tisdag 30 september 2008

SOL fortfarande

Och jag gick på Batuka i morse klockan 10. Som jag skulle. Det var svettigt värre, men blev inte lika utmattad som senast. Kanske har jag fått bättre kondition eller så råkade jag vara i bättre skick just i dag.

Jag har hursomhelst haft mer energi än vanligt hela dagen. Det kanske ligger något i det här med Überpersoner som stiger upp klockan 5 för att ta ett ordentligt träningspass innan de sätter i gång med sina Världsviktiga Uppgifter.

måndag 29 september 2008

SOL

Ja äntligen. Så får det bli ett slut på det här väderlekstjafset och gnället om gråa dagar och regn.

Hösten är här och nu ska det vara behagligt varmt en tid framöver.

söndag 28 september 2008

Nu har det regnat

Och det skulle få ta slut nu. Så många gråa dagar. När det går till som det ska så ska det vräka ner, blixtra och dundra riktigt ordentligt en dag och så är det klart.

Inte stritta och strila ner så här länge i sträck. Lokalbefolkningen får nippor. Så här många dagar utan sol har ingen någonsin sett.

Och när solen skiner så är det så onaturligt hett.

Det finns inget väderleksfenomen, ingen väderlek, ingen temperatur som inte är något skandalöst.

Men så är detta inget lagomland heller.

lördag 27 september 2008

Det närmar sig

Jag börjar närma mig deadline för min mors och min systers ankomst hit. Det börjar prägla min tillvaro. Vad ska vi äta, hur ska vi ordna så att min mor njuter och orkar.

Hursomhelst, utöver allt annat i min bubbla, om fyra dagar på kvällen landar min mor och min syster på Murcia flygplats, och en vecka framåt från det så Är Det En Viktig Vecka.

Det är kanske sista gången min mor kommer hit, hon ska vara tillsammans med sina två döttrar, hon ska träffa ett av sina barnbarn och sitt hittills enda barnbarnsbarn.

Vem vet om jag någonsin kommer så långt.

fredag 26 september 2008

Och så sprutade Little Miss ut oststuvad blomkål

Hemma igen. Det gick bra. Sonen och La Nuera var lite rödkindade av spänningen. Maten var god och framförallt var sällskapet och samvaron som det skulle vara.

Big Sister underhöll oss i flera omgångar med diktläsning ur en spansk liten bok. Hennes spanska uttal är perfekt. Hon läste också en liten dikt som hon hade skrivit själv.

Resten av underhållningen stod självfallet Little Miss för. Hon har nu lärt sig krypa på riktigt. När hon ser någon av deras två katter pekar hon och säger cat, katt eller hur man ni vill tolka det. Eller mammamm för mamma. Ia för Big Sister.

Vid matbordet åt hon oststuvad blomkål. När hon tyckte att hon fått tillräckligt sprutade hon ut det hon hade i munnen. Jag satt närmast. Men, det gick ju att torka av. Före det hade J lyckats spilla vatten på bordet när han fyllde vattenglasen. Gudskelov hände det inga missöden med vinet.

Vi tog ett antal 4 generationer-foton men vid det laget var Little Miss ganska trött och svårflirtad och vi måste kanske försöka på nytt. Vi har i alla fall något.

Hur som helst, historiska händelser i vår lilla bubbla.

Jamen börja regna då

Det hänger i luften och plågar, det är hett och kyligt omvartann, ljust och mörkt omvartann. In med regnet nu, blixt och dunder också och så får vi det undanstökat.

Om en timme ska vi träffas hos sonen. Gissa vem jag tror att är lite nervös. Jo sonen förstås. Kanske La Nuera lite också. I vår familj finns det en lång tradition av "men vad ska Fammo säga?". Den är i princip avlivad, men känslan kan spöka.

Och det är ingen liten sak för sonen att presentera först Little Miss och nu deras nya hem för Fammo och Faffa. Saken har talats om länge. Insatser har gjorts. Lådor har förts till förvaring. Detaljer har setts över. Big Sister har med högsta sannolikhet haft stränga order om hur hennes rum ska städas.

