fredag 31 oktober 2008

En sak till, dag 11

Det sällskap vi har här just nu, de har den bästa feel good-factor jag kan tänka mig. Bara så att ni vet.

Apelsinlundar och pinjeskogar

Till gamla tider flyr min tanke.

Detta instiftat efter prat med våra vänner som nyss har besökt platsen där vi bodde först när vi kom till Spanien.

När vi på den tiden bodde i huset utanför San Miguel var vi högst uppe på gränsen till en dal. Dalen var på den tiden full av apelsinlundar, pinjeskogar och bortom den fanns höjder med mera pinjeskogar. Det är numera rätt fullbyggt. Det är inte samma som det var förr.

Vi var förvisso utsatta av nordanvinden vintertid, men för övrigt...

När apelsinträden blommade i maj och den bedövande, underbara doften låg över hela tillvaron.

När solen lade sig efter en het dag och doften av örterna (timjan, rosmarin allt som växer) och pinjeskogen steg upp i luften.

När solen gick ner bakom bergen bortom dalen och det var ett nytt skådespel varje kväll.

När det blev mörkt och det inte fanns någon ljusförorening och man kunde se alla stjärnor.

När det blev kväll och det enda man hörde var en eller några grodor i fjärran.

Så var det då. Det går inte att få tillbaka, men det går gott och väl att vara lycklig över att det fanns och att det finns minnen.

Meteosat, storm och lunch

Och vad är det här? Så här ska det inte vara! Till och med Irland har mindre moln än vi!!

Imagen del satélite Meteosat del 31/10/2008 a las 15:30 h.

Men ser ni de små molnfria snuttarna på sydöstra kusten. Det är vi!!

Men blåste gjorde det i dag, storm. Jag tog våra gäster på butiksrunda i Torrevieja och det inhandlades barnbarnskläder och skor. Kollades blingling men inga inköp Vi blåste nästan bort på väg till tapaslunchen men när vi väl kommit in och tömt ställets förråd av Campari hade vi Jamon Iberico con Queso Manchego, Morcilla de arroz a la plancha, Verduras a la plancha, Chorizo a la plancha, bröd med (en helt underbar) alioli och tomatröra och en underbar ostkaka till efterrätt, med kaffe och, förstås, en generös portion av Carlos III.

I morgon ska vi ha middag på Capis. Där firar vi alltid allt som är viktigt.

EDIT: alioli heter det på spanska, aioli på svenska

EDIT 2: Den här Meteosatbilden tycks leva, den ser just nu inte ut som när jag fogade in den. Never again.

torsdag 30 oktober 2008

Dag jaghållerinteredapå

I morgon ska jag göra shopping med våra gäster. Det sitter väl efter flera dagars maratonjobbande. För om inte, skulle stolen vid datorn växa fast i min rumpa.

Det är lovat åskväder till i morgon. Pliispliispliis, inte förmiddagen åtminstone. Helst inte senare heller, flyg förbi, förbi.

Jag plågas av längtan efter Little Miss. Vi kan inte ha fredagslunch i morgon och jag vet inte hur jag "ska vaal levandes bärgand". Vi måste fixa något under helgen.

Det man inte gör det har man inte gjort

När jag har lagt mig kommer jag på alla möjliga fina uppslag och hur de kunde läggas upp på bloggen. Men då är jag slö redan och vill inte gå ur sängen och börja aktivera och skärra upp mig så att jag går miste om sömntåget.

Då är mitt medvetande liksom delat i två delar av vilka den övre känns ganska tung och säger att det är dags att slappna av och den undre surrar på med alla möjliga tankar.

Men det är lite synd om alla de goda idéerna. But one of these days. De finns kvar någonstans i bakhuvudet.

onsdag 29 oktober 2008

Ljusknarkare

I dag har jag varje gång jag rört mig i lägenheten berusats av hur ljust det är och hur annorlunda allt ser ut när det kommer in massor av ljus.

Det är inte bara det att vi haft skräpväder och och inte så mycket sol som vanligt den senaste tiden och det att när man bor här blir man så bortskämd med ljuset. (Några dagar utan sol och katastrofen är nära. Man blir en riktig ljusknarkare, det blir man.)

Det är också det att det är höst och eftersom solen ligger lägre än på sommaren så skiner den mera in.

Vi har det riktigt bra här just nu. Särskilt som det snöar och riktigt ordentligt skräpar i delar av detta land. Det är här man ska bo. Just här.

Jag blir hög

av dagar som denna. När man drar upp persiennen och ser solen lysa på havet, luften är hög om än kall och det är ljust, ljust och ljust.

tisdag 28 oktober 2008

nya tag

I dag ska det inte bli någon gnälldag. Kavla upp ärmarna bara. Lite började axlarna åka upp då jag inte lyckas med en tabellinställning i Word, men ner med dom bara. Word rår ändå ingen på.

måndag 27 oktober 2008

Och nu borde jag

skriva något mysigt och utjämnande.

Nix.

Det känns fortfarande inte så bra. Jag brukar ha förkänningar om saker och just nu är jag orolig om att något otrevligt ska hända. Eller så är jag kanske bara orolig för mina deadlines. Eller för något annat. Jag är ganska bra på att analysera och ha förkänningar men just nu får jag inget grepp.

Jag försöker lugna mig med att tänka på Little Miss. Vad hon har gjort, vad hon har uttryckt. Sammalunda för Big Sister.

Allt detta har säkert sin förklaring. Invänta och se.

One of these days

En del dagar går allt inte så bra. I dag är en av dem. Inget har väl gått direkt dåligt heller, allt bara känns fel. Det känns att allt jag gör eller försöker göra går fel.

I morse när jag steg upp och det kändes grått och dystert (ja alltså den här berömda spanska solen har lyst med sin frånvaro alltför mycket för vädret mest bara skräpar och är inte alls som det ska och jag har superdåligt samvete för vi har gäster som har kommit till sol och värme och så är det annars inte heller roligt när man varknar till en grå och lite kylig måndagmorgon och deadlinsen hänger över en och nyss har jag försökt ordna upp mina borttappade koder för att nå mobiloperatörens hemsidas viktiga punkter och det går inte som det ska och nu bara orkar jag inte mer och spänningsvärken mellan skulderbladen och i nacken blir bara värre).

Lunchen ute på terrassen var OK och det var t.o.m. sol (jag tänk att man ska måste skriva så, för sol är standardvärde här, inte undantag, utom denna oktober månad tydligen) men praktiska problem hänger på och blev avhandlade för någon gång måste också det göras.

Jag har så väldigt svårt att ta en avslappnad attityd just nu.

Så många som har det svårt och det är kris och katastrof och börsfall (inte för att vi har något på börsen men denna stämning...). Jagmenar vart är vi på väg?

Nejhörni, ni får ursäkta gnället men så här har den här dagen varit. One of these days.

lördag 25 oktober 2008

Den här obestämda blåa färgen som bakgrund till texten. Not sure. Den är liksom smutsig på något sätt. Dock så gillar jag den gröna lime-färgen till höger.

Vi får se vad det blir av det hela.

Duettövning

J och jag ska uppträdda i kväll med ett par boleros vid ett tillfälle (ja, det är Lionsmiddag med dans).

Vi har inte sysslat med mycket duett på de senaste 15 åren, senast sjöng vi på en kafedoria för snart ett år sedan, då också med övandes av noter och text i bilen på väg till vart vi skulle. Vi har det inte som aktivt intresse så att säga.

Det ingår alltså inte i vår tillvaro som någon rutin. Men när man nu tillfrågas och inte har mod att säga nej.

Det är egentligen inte helt och hållet roligt, sitta genom middagen och veta att före efterrätten Ska Man Prestera.

Övning 1 (torsdag):

Noter i handen. Vi kör i gång. J tar stopp. "Du är väldigt hög, vet du det?"

"Jo men jag är ju inte uppsjungen, vetja."

"Jag säger bara så att du ska veta."

Övövöv.

Du är fortfarande väldigt hög, hör du inte gitarren?"

