept på pepparkakor och morotslåda andwhathaveyou och snart ska jag göra listor på ingredienser som behövs.

På fredag ska vi baka pepparkakor med Big Sister. Denna gång ska jag göra en bättre deg än i fjol. I fjol misslyckades jag för första gången med degen, för jag glömde dubblera sockermängden trots att jag dubblerade alla andra ingredienser. After all these years med samma recept. Det bara inte fungerade och allt slängdes. Suck.

Big Sister, som inte glömmer saker, har påpekat om detta ett antal gånger. 

Men som jag ser det, nu är det bara roliga saker som väntar.

måndag 15 december 2008

Vedermödor, eller

Det har varit pinande kallt ute i dag. Polarvindar. Dock så har vi inte behövt sitta fast 7 timmar i snöstorm som vissa bilister på andra håll i landet. Men ändå, kallt. Klar sol i alla fall.

Dagar som denna uppskattar jag särskilt när solen skiner in och värmer, och framförallt, framförallt att vi inte behöver frysa inomhus. 

lördag 13 december 2008

tio dagar till julafton

Julen håller på att ta form. Vi har haft "arbetsmöte" i dag kring lunchen med sonen och familj.

Det blir nog bra. Känns dock lite pressat just nu. Inte riktigt under kontroll ännu. Julafton firas under nya former och det finns t.ex. tills vidare inget fast beslut om när julklappar delas ut -- julaftonskväll eller juldagsmorgon. Skandinaviska och brittiska traditioner ska sammanjämkas.

torsdag 11 december 2008

Bloggar and stuff

Som det säkert redan har framkommit av ett och annat så läser jag runt på olika sorters bloggar. En del för att de ger en fix, en del för att de ger ny input av vilken en de gillas, en del inte, en del för att de för mig vidare till nya bloggar med nya vyer av vilka jag inte nödvändigtvis väljer alla. Jagmenaratt jag inte ödar min tid på att läsa om 25-åringars musiksmak. Däremellan ramlar jag in på givande platser.

Vad jag ändå gör är att då och då poppa in på de "olämpliga" bloggarna bara för att konstatera hur långt borta jag är från deras universum men det är ju aldrig fel att ha ens lite koll på vad som pågår även om man själv står utanför. Och tänka vissa tankar.

---

Och förresten, i en artikel i ett spanskt magasin härmomveckan fanns en artikel om kvinnor kring/strax under  60 och det konstaterades att de "i den åldern är befriade från de faktorer kring sin feminina karaktär som från tonåren har präglat deras tillvaro". 

Vilken eufemism. Geee. What can I say. I feel sad.

Kontraster

I morgon förmiddagser jag inte fram emot direkt för vi måste hålla ett möte för att behandla äckelärenden. Pengar, eller närmare sagt bristen på dem i dessa kristider och hur närmaste framtiden ska bemötas och med vilka arrangemang. Jaja.

MEN. Fyratiden bär det av till Elche där vi ska boka in på ett hotell och sedan åka med spanska bekanta till Club Náutico i El Campello för att delta i Gran Nit del Cava 2008 (det är på valenciano och betyder galakväll med cava). Menyn ser läcker ut med Jamón Iberico i olika former, sjömat i olika former och framförallt flera olika sorters cava -- Rosa, Brut Nature, någon ny sort som introduceras just den kvällen...

Så övernattar vi i Elche och kommer hem till klockan 12 på lördag då det finns plikter att sköta.

Lärdomar i vardagen

Det gott med morot som mellanmål när man sitter och jobbar.

Men det går inte att tugga på morot och tro att man kan nysa med munnen stängd.

Som tur var nös jag av gammal vana ut mot golvet, det hade blivit ganska geggigt kring datorn annars.

onsdag 10 december 2008

En kväll som den ibland ska vara

Jag är trött. Det var en adrelaninstinn dag i går, plus den helt osannolika kvällen. Inte helt ung som jag är, känns det idag.

Jag tänder ljus i våra marimekkolyktor, två blåbärsblå, två lingonröda, varannan, bredvid en snöripa i glas och en liten mörk Aaltovas med lite "gräs" i. (Jag försökte ta foton, men nixnax, det blev inte som jag ville.)

Hursomhelst, vi har ljusfladdrande lingon och blåbär i den finska naturen, kvällsmys och jag läser en bok.

Bra så.

rubriktorka

I morse gick jag på Pilates fast jag nästan inte hann och nästan inte orkade. Ingen medalj åt mig, utan långt minus i kanten för att jag ens övervägde att kanske inte gå. Så sällan som jag har hunnit dit på sistone.