Ja, det ska bli riktigt intressant. Men framförallt riktigt trevligt.

torsdag 25 september 2008

Varför kommer inte regnet

I dag har jag jobbat stenhårt. One of these days när man får gjort och orkar hålla på. Som kontrast till de riktigt sega dagarna.

Det borde vara ett sjuherrans oväder här just nu. Men det är inte. Himlen är mörk, ibland ser man lite sol, så blir himlen mörkare igen och det kommer någon droppe.

Det lär ska vara ett sällsynt långsamt oväder, och det lär ska gå till tisdag nästa vecka innan det är över.

Ja senast onsdagkväll nästa vecka SKA det vara över, för då har vi världens viktigaste besök.

onsdag 24 september 2008

Överväldigande

Detta är dagen för explosion av inlägg.

Men min son ringde nyss och var så jätteuppåt om saker och berättade om vad det ska bjudas på fredag lunch när farfarsmor och farfarsfar ska besöka deras hem och vi med dem.

Det Är En Stor Sak. För alla.

Ekonomiska problem, arbetslöhet, dystra prognoser. Allt ger vika.

För Familjen ska samlas. Vi ska ha det bra och vi ska alla tänka på hur lyckliga vi är.

Mina kvällars futtiga tillvaro

Medges. När J är borta, vilket han ofta är, eller fastän han är hemma, fastnar jag vid datorn.

Får skrivklåda. Att blogga hjälper att definiera min person och min tillvaro.

I går var jag med på ett lokalt finskt Lionsmöte för att ansluta mig som medlem. J har varit med en tid och det kändes rätt att även jag deltar. Det handlar om välgörenhet. Det handlar om att träffa likasinnade av olika nationaliteter. Att ge och att få.

Jag behövde presentera mig. Det gjorde jag. Men då tänkte jag att tack vare att jag skriver blogg så har jag en klarare definition av vad jag är. Jag är inte ingenting, som jag tänkte förr.

Leka lyxfru

Mera gymnyheter.

Där som jag går på mina förmiddagars väl valda och tidtabellsinbokade träningspass som kämpar för sin existens i min tidsbegränsade tillvaro, finns det damer som efter ett Pilates- eller batukapass ställer sig riktigt ordentligt förvånade över att jag inte blir kvar på följande aktivitet.

För det första, jag vill inte göra spinning efter Pilates, trots att spinning annars är OK. Jag orkar inte göra magmuskelpass efter batuka eller aerobics (då jag nätt och jämnt orkar släpa mig hem).

För det andra, jag tillhör inte klassen lyxfruar som kan tillbringa halva dagen på gymmet. Det är för dem ett tidsfördriv, ett sätt att koppla av, fly tillvaron, you name it.

Dessutom, en del av dem fuskar efter vad jag kan se. De gör inte sin Pilates ordentligt. De suckar och stönar och låter bli att ta i där det ska tas i.

How Spanish can you get.

I dag har det regnat

Men inte väldigt länge och inte väldigt häftigt. Enligt prognosen ska det bli blixt, dunder och regn de närmaste dagarna.

Jag ser väldigt fram emot min mammas och min systers besök. Jag funderar på vad de vill göra och vad min mamma orkar med. Jag vill inte matta ut henne men hon behöver ju få uppleva vad som upplevas kan. Jag vill verkligen anstränga mig för att allt blir bra.

Hoppas att vi får tillräckligt antal tillfällen med Little Miss. Särskilt när hon är på gott humör och grymtar efter mera glass. Hon får numera i bland vid våra sammankomster små portioner som hon absolut älskar. Och vi skrattar åt henne när hon visar sina miner och ger verbala uttryck för hur hon känner inför glassen. I går fyllde hon åtta månader.