Jag tar mina toner så lågt jag kan och försöker med "Vi tar det här som en övning på texten, okej?"

I dag har jag sjungit upp mig sådär lite ett par gånger. Tänk Pilates, tänk magmuskler. Det är där sången kommer från också.

Ny look, får se hur länge, och förresten dag 6

Mitt akuta YÄK mot det tråkiga bruna har nu resulterat i ett nytt utseende. Jag måste se lite hur jag vill leva med det. Smaka på det och pröva mig fram. Det kan komma nya ändringar framöver.

Det här med att välja mellan standardpaletter... Vad man än väljer finns det någon annan som ser ut på samma sätt. Det är något som stör mig en aning. Jag vill ha en blogg som är bara me, me, meee.

Vi ska väl nå dit en dag.

fredag 24 oktober 2008

Boring, har någon förslag

Jag är trött på min bloggs visuella look.

Den är föralldel saklig och brun och ....

Med hänsyn till innehållet och stilen, finns det några förslag hur det kunde se ut?

Färger, image, me, me, meeee

Finns det någon out there som har en synpunkt på hur jag borde "se ut".

ALLA kommentarer välkomna.

Ska du blogga

frågar J och jag säger att först ska jag ordna upp köket i min egen ro. Det är min terapi och hör till rutinerna efter besök. Varva ner, sortera tankarna och vid sidan om fixa porslinet.

Little Miss var förstås i centrum. Vandringspris från famn till famn. Oemotståndlig och på gott humör. Så hämtades Big Sister hem från skolan.

Och så vidare. Familjeidyll.

Efter att son med familj åkt hem lyssnade vi och våra gästande vänner på god och rolig musik. Så åkte de taxi hem till sitt boende.

"Jag dör nog snart" Så brukar min mor säga när något bra händer som är för bra att vara sant.

torsdag 23 oktober 2008

Percebes och lite marinbiologi

Så här ser percebes ut. Latinskt namn pollicipes pollicipes. På svenska långhals (tråkigt namn). De bästa och dyraste exemplaren fångas i Galicien. De bästa exemplaren är de som har utsatts både för sol och för starka vågor, som har vuxit i kallt och syrsatt vatten. De är rätt korta men intensiva i smaken. De billigare icke-sol-och-våg-utsatta varianterna (särskilt från varmare vatten) är längre, smalare och vattnigare.


Man tar dem isär och äter en och en. Godiset är det som finns innanför det mörka sega skalet.

De är hermafroditer men fixar inte självbefruktning. Så det går ägg och spermier omvartann i havet och så uppstå larver som driver runt och sedan fäster sig på ett underlag med hjälp av sitt cementlim som de har i basen av sin mörka kropp. Sålunda växer de i kolonier. Man kan väl anta att en och annan larv förskansar sig intill sin förälder. Eller om larverna går ihop i koloni ... här tar mina googlade kunskaper slut.

Så här kan arbetsförhållandena se ut för yrkesgruppen percebeiros, dvs. de som skördar percebes.

Varje år drunkar ett antal percebeiros i arbetet. De svåra skördeförhållandena är en av orsakerna till att percebes är bland det dyraste som finns i skaldjursväg.

De är också fulla av mineraler och B-vitamin samt synnerligen fettfattiga. OCH SMAKAR GOTT. Och när det är säsong kan vi få dem på våra favoritrestauranger här i Torrevieja!!

Ja nu har jag försett er med en massa intressant information. Eller hur?

Dag 4

Det har varit mulet i dag och vi som har gäster från Norden har förstås dåligt samvete. Det har varit ovanligt mycket skräpväder denna oktobermånad och det passar inte alls våra planer.

Jag hoppas att de hade tillräckligt med sudoku att göra under dagen. Just nu är de i bowlinghallen med J och får se hur den världen ser ut. Så går de kanske för att se på J:s körövning. Or not, det får jag höra i morgon.