Gruppen har varit rätt liten de senaste veckorna. Folk är förkylda, upptagna, lata eller så är det "för kallt". Vi har faktiskt några gånger haft morgontemperaturer under plus tio.

Jag bad vår tortyrledare lägga på lite mera motstånd på min maskin. Här behövs starka muskler. Hur ska jag annars orka lyfta Little Miss?

Sorry

Det går inte. För det är ordernumren på mina senaste uppdrag.

Hur jag nu råkade se den här uppräkningen som jag använde får att ånyo uppdatera mitt Tradosminne efter vissa inställningsmissar.

Note to myself: Go to bed.

Sifferserie

35077, 34940, 34856, 34851, 34678, 34244, 34205, 34062, 33236, 32491, ...

Räkna ut hur serien fortsätter.

tisdag 9 december 2008

En kväll i ett visst sällskap

När vi åkte hem i hällregnet från tillställningen så undrade jag hur jag riktigt ska beskriva kvällen.

Under vilken jag kom på mig ett antal gånger med att bara stirra i bordduken och undra var jag riktigt var och vad som riktigt händer.

Först hölls ett möte under de vanliga formerna. Så var det "pikkujoulun vietto", fira lillajul,  som gick ut på spansk) middag i (finska) julens tecken. Så där ungefär.

Stället där vi var är ingen mysig liten restaurang precis. Det är avdelat i flera utrymmen för att ta in olika sällskap, en industriell restaurang so to say. Pool ute, som inte just nu är aktuell.

Vi satt i ett hörn av huvudsalen i vilken det också fanns en barbershopkör som sjöng sitt. Bakom den dåligt ljudisolerade glasväggen firade ryssar ett femtioårskalas med karaoke och strippa och allt. I vårt sällskap sjöngs det finska julsånger med sångledare och allt. On hanget korkeat nietokset, Silvian joululaulu, med tillhörande patos. Detta medan de we-have-seen-it-all spanska servitörerna skötte sitt. Jag kan dock bara tänka mig snacket bakom disken.

Vi hade med oss två paket. Vi fick ett. Det var en rosa flodhäst (från Ikea tror jag). Den var ganska mysig och går nog till Little Miss. 

grow up, will you

Jag är på väg till en jultillställning. Så mycket kan jag säga att den inte är spansk. De ska finnas en jultomte och alla ska ha med sig ett paket på x euro.

Please. Varför ska vuxna människor få ett paket med något i de flesta fall helt onödigt i? Går det inte att skänka till välgörenhet i stället? Bjuda bordsgrannen på en drink?

Eftersom det nu är för sent att protestera i formell ordning så skaffade jag för J och mig två saker som jag kunde stå ut med att få ifall de råkar komma till oss: ett paraply och en fotoram. Men jessus, hela idén. Gee, I'm speechless.

Interesting, but hardly amusing. Olisi kirveellä töitä. Just you wait.

måndag 8 december 2008

La Immaculada

Just nu ser vi på lokalteve hur La Immaculada Concepción, den obefläckade avelsens jungfru (eller hur det nu är) och stadens skyddshelgon, bärs ut ur kyrkan och ska bäras längs gatorna inbäddad i blommor och ljus.

Man kunde ju ha gått ut och tittat. Träffa bekanta och obekanta. Se på spektakel. Vädret är inte oävet. Men lata som vi är så blev vi hemma.

söndag 7 december 2008

Avskedsbild Little Miss och Farfarsmor

Little Miss ger en avskepspuss till farfarsmor. Med all intensitet. Dockan väntar snällt på stolen. Detta var alltså i fredags. Den kronologiska ordningen går litelost här.

Första medvetna steg

Little Miss har redan en tid tagit omedvetna steg när hon är ute efter något. Att gå själv har varit strax under ytan en lång tid.

I går ställde hon sig upp helt utan stöd, på något vingliga men fungerande ben, och gick flera steg, inte till mamma som var närmast utan till fammo som var lite längre bort, och så var hon sååå nöjd och lycklig. 

Den lilla apan håller på att upptäcka på riktigt att det går att gå. Heeeey, here we come!

lördag 6 december 2008

Den 7 december 2008 och en lokal kör i Torrevieja

Toaletten fanns bakom den improviserade baren. Kylskåp hade baren inte, frigolitlådor fungerade som kallförvaring.

Toalettdörren hade inget lås, så J stod vakt medan jag var där inne. Det fanns en toastol, toapapper, ett handfat och pappershanddukar. Och en trasig skrivare i ett hörn. Inne på toaletten.