Så hoppas jag att solen skiner.

tisdag 23 september 2008

Batuka 2

Jag gjorde inte batuka i dag. MEN jag gjorde aerobics. Gymmet tycks ha ett system där det är varannan vecka batuka, varannan aerobics.

På vägen hem tänkte jag att jag nog är för gammal för det här. Det var nästan total utmattning. Jag har inte så bra aerobisk kondition. Musklerna är rätt OK efter all Pilates men att hoppa och härja omkring med den här kroppen. Jag väger säkert minst 20 kg mer än de yngre bruttorna som svävar omkring.

Jag tänker i alla fall fortsätta och se hur det börjar kännas. Om jag dör medan jag gör batuka eller aerobics så är det så då. Det finns säkert värre sätt att dö på.

Det har inte regnat i dag.

måndag 22 september 2008

Höstens väderleksvåndor

I går kväll var det blixt, dunder och regn.

I dag har solen mest varit framme. I morgon säger prognosen regn.

Det är bra att hösten gör upp med sommaren just nu. Då är det sannolikt över när min mamma och syster kommer nästa vecka.

Och fast det regnar här så är vi aldrig lika illa ute som på många andra ställen. Det forsar inte floder på gatorna. Det drunknar inte folk i strömmarna. Folk får inte sina bostäder översvämmade av lervatten.

J är på väg hem från Finland. Flyget till Madrid var försenat och bytestiden i Madrid är kort. Får se.

söndag 21 september 2008

Dagen efter

Det gick bra i går.

Generationer träffades, det skålades för Little Miss som i sedvanlig ordning var centrum för uppmärksamheten.

Big Sister hjälpte i köket, klippte broccolibuketter, dukade bordet, bar ut kaffekoppar och kände sig viktig. Mycket viktigt.

Det är lite rörigt med språken vid sådanahär tillfällen. Språket mellan svärföräldrarna och vår familj är finska. Inom vår familj talar vi svenska (så också alltså mellan min son och mig). Med Little Miss talar jag svenska. Med La Nuera och med Big Sister talar vi engelska för de förstår varken finska eller svenska.

När man är van att tala ett visst språk med en person så sitter det i. Således gled vissa P2P-diskussioner till finska eller svenska.

"Language!"

Så återgick allt till engelska.

Så gled det igen. Ny rättning i leden.

Så kom det situationer där min svärmor och jag var tillsammans i köket och hon fortsatte på engelska, som alltså inte är vårt normala gemensamma språk.

Men stämningen var hjärtlig på allt sätt.

fredag 19 september 2008

Bebis som släktklister

Jag är nyss hemkommen från att ha avhämtat mina svärföräldrar från flygplatsen i Alicante och har hjälpt dem in på deras boende. De ska stanna till början av december. De var nöjda och glada och såg ut att ha det hur bra som helst. Som bäst tar de säkert nog en drink och skålar på att de är här igen. Så sa de i alla fall när jag lämnade dem.

I morgon har vi lunch hos oss. Utan J dock, han är i Finland. Sonens familj är med, och den stora avsikten med detta är förstås att mina svärföräldrar ska få se sitt första barnbarnsbarn. Och, vårt första biologiska barnbarn ska få träffa sin farfarsfar och farfarsmor.

Och om knappt ett par veckor ska min mamma få träffa sitt första barnbarnsbarn. Min syster ska få träffa sitt första systersonsbarn (öh, heter det så?)

Till jul ska min dotter (som kommer med sin man) få träffa sitt första brorsbarn.

Hjälp, jag tappar bort mig i begreppen, men hursomhelst.

Här samlas det släkt minsann.

Ta det inte så allvarligt

Exergi och helhetssyn och sånt.

Det känns viktigt att försöka se sammanhangen, men jag kan ju inte heller förstöra mitt liv med dåligt samvete för att jag gör som alla andra gör i den tid vi lever i.

Hur var det nu igen med den här historien om Eva som åt av äpplet från kunskapens träd och drevs ur paradiset. Låt din frid inte störas av för mycket kunskap.