I morgon, tadaaa!!, har vi lunch med sonens familj och våra gäster. De ska få träffa Little Miss!! Och det ska jag också, åååh vad jag längtar.

onsdag 22 oktober 2008

Dag 3

Vi gick nyss hem från restaurangen, i det varma regnet, efter att ha ordnat vårt sällskap till sin boning med taxi.

Vi åt middag på vårt stamhak, Las Cañas. Till förrätt percebes och sallad, sedan paella mixta och till slut efterrättsurval plus Carlos III som hara blivit våra gästers favorit, vilket gläder mig för det är min favoritbrandy.

Jag söker bilder på percebes, som är skaldjur och växer i några fåtal klimatzoner i världen. Hittar inga just nu. Ni får ge er till tåls. De ser ut som något man definivt inte tänker på att äta, men goda är de. Som ostron, men fastare i konsistensen.

tisdag 21 oktober 2008

Dag 2

Vi hade en helt wunderbar lunch med tapas och olika sorter. Efteråt samvaro på vår terrass tittandes på fågelflockarna. Fru P hade många goda historier.

Det var gott. Det var inte för kallt ute, även om jag måste ta min fleece. Ingen annan behövde.

måndag 20 oktober 2008

Dag 1

Vi har mottagit vårt efterlängtade besök. Allt är väl. Nu har de lämnats ensamma på La Calma och jag har ett obestämt dåligt samvete samtidigt som jag tror att de trivs.

Vi ska hitta på roliga saker att göra. Ta dagen som den kommer och ta vara på den bäst det går.

Det är så givande med besök för att man, utöver det goda sällskapet, får nya vinklar på sin egen tillvaro. Saker vi tar för givna och är vana med får en ny vinkel när de konstateras med nya ögon.

Och. Suck. Det första vi gör är att, av praktiska skäl, ta våra vänner ut på lunch på Fish & Chips i en engelskinfesterad miljö. Gott var det som alltid på det stället och det stillade vår hunger så må det vara.

MEN. Paella, percebes, mariscos, .... here we come.

söndag 19 oktober 2008

Blåa timmen

Jag stiger upp från mitt beting för att hämta mera dricka från köket. Ser ut genom terrassens fönster. Ute är det blåa timmen. Man urskiljer ännu horisonten mellan hav och himmel. Det blinkar ljus vid ändan av vågbrytaren. Någon farkost lyser ute på havet. Något flygplan har lyft från Murcia och är på väg norrut. De vita byggnaderna har en nyans som avspeglas av gatubelysningen.

Magic.

Jag längtar

efter ett veckoslut när fredagen känns speciell ända från morgonen för att det är fredag, på fredag eftermiddag eller lördag morgon (helst fredag eftermiddag) ställer vi oss för något särskilt, kanske för att åka bort om än en liten bit, så händer det veckoslutssaker och så kommer vi hem på söndagkväll och en ny vecka står inför oss.

Det betyder förstås i de flesta fall att man har trälat hela veckan.

Hos oss fungerar det inte så. Allt flyter ihop och det har sina goda och dåliga sidor. Ledig dag mitt i veckan om det så faller sig. Sovmorgon mitt i veckan om det så faller sig. Sena jobbkvällar mitt i veckan föralldel också om det så faller sig. Jobbveckoslut om det så faller sig.

Det är söndagkväll och jag jobbar fortfarande. Håller på en stund till. Måste avverka.

Men jag kan åtminstone pigga upp mig med synen från i fredags då Little Miss kröp fram på alla fyra i rasande fart längs gångmattan för att få tag i vår katt. Eller när hon kröp från bambumattan över till keramikgolvet. Kände att det var nytt underlag. Satte sig. Kände efter igen. Satte sig. Beslöt sig för att fortsätta. Så kom hon till gångmattan. Samma procedur, tänka efter. Then go for it.

Ja jag längar nog efter henne också.

fredag 17 oktober 2008

Snorkfrun i köttbutiken

I morse, efter Pilates, innan jag förskansade mig i mitt arbetsutrymme, stack jag mig in i kött- och lite diversebutiken på vårt hörn. Jag behövde bland annat köttfärs och bacon, potatis och lök. För vår fredagslunch.

Det är en bra och mysig butik att handla i. Bästa köttet, bästa kycklingen, bästa betjäningen. Vill jag ha köttfärs så väger köttmästaren upp en bit kött och mal den inför mina ögon. "En eller två gånger?" - "Två tack." Den färsen är garanterat färsk. Inget ICA-fusk.

Det tar dock tid.

Det går inte ut på effektivitet. Vill en kund ha sex stycken kycklinglår avskinnade, avbenade och skurna i skivor så står alla efterföljande snällt och väntar medan köttmästaren fixar och skär.

I dag skulle jag ha tio skivor bacon från charkuteridisken. Före mig fanns en señora som skulle ha fem skivor av det här och sex skivor av det där och så några varianter av inlagda oliver, syltlök andwhathaveyou. Skivorna av Dethär och Detdär skars upp, efter check av att tjockleken var OK, och lades i plastlåda med skiljepapper emellan. Oliverna och syltlöken ochvaddetnuvar skopades över i en liten burk var.

Jag stod där, stod där och stod där. Kollade ostsorterna, frysdisken och konserverna. Lyssnade till hur señoran, köttmästaren och charkuteridamen plus medhjälpare diskuterade om hur häftigt mycket pension någon bekants bekant får i månaden. Eftersom alla som står i ett utrymme antas delta, så blev också jag beblickad och förväntades bidra. En förstående min försökte jag bidra med.

För när alla talar jättesnabbt och på en gång så hänger jag inte med. Efter alla dessa år. Jag tror att alla tänker att jag är en riktig Snorkfru.

Något att förundra sig över

I dag hade vi en äntlig fredagslunch. Jag hade inte sett Little Miss på NÄSTAN TVÅ VECKOR.

Jag hade fixat bacondraperad köttfärs i ugn med grönsaker och potatis på samma plåt. Little Miss åt med aptit, drack vatten ur sin sugrörsmugg och satt och lekte på golvet medan vi övriga åt färdigt. Grymtade och stönade med rödkantade ögon. Nummer två.

Blöjbyte. Panik. "Jag glömde ta med våtservietterna!". Jag sade att vi kan ju göra som förr i världen, som vi har gjort med våra barn, skölja av den lilla stjärten under rinnande vatten. Så tog jag Little Miss i ett tvättgrepp, bar henne till handfatet i toan och tvättade henne ren.

Sonen och La Nuera stod i dörröppningen och förundrade sig.

torsdag 16 oktober 2008

Jag har haft kvällsmål ute med modern till La Nuera. Det var bra. Som alltid.

Jag kunde skriva hur mycket som helst om allt, men That's All Folks.

onsdag 15 oktober 2008

Fullmåne, solens och stjärnornas läge

Den här datorn behöver startas om för inget fungerar som jag vill och vad gör den här understrykningen här och jag hittar inte ens något för att få bort den.

Men så är det fullmåne också, åtminstone nästan eller så.

Jag har kämpat LÄNGE för att få in en Meteosat-bild över Spanien utan ett enda litet moln över sig. Det hade varit trevligt att visa tyckte jag. Men det vill inte. Hur jag än gör inställningar så blir bilden så pyttliten att det behövs nästan mikroskop för att se den.

Så nu ger jag upp. Och så startar jag om datorn och ser om det lyckas bättre i morgon.

Nu ska vi till svärföräldrarna på ett litet (nåja, vi vet hur det är, litet är det inte) kvällsmål och så ska vi spela Skipbo och säkert också dricka Carlos III.

tisdag 14 oktober 2008

What have I done?

Så kändes det när jag satt som nyss godkänd medlem i Club de Leones Torrevieja. Lions International alltså. Jag har presenterat mig, blivit omröstad om, avlagt en ed, fått ett märke.

Hur jag riktigt hamnade i detta har att göra med J och hans insyltningar och tanken om att Okejdå, det är väl inte helt fel för det är välgörenhet och ja, .... Det är ju trevliga människor och så. Jag ska inte skriva mer om det för denna dag har inte varit bland mina bästa och då är människovänlighet inte överst på listan och artighetsplanet fungerar justochjust, på en rudimentär autopilot.

Det ska väl bli bra får man försöka tänka. Bara jag kommer i gång. För jag är i bland socialt väldigt låst och inkompetent. Trögstartad. Blir uppfattad som Snorkfrun för att jag står/sitter där och undrar vad jag ska ta mig till.

HUR som helst, när vi kom ut för att vänta på taxin var det fortfarande kring tjugo grader och doften av jasmin svävade i luften. Över en stor parkeringsplats, från en eller två buskar (eller träd eller whathaveyou). Så jag undrar om jasmin blir för starkt på en liten terrass. Tänk om vi får dåndimpen av doften.

Slut på onödig repris

Nu har det torkat upp igen efter den onödiga reprisen av höstregn vi hade för ett par dagar sedan. Och nu får det lov att vara bra väder MINST två-tre veckor framöver.

måndag 13 oktober 2008

nostalgivåndor

Ja nu har jag fått en liten rapport från årskursträffen i Åbo som jag inte kunde delta i.

Och det sliter och river i själen och nostalgin lägger sig tung, för det gänget, de tiderna. När vi träffas är det som om man vore 20+ igen om än med lite mer i bagaget (och på kroppen...).

Det finns inget rivigare än ett gäng teknologer, så var det då, så är det nu. Årskurs 73 är kanske inte längre lika galen som då, men allt har vi inte glömt.

söndag 12 oktober 2008

men jag kan vara snäll också

Bara för att J innan han åkte undrade om vi kan sitta ute och äta för det är lagom soligt, varmt och skönt ute men jag sade att det nog är för blött efter de senaste dagarnas regnande men så ångrade jag mig, så har jag nu

  • lyft undan möblerna och ordnat undan den dyblöta "gräsmattan" och för det behövdes alla mina Pilatesmuskler,
  • ordnat tillbaka möblerna,
  • torkat av möblerna
  • dukat bordet ute,
  • lyft ut en stol för honom att sitta på för de övriga utestolarna finns under mattan som är på tork.
Det här beror förstås delvis på att inne är det inte så bra heller för matbordet och stolarna är belamrade med osorterad tvätt.

Tingens ordning

J kom nyss hem från körresan. Jag skickade honom omedelbart till El Muelle för att skaffa söndagspizza.

Back to normal. Dvs. jag bestämmer och han utför.

fredag 10 oktober 2008

och nu är jag i himmelen

Uppskuren skärgårdslimpa impregnerad med vitlöksströmmingsspad på samma tallrik med strömmingarna och en öl.

Hällhällhäll

Så låter det när jag fyller på mitt brandyglas efter en lyckad mottagning av trevliga människor. Dessutom hade de med sig vitlöksströmming och skärgårdsbröd från strömmingsmarknaden i Helsingfors.

Kanske jag får klä av mig martyrglorian.

Jagmenar, det var ju sist och slutligen inte så dumt att åka ut i den behagliga kvällen (drygt 20 grader), gå in i en fortfarande öppen affär med gäspande kassor för de skulle just stänga, skaffa några små behövligheter och fixa till några sista detaljer på La Calma. Fylla på salt och sköljmedel i diskmaskinen, kolla att den funkar för den blev nyligen installerad. Såna saker, i lugn och ro.

Det kunde ju ha varit betydligt värre.

Martyr

Jag sitter och väntar på att ta emot folk som kommer med ett flyg som nu är försenat en dryg timme. Så ska de ha bil och innan de är framme blir det sent. Jag ska vara på plats med nycklar och visa dem in.

Försenat flyg.

Jag helt enkelt avskyr sånt här.

torsdag 9 oktober 2008

Sprida ut sig över ytor

Jag har en SmartPhone som jag kan göra anteckningar i plus många andra saker. Antecknar i den gör jag. Men en betydande del av mina must do finns även skribblad på från skrivaren knyckta afyror kring vår hemmadator.

