tisdag 18 november 2008

Sisu bor inte här i staden

Torrevieja, nutiden: Min fisio har en väninna som fick barn för cirka ett halvår sedan. Hon är ensamstående efter en skilsmässa som kom när hon var gravid (ja det är en hel historia för sig, får bli en annan gång) och har inga föräldrar eller släktingar på nära håll.

När hennes mammaledighet tog slut stod hon inte ut med tanken om att stiga upp klockan sju, ställa i ordning och föra bort barnet, gå på jobb (här i stan) till klockan nio, komma hem och ha barn och hushåll som kräver skötsel. Så hon sa upp sig från sitt arbete.

Kyrkslätt, jättelänge sedan: När jag fick mitt första jobb efter universitetet var det inte fråga om annat än att flytta från Åbo till Kyrkslätt där vi råkade få en hyresbostad på en 45 minuters resa från det jobb jag hade fått. Första jobbet efter examen, då tackar man inte nej. Inga släktingar i närheten. Strax efter flyttningen blev jag tillfälligt ensamstående då J åkte in i armén som han/vi hade skjutit upp eftersom vi flera år tidigare när vi var nykära tyckte att det inte går att genomföra just då. - Allt är ju relativt.

Vår dotter var ca 18 månader och eftersom vi inte hade bil så tog jag henne på cykel till dagmamman, vintern igenom. Det fanns hala backar både uppåt och nedåt. Snösörja, regn. Kyla var minsta problemet. Detta efter att ha stigit upp halvsex eller så, för efter dagmamman skulle jag hinna till tåget för att hinna på jobb till klockan åtta. Till tåget åkte jag cykel, vintern igenom, för det gick bussar men väldigt sällan och på helt fel tider. På vintern kunde vägen vara oplogad för plogbilen tog skolans isbana först, klockan 6-7 på morgonen.

Men det var aldrig fråga om huruvida detta skulle genomföras eller inte. Medges, roligt var det inte alla gånger, men det genomfördes.

Inga kommentarer: