fredag 17 oktober 2008

Snorkfrun i köttbutiken

I morse, efter Pilates, innan jag förskansade mig i mitt arbetsutrymme, stack jag mig in i kött- och lite diversebutiken på vårt hörn. Jag behövde bland annat köttfärs och bacon, potatis och lök. För vår fredagslunch.

Det är en bra och mysig butik att handla i. Bästa köttet, bästa kycklingen, bästa betjäningen. Vill jag ha köttfärs så väger köttmästaren upp en bit kött och mal den inför mina ögon. "En eller två gånger?" - "Två tack." Den färsen är garanterat färsk. Inget ICA-fusk.

Det tar dock tid.

Det går inte ut på effektivitet. Vill en kund ha sex stycken kycklinglår avskinnade, avbenade och skurna i skivor så står alla efterföljande snällt och väntar medan köttmästaren fixar och skär.

I dag skulle jag ha tio skivor bacon från charkuteridisken. Före mig fanns en señora som skulle ha fem skivor av det här och sex skivor av det där och så några varianter av inlagda oliver, syltlök andwhathaveyou. Skivorna av Dethär och Detdär skars upp, efter check av att tjockleken var OK, och lades i plastlåda med skiljepapper emellan. Oliverna och syltlöken ochvaddetnuvar skopades över i en liten burk var.

Jag stod där, stod där och stod där. Kollade ostsorterna, frysdisken och konserverna. Lyssnade till hur señoran, köttmästaren och charkuteridamen plus medhjälpare diskuterade om hur häftigt mycket pension någon bekants bekant får i månaden. Eftersom alla som står i ett utrymme antas delta, så blev också jag beblickad och förväntades bidra. En förstående min försökte jag bidra med.

För när alla talar jättesnabbt och på en gång så hänger jag inte med. Efter alla dessa år. Jag tror att alla tänker att jag är en riktig Snorkfru.

1 kommentar:

KARLAVAGNEN sa...

Nä, men man orkar ju inte lägga sig andra bizniz hela tiden. Så stå du där och var lite tyst och mystisk. :-)