Nummer och förklaringar av foton jag tycker är bra. Termer från översättningsuppdrag (VAD är päätetapahtuma på svenska?), ring Pauline, det ska finnas kall skumpa på La Calma den 20 oktober, ankomsttider för viktiga besök andwhathaveyou.

Jag behöver en visuell överblick över yran. Det är för smalt att gå helt digitalt, dyka in i en lista som man måste knäppa fram.

Mind my saying, det kommer aldrig att finnas papperslösa kontor.

Förtydligande

Ja alltså i går var det på dagen 35 år sedan J och jag träffades. Den 8 oktober har vi alltid firat på ett eller annat sätt. Splashat ut lite när det är jämna år.

Utom den här gången när han flirtade med sin kör i stället. Vi får ta igen skadan om vi hinner.

Senaste jämna åren, 30, råkade det sig så att vi var i Dublin. Han jobbade, jag shoppade, så som det ska vara.

Vid ett av de många blomsterstånden på gatorna i Dublin köpte jag 30 vita rosor. Det blev en maffig bukett. Den hade vi på rummet i en obestämd vas som receptionen på hotellet gav till låns. När vi åkte hem gick buketten till våra irländska vänner och där stod den och höll länge och väl på en fönsterbräda i deras enorma hus.

onsdag 8 oktober 2008

35 år

Det är 35 år sedan jag mötte J. Vi har varit ihop sedan dess.

Det är viktigt. Men nu är jag trött och orkar inte skriva mer men jag vet inte hur man gör Cancel.

Återkommer

Vilsen

Och här är jag igen. Vid vår hemmadator, bredvid en obäddad och ouppredd säng efter Besöket, försökandes få fatt i min tillvaro.

Jag behöver också fixa för nästa Besök. Väldigt efterlängtat. Efterlängtat alltså. Mycket efterlängtat.

I dag åkte jag till handelsträdgårdar för att se vad vi kunde få för grönt på terrassen. Här senast, för ett par år sedan, hade vi en palm i kruka. Den blev gul och dålig. Dog. VAD kan vi hålla på en söderterrass där det bitvis blåser hårt.

Jag tänker på jasmin, rosor, någon cypress, bouganvilla. Men de får inte ta för mycket plats.

I am working on it.

Fotoångest

Det finns en miljard foton från Besöksveckan.

Help. Jag måste välja.

Här kommer i alla fall en bild av Little Miss i sin pappas famn med goda vibbar mellan Little Miss och farmorsmor.

Suddigt is beautiful. Och stämningen förmedlas eller hur.

ensam onsdagkväll

Ja det har varit glest mellan inläggen. Jag har varit så uppslukad av Besöket att jag nästan inte har tänkt en egen tanke. Och vår hemmadator finns i ett rum som var gästockuperat.

I morse steg vi upp tio i fem för att hinna i tid till flygplatsen. Allt gick som det skulle. Hela Besöket har gått över förväntan. Flera dagar på stranden. Träffa familj och framför allt Little Miss.

Little Miss exploderar i sin utveckling. Förra veckan drog hon sig fram med armbågarna, nu kryper hon på alla fyra. Drar sig upp och stå. Ingen bebis längre.

J åkte i går på körturné till Córdoba och Granada. Jag är ensam med katten. Det är ganska skönt. En stund. Sen blir det bra med sällskap igen.

lördag 4 oktober 2008

Från en annan planet

Känns det som. Min tillvaro domineras av Besöket. Inget negativt, men det slukar upp mig helt. På måndag måste jag i alla fall gå till kontoret och fixa kvitton för bokföringen och planera på arbetsfronten.

Solen skiner fortfarande. Det är varmt. Min mor och min syster stickar i kapp ute i solen eller inne på soffan.

Vi hade världens godaste lunch i dag med kycklingbröst, ekologisk broccoli och blomkål. Hallon, blåbär och jordgubbar med vispgrädde till efterrätt.

I morgon är det Stor Släktträff på restaurang. Vi ska äta olika sorters paella och sånt.

Diskmaskinen och torktumlaren går. Det blir en lugn kväll och jag undrar vad jag riktigt ska göra medan alla övriga stickar.