Det var (och är för de fortsätter, jag bara gick hem tidigare när det sannolikt aldrig slutande sjungandet tog vid) en "comida de coro" i organisationens och improvisationens tecken. 

Vi kommer in, det finns olika sorters tapas, bröd, sallader på borden, ute ryker en grill från vilken de kommer lammkött och salchichas. Vin andwhathaveyou i baren.  Detta till att börja med. Solen skiner, grönskan blomstrar.

Så kommer tre sorters paella. Med sjömat, med kyckling och med grönsaker. Så följer en lite söt någonting som jag inte vet vad heter. Så delas det ut konfektaskar längs borden. Så tårta. Kaffe. Drinkar. En del sitter inne, en del ute. Solen är ännu rätt eftermiddagsvarm men snart kommer kvällskylan.

Den här gruppen av människor är bland det sista outspädda som finns i stan. Många av deras avkommor har sökt sig annorstädes. Det kommer in nytt.

fredag 5 december 2008

Historien om de två spanska siameserna Albert och Gilbert

[S.a.s. på begäran av allmänheten] Ta fram näsduken.

Sommaren 1995 var sonen och dottern på Finlandssemester hos släkten. Ämnet katter hade diskuterats och för att göra en lång historia kort fanns det två kattungar som överraskning när barnen kom hem igen. Vi trodde vi hade köpt honor (det ÄR svårt att bestämma kön på små kattungar) och namngav dem därefter men första kontrollbesöket hos veterinären gav annat besked och så fick de nya namn.

De blev tidigt av med sina manliga attribut, för särskilt siameshanar bara går det inte att ha i möblerade rum när det är löptid. Av detta har jag tidiga erfarenheter från min ungdom när mina föräldrar för synnerligen dyra pengar köpte en siames med imponerande stamtavla (med Grand Champions osv.) , Gunsjö Frosted Gilbert hette den. Denna katt blev inte åtgärdad i tid och både klättrade i gardiner och pinkade i min pappas flygel, vilket tänkte bli hans död, men så dyr som den hade varit så blev det sas. avknoppning hos veterinären i stället.

Våra spanska siameser Albert och Gilbert har alltid varit innekatter. De har varit på gräs några gånger, men det var krypande i lågt läge och bakåtstrukna öron. Ingen framgång direkt

När vi flyttade inom stan till en lägenhet med öppen terrass tog det minst en månad innnan de vågade ta sig till ytterkanten.

När vi flyttade till den lägenhet där vi nu bor så tillbringade de första månaden under sängtäcket. Siames = konservativ. 

Den sorgliga vändningen kom förra hösten när båda insjuknade i leversjukdom (orsak okänd men misstänkt, inte mer om det) och vi märkte ändringen för sent. Katter äter dåligt, katter går ner i vikt - det går småååningom, man märker inte,  och då vi äntligen petade oss till veterinären var läget allvarligt.

Jag utelämnar här alla dramatiska scener med tvångsmatning av katt, men jag har vissa ärr och det finns fortfarande fläckar i kökstaket. 

Hursomhelt, Gilbert började visa ett visst intresse för mat och vatten medan Albert hade gett upp. Envis hade Albert alltid varit och nu hade han bestämt sig för att ge upp. Jag vet inte vems själ den katten hade, men långa vägar innan vi fattade att katterna var sjuka så kom Albert i famnen eller satte sig nära och tittade med en riktigt lång och outgrundlig blick som han aldrig förr hade gjort. Detta upprepades några gånger och jag undrade vad den ville ha sagt men min idiot såg inte tecknen.

Nejmenhörni, det här blir väldigt blött. Men så här var det. På riktigt. Och nu skriver jag om det.

Hursomhelst. De var svaga. Låg mest på sängen i vårt sovrum. Gilbert blev småningom mer intresserad av mat, Albert ville inte ha någonting. Blev sämre och sämre. Vi fattade ett tungt beslut. Vi fick tid hos veterinären efter nästan en vecka. Under tiden gav vi Gilbert mat och vatten som han åt och drack och så tvångssprutade vi vatten i Albert vilket han på ett sätt uppskattade i sin svaga situation. Maten hade vi gett upp för hans del. 

Så kom dagen. Albert fördes till veterinären en sista gång och det var mycket gråt. 

Gilbert var fortfarande svag och det tog mycket tid innan han repade sig helt och vid det laget hade han glömt sin bror. För så fungerar katter.

Vi har inte sett något som helst tecken på att Gilbert skulle söka efter sin bror. Vi hade tidigare tänkt att om det händer något åt den ena av katterna måste vi säkert också fixa bort den andra. Men så blev det inte.

