måndag 8 september 2008

Biologiskt avverkad 2

Det här är ju svåra saker att formulera och jag är rädd att det kan tolkas med uppfattningar som det inte är meningen att förmedla.

Så jag vill nu riktigt klart och tydligt för det första betona att det jag skrev om handlar om de generella sociala sammanhangen, inte vad som gäller mellan mig och den man jag varit gift
med i drygt 32 år. Jag är inte uttorkad och bitter.

Så har jag inte heller mist förmågan att njuta eller få en kick av ett snyggt utseende och den särskilda utstrålning som vissa män har. Den förmågan har även min snart 87-åriga mamma kvar ("Ja nog tycker jag att denochden är en så rasande snygg karl!").

Jag vet att livet inte är förbi. Jag har på sistone t.o.m. börjat försona mig med läget. I den här åldern kommer ju också bekvämligheten in, och det kan ju på sitt sätt vara befriande att vara lite osynlig. Ungefär som att vara under en burka.

Faktiskt så får jag vissa dagar små anfall av livsglädje. En natt här nyligen drömde jag t.o.m. en positiv dröm: jag var klädd i något jag trivdes väldigt bra i och som jag fick många komplimanger för. Det var inte tantkläder, det var något som avspeglade mig själv men som inte var hysteriskt ungdomssökande. Det var ljusa färger, det var något lagom fluffigt kring den intelängresåfasta kroppen, det var goda proportioner.

VARHITTARMANSÅDANTIDAGENSBUTIKER??

Jaja.

Nästa gång ska jag nog skriva om något annat.

Inga kommentarer: