torsdag 27 november 2008

Jag sitter vid datorn. Jag böjer mig lite framåt, placerar händerna bakom ryggen, böjer mig bakåt igen och tänker jag

Vad ska jag nu skriva om.

För jag har sådan lust att skriva om någonting. Mera händer bakom ryggen. Mera bakåtlutande. 

Tänkbara ämnen är att

- det har varit riktigt kyligt idag, regnat har det också

- det stod en polisbil parkerad framför vår "förbjuden parkering"-garagedörr

- hos Sonen blev jag riktigt ordentligt trött på Sky News som levererar samma nyheter tre gånger inom fem minuter

- vår golvmopp som jag ställde ut för torkning på terrassen har fallit ned i blåsten och regnet och är igen just så våt som den var

- vår katt har kommit underfund med att golvvärmen i vårt sovrumsbadrum nu äntligen är påslagen och katten ligger där mest hela dagarna

- det värsta regnvädret och värsta kylan ser ut att vara över och det fanns faktiskt lite kvällssol i dag

- jag inte inhandlat har en enda julklapp ännu och the Buckets har allt under kontroll

- våra gardiner borde tvättas men att det mer än väl kan hända att detta inte sker före jul (är det störande?)

Och så till slut tadaaaa:

[Ett finurligt avslut som jag inte kommer på just nu]

Och så skulle jag vilja avsluta med ett kraftigt Fuck You men hur ska jag bädda in det så att det ser snyggt ut.

Edit: Nejmen varför ville jag skriva så till slut? Vad är det för uppdämda känslor som tog över? Buckets och julklapparna kanske.

1 kommentar:

Prinsessan Heidi sa...

Huj, farmorar svär inte heller... eller? En scen formar sig i mitt huvud... kan du tänka dig hur det skulle se ut och låta om Mrs Bucket för en gångs skulle skulle säga vi--u? Med hela sin själ? Kanske det skulle göra henne gott. Eller så skulle hon vilja dö. Eller båda.