Nu har jag skrivit hur det gick. En och annan tår har fallit. Men jag är fortfarande inte på det klara med vilken och vems själ Albert riktigt hade i sig. Något speciellt var det i alla fall.

Och våra katter var/har aldrig varit utomlands. Varken Sverige eller Finland eller något annat.

Jag har aldrig varit med om detta förr

Bordet är dukat, ljusen tända, maten varm på spisen. Allt fix färdigt. Jag hann t.o.m. tömma diskmaskinen. Dra ett varv med trasan över diskbänken. Hinner skriva ett par rader. 

Ja hörni vilken supervärdinna det ännu blir av mig bara jag blir tillräckligt gammal.

torsdag 4 december 2008

En katts besattheter

Vi har alltså en drygt 13-årig siameskatt som heter Gilbert (en sorts spansk siamesvariant, för den är inte rensasig i meningen pedigree). Drygt tolv år av sitt liv levde Gilbert med sin bror Albert, men för drygt ett år sedan var båda väldigt sjuka och Albert gav upp och måste förpassas till katthimlen.

Hursomhelst, Gilbert lever sitt kattliv med oss. 

Jag jobbar vid datorn och Gilbert väntar i gången på att jag ska stiga upp och ge honom "lite mycket mycket kel". [Och jo, ni ser både dammsugare som inte har förpassats i städskrubben och en shoppingväska med saker som borde föras i lager, men sånt är livet.]

Gilbert ligger längs den varmaste värmeslingan som finns under vårt badrumsgolv. Mest hela dagen och mest hela natten. När han inte busar med gångmattan eller härjar i största allmänhet eller kräver kel i synnerhet.

Fredagsplaner

The Buckets ska åka hem till Finland på kvällen men före det ska vi ha en fredagslunch med sonens familj och dem. Enklaste möjliga protokoll för det blev bestämt först i dag och jag har beting att avverka. Dock, den sista sista samvaron för denna gång är det viktigaste. Och framför allt för dem, en sista glimt av Little Miss. 

Senare på kvällen ska jag vara kvällsbarnvakt hos sonen då han och la Nuera ska gå ut och fira sin bröllopsdag som var i tisdags.

Till lunch blir det Soldatens ärtsoppa med svenskt knäckebröd, inhandlat av J i dag i skandinaviska butiken. Så måste jag nog fixa något till kaffet också, men det får vi ta i morgon.

Improvisando sobre la marcha.

sommarbild och gratulationer

I morgon fyller min mamma 87 år. Eftersom jag kanske inte hinner blogga i morgon skriver jag om det i dag.

Bilden är tagen den 27 juli i somras. Det var en av de få fina dagarna den sommaren. Jag var på besök och hon och jag var ute på min systers stuga som de har övertagit efter mina föräldrar. Eftermiddagssolen sken varm och min mamma njöt av att diska utomhus.

Hon är frisk som en nötkärna. Med den här farten är det sannolikt att hon får uppleva minst en eller flera liknande eftermiddagar nästa sommar. Det skulle jag vilja ge henne i födelsedagspresent där hon nu vistas i det nordiska vintermörkret.

onsdag 3 december 2008

Alicante flygplats och Torrevieja

Jag väljer att ta mina synpunkter på kommentarerna upp här i bloggen.

För tillfället anser jag att en taxi är det bekvämaste alternativet. Det är på gång, obs på gång, att fixa spårväg och före det någon typ av expresslinje, men jag kan inte säga något om detaljer eller tidtabeller. 

Det kommer alltså att fixa sig i någon framtid men jag skulle i detta skede rekommendera att helt enkelt ta en taxi. 

Nejmenhjälp sedan när blev jag omvandlad till turistinfo?

Välkomna dock med alla sorts frågor. 

Och hörni nu häller jag upp en Fernet Branca och ett jätteglas vatten och så ska jag läsa en god bit på den andra boken av 44 Scotland Street som handlar om olika människor och en stad jag gillar mycket. Edinburgh.

Andra planeter

Jag var hos frissan i eftermiddags. Ja, jag blev klar klockan sju, det var mörkt och synnerligen kallt och blåsigt och jag var som sagt glad att komma hem.

Min duktiga frissa är kanske cirka 25 eller så. Jag har gått hos henne länge. Varje besök är registrerat och det håller på att bli betydande mängder data.

Hon lever självfallet i en annan generation, i en annan bubbla. Vi är överens om ett och annat men det är klart att generationsklyftan och livsstilen har sin prägel. Vad som ändå fascinerar mig är att höra hennes synpunkter och åsikter. De må mig vara främmande, och jag kan ibland känna en ilning av vojjnejjherregud, men jag håller min. På så sätt får man höra ett och annat intressant som damer i min ålder kanske inte annars skulle få höra. 

Fortsättning följer om detta ämne någongång senare, men ju har J kommit hem med pizzabiten och den får inte förfaras.

Det finns någon som undrar hur Torrevieja är i januari. 

Jag antar att frågan gäller vädret. Det kan t.ex. vara som i dag. Svinkallt (under plus fem) i morse och riktigt kylig vind men sol. Mitt på dagen fortfarande kylig vind och på gatan kanske plus 15 men på vår sydterrass sken solen och det var på gränsen till hett, kring 25 grader. (På en norrbalkong högst 15 grader om ens det.) När solen gick ner kom kylan tillbaka och jag var verkligen lycklig att komma hem till uppvärmda utrymmen.

Det behöver inte vara precis som i dag. Det kan vara mycket mildare nätter, mycket mindre kylig vind. Det beror på om luftmassorna rör sig norrifrån (typ Sibirien) eller söderifrån (typ Sahara). Vädret kan alltså variera från shorts till vinterrock. Nätterna oftast kyliga, men jag har varit med om kvällar med drygt 20. Allt är möjligt. Utom att det inte brukar regna mycket.

Solen värmer där den kommer åt. Det kan vara som två skilda klimat mellan den sydriktade strandpromenaden med sina uteserveringar där folk sitter i kortärmat och den bakomliggande solfattiga gatan där vinden viner som genom en tunnel och det behövs vinterkläder. Det som gäller här under vinter är SYDLÄGE. (På sommaren gör det detsamma, det är hett överallt.) Uppvärmning åtminstone morgon och kväll.

Havet och poolerna är för kalla att bada i. Ifall man inte är särskilt hurtig.

Summa summarum. Jag brukar säga att vintern i våra trakter är som sommaren i Norden, dvs. man kan vänta sig olika saker, medan vår sommar är garanterat varm (het) på samma sätt som vintern i Norden är garanterat mörk och kall.

Och så tröttnar jag inte på att upprepa: Det är LJUST en stor del av dagen. Solen är varm, särskilt i lä. 

Och om det inte var vädret frågan gällde så får herr/fru/fröken Anonym specificera sin fråga närmare.

tisdag 2 december 2008

Kulturchock

Vi är nyss hemkomna från ett arbetsmöte under fria former inom ramen för ett socialt sammanhang som vi har. Det var hos finländare. Äldre än oss, pensionerade, men inte SÅ gamla. Aktiva människor. Vänliga, artiga och allt det där. Bjöd på skumpa och efter avklarade ärenden var det lite rödvin och snacks.

Men jag är helt utmattad och måste sitta en lång stund och försöka samla mig efter vi kommit hem. Så måste jag ta fram resterna av lunchens pastasallad och hälla upp ett glas drickbart rödvin. Jag måste försöka återställa bäringarna här nu på något sätt.

Det är något jag inte kan sätta fingret sådär riktigt solklart på. Men något är det ju. Annars skulle jag inte vara lite sönder.

De hade nyss ätit när vi kom sextiden. Det betyder middag klockan 17. Föralldel, bor man nästan halva året hemma i Finland, så. Inget så farligt, måste nu bara nämna om det.

Noll small talk factor. "Min mamma som är 92 år gammal har urinvägsinfektion" var frun i husets rätt så första kommentar till vem som nu kom in, mellan de osäkra och gälla skratten. En annan av damerna i sällskapet kunde inte tala om annat än när hon snubblade på gatan och fick handleden i gips och exakt hur länge det var väntetid på och mellan de olika hälsocentralerna och precis vad de gjorde och sade och bemötandet var jättebra och förresten så är båda knäna opererade och doktor denochden som gjorde operationen var förresten här nyligen och.

Den tredje damen i sällskapet, faktiskt drygt tio år yngre än vi och aktiv inom arbetslivet här, fungerar som sekreterare i sammanhanget och sköter klippa klistra med sax och lim och kopiator. Hennes försök att skicka mötesprotokoll till ordföranden för påseende lyckas inte för han kan inte öppna hennes Wordfiler. Eller vad de nu är. Vem vet.

Det är inte så att jag inte skulle förstå att så här ser världen ut för många. Jag har bara inte mött de här aspekterna på så länge och så här konkret. Jag lever i min bubbla där sakerna fungerar på sitt sätt. De gör de här människorna också. Hoppas jag inte störde dem alltför mycket.