En riktigt klurig balansgång. Leva med strömmen och samtidigt se att det är så mycket som inte stämmer.

Försöka vara glad och lycklig med sitt liv. För att ta till en riktig klyscha: det är det enda vi har.

I morgon öppnas skumpan och så firar vi släktens nykomling.

torsdag 18 september 2008

Exergi och fåfänga

Jag håller på med ett uppdrag om energieffektivitet. I det behandlas även aspekter kring exergi. Det är bra. För exergi är vad det handlar om sådär på riktigt.

I mina googlanden kom jag på en mycket intressant skrift om exergi och helhetssyn. Den är lång och kräver viss koncentration att läsa, men jag kan rekommendera att åtminstone skumma genom den. Jag återfinner i den vissa tankar om saker som jag har haft om ett och annat, och nya vinklar.

Skriften handlar om just Helhetssyn.

När vi i augusti vistades i finlänska skärgården fick vi höra att det numera är (eller ska bli, minns ej exakt) förbjudet att släppa ut avloppsvatten från en strandbastu i havet (ja, typ Östersjön). I stället måste det fixas en avloppsbrunn som en tankbil kommer och tömmer med vissa mellanrum. Så här förstod jag det. Miljöhänsyn är rubriken.

Vacker tanke som sådan. Östersjön mår dåligt. Men när jag hörde detta så tänkte jag, vad betyder det då i ett större sammanhang än Östersjön att det finns all denna verksamhet med alla sina energibehov och utsläpp för produktion av dessa avloppsbrunnar, hur många extra tankbilar behövs det inte för dessa tömningar, hur många kilometer kör dessa tankbilar vars produktion i sig och bränslet är en belastning, alla plaströr andwhathaveyou för att ordna avloppet till brunnen. Så behöver det här avloppsvattnet med sin minimala shampoo- och tvålhalt renas någonstans. Var det värt det? Som helhet.

Nu ska jag inte göra den här bloggen till något miljöfascistforum. Men det finns en åsnebrygga till det helhetsperspektiv som vår tillvaro här på jorden innebär.

Jag vill förstås att planeten sköts om så att mina barn och barnbarn och deras avkommor kan leva vidare på jorden, producera avkommor och låta evolutionen gå vidare. Lyckas människan överleva så kan det om några miljoner år uppstå något riktigt fenomenalt.

Där ser ni. Att fortplanta sig och låta arten leva vidare är det viktigaste med varje liten bakteries, varje växts, varje djurarts (av vilka människan är en gren) liv. Fattar ni nu varför det finns ett begrepp som biologiskt avverkad. När man inte längre kan producera en avkomma. Mission done.

I ett helhetsperspektiv.

Fåfänga är driften att göra sig attraktiv inför sitt sociala sammanhang, särskilt inför motsatta könet. Denna drift försvinner inte trots att man har passerat den effektiva åldern, så att säga. Denna drift är inprogrammerad i vår hjärna. Fåfänga går ut på att man syns. Efter den verksamma tiden och i sina okontrollerade former, kan den bli patetisk.

onsdag 17 september 2008

Jämmer och nöd

Ja nu är allt bara banker som går under och elände, och ska man nu ens våga leva sitt liv för allt är så i KRIS.

Och medan bankerna reder upp sina inbördes förhållanden och sina skitprodukter så går folk och företag och hukar och vågar nästan inte andas och tappar bort en alltför stor del av sina liv i skuggan av KRISEN. Inducerad masspsykos.

Jag menar, det går ju inte att placera Little Miss eller Big Sister på hyllan och säga att nu är det KRIS och nu ska ni varken växa eller utvecklas eller något annat tills att krisen tar slut och farmor på riktigt kan njuta av er igen när tiderna har blivit bättre.

Leva för dagen

Det finns dagar och dagar här i livet. Stunder och stunder. Bättre och sämre.

Hur än jag har bestämt mig att inte bekymra mig om finansiella krascher och börsens läge, är jag ändå inte opåverkad av vad som pågår i mitt dagliga liv och i min dagliga tillvaro.

Nu t.ex. så säger Blogger att det är ERROR och Autosave failed. Det är irriterande och eventuellt lyckas jag inte få in vad jag skrivit på bloggen ens.

Och J ska iväg kvart före fem i morgon bitti i en beställd taxi till flygplatsen. Det är en arbetsresa till Finland, klockan är nu drygt nio på kvällen och det syns ännu ingen verksamhet som skulle gå ut på att packa det som behövs.

Jag anser att det är hans sak att planera sin tid, men jag kan ändå bli lite störd av sakernas gång.

tisdag 16 september 2008

Nu är jag bara så lycklig

Jag har varit i intensiv telefon- och meilkontakt med min mamma, min syster andwhathaveyou.

Detta har, mycket tack vare min systers action, resulterat i att min mamma kommer hit om ett par veckor, tillsammans med min syster för min mamma vill inte resa ensam.

Min mamma ska få träffa sitt barnbarnsbarn.

DET ÄR STORT.

Batuka

I morse klockan tio gick jag till gymmet på Batuka. Så att ni vet.

Med jämna mellanrum ska jag rapportera hur det går med min Batuka och på så sätt tvinga mig att gå dit. För om det man inte har gjort kan man inte rapportera.

Jag behöver gå på Batuka för att Pilates räcker inte vad gäller aerobisk träning och fettförbränning. Jag behöver båda dessa. Dessutom tror jag att det kan bli riktigt roligt efter att jag lärt mig stegen och fått upp konditionen lite. I dag måste jag fuska lite för det tänkte bli för mycket.

Helst behöver jag gärna bli av med några kilon också. Några, inte för många, nu när jag äntligen har fått bröst på gamla dar. Helt i onödan i detta skede av livet som biologiskt avverkad hona, men ändå. Nej, skit i brösten, men tappar jag för mycket vikt blir jag säkert mycket rynkigare. Skit i det också, men jag skulle vilja ha lite mindre kropp omkring mig.

Hur som helst, jag vill bli lite lättare. Då är det också lättare att dansa Batuka.

Från översättarstugan

Som vanligt när jag håller på med ett uppdrag så blir det en massa googlande för att reda ut olika saker. Och i bland händer det då att jag slirar lite utanför ramarna, klickar mig in på någon länk som ser spännande ut.

I dag behövde jag kolla upp lite mer om termodynamikens andra lag.

Som information för oinvigda lyder termodynamikens två första lagar så här:

  1. Energi kan inte skapas eller förstöras
  2. Vid alla energiomvandlingar förbrukas energins kvalitet

Enligt den andra lagen går det t.ex. inte att tillverka en perpetum mobile. Vilket vi alla vet, fysiker, kemister eller inte.

Faktiskt alltså
så håller jag på med en text som har ganska så direkt beröring med vad jag i tiden har studerat. Nästan så att jag kunde ha konstaterat att det är gött, men det gör jag inte för det är inte min stil.

Jag googlar alltså och kommer in på en utmärkt bra sida som beskriver de här naturlagarna.

På denna sida har skribenten infogat denna länk som jag inte kan låta bli att infoga. Den beskriver människor i USA som tycker att termodynamikens andra lag inte är något vidare.

Jisses, det är de här människorna som Sarah Palin förlitar sig på som väljare!

måndag 15 september 2008

Översätterier

Ny fråga från Anonym:

Oj! Det lät riktigt seriöst. Inte sånt jag föreställer mig att översättare jobbar med. Man tänker väl mer böcker och såna texter. Vad har man för utbildning för att jobba med sånt då?(Nu kan jag ju inte skriva en annan pseudonym för då förstår du inte att det är samma "Anonym":P)

Det ÄR väldigt seriöst och med höga krav. Man måste gilla utmaningar. Man måste vara bra, annars kommer det inga fler uppdrag.

Det finns ingen särskild utbildning för just den här typen av översättning. Det finns allmänna översättarutbildningar förstås, men ofta har översättare av min kategori en akademisk utbildning inom något område, i mitt fall diplomingenjör (civilingenjör) med inriktning på processkemi, och så halkar de in på översättningar. På mitt första jobb som teknisk redaktör gjorde jag bl.a. översättning av modembeskrivningar. Så gjorde jag ingenjörsjobb emellan, bara för att igen slinka in på översätteriet. Det ena ledde till det andra, och nu är jag här.

Tack för intresset, Anonym. Nu ska jag laga lunch.

söndag 14 september 2008

You crazy woman

I går kväll genomförde jag något som jag länge har tänkt på och haft lust att pröva. I själva verket tänkte jag på det redan när vi bodde i huset utanför San Miguel. Det blev aldrig av där.

Sova ute en sommarnatt.

Nu när nätterna inte är så kvalmiga längre, så tänkte jag att nu.

J släpade snällt min madrass och sängkläder ut på terrassen, fällde ner markisen (jag låg s.a.s. under tak) och så gjorde jag mina kvällsrutiner och somnade gott.

Hur var det då? Jo det var bra att somna. Bra att sova också en god bit in på natten. Tills att lördagskvällsfirarna kom hem. Så var det lugn och ro ända tills att solen gjorde det för ljust. Jag är van att sova i mörker med persiennerna ordentligt neddragna.

Motsvarade det förväntningarna? frågade J i morse. Vad skulle jag svara. Jag hade inga förväntningar, jag bara ville pröva.

"You crazy woman!" sa Big Sister till mig när vi tillsammans laddade diskmaskinen och jag inte sorterade besticken ordentligt.

lördag 13 september 2008

Solen är inte hela tiden för het

I dag tyckte jag att solen var riktigt skön. Jag satt en god stund på eftermiddagen ute med mitt mellanmål och det kändes inte för hett förrän efter ganska länge. Jag tror jag fick min dos för förebyggande av benskörhet.

fredag 12 september 2008

Vem sätter normerna?

Jag tänkte att det kanske behövs lite närmare information om fenomenet Los Monsters mitt emot på gatan.

Det är alltså min fisio Ana som myntade begreppet, men vi är båda rörande överens att där har vi en verksamhet och en familj som är lite märklig minsann. De jobbar på, de ser ut att trivas med livet, de är säkert goda medborgare på allt sätt, de gör ingen något ont, deras tvättmaskiner är säkert effektiva och de ser ut att leverera, men när man nu iakttar så finns det saker Ana och jag hakar upp oss på.

De bor och har sin tvätteriverksamhet i ett tvåvåningshus. Vilka delar av huset de riktigt bor i har Ana och jag inte helt klart för oss. Tvätteridelen finns högst sannolikt i utrymmena längst bort från gatan. Vi har inte heller klart för oss var de sover, för de slitna persiennerna på övre våningen är aldrig uppdragna. Kanske har fönsterrutorna gått sönder, vad vet jag. Eller det kan vara för ansträngande att dra upp persiennerna varje morgon.

Första gången jag noterade dem flera år sedan hade de tvätteri. Så sadlade de om till en s.k. hundrapesetasbutik, en sorts basar där det mesta kostade hundra pesetas, dvs. cirka 0,60 euro.

Den blev nu aldrig någon höjdare och nu har de tvätteri igen. Hundrapesetasskylten finns dock ännu kvar på fasaden.

Det här är folk som inte låter sig stressas av petitesser som att fixa den grundläggande estetiken. Eller låta något annat oväsentligt störa. För ett par år sedan hängde de upp ett lakan på ett sladdrigt snöre på sin takterrass, och där blev det. Solen sken, det kom något regn, solen sken, det kom blåst, så sken solen igen, så kom en jättestorm och blåste ner lakanet och där låg det tills det sönderföll till atomer.

Det påminner mig lite om invånarna i ett hus nära där vi bodde i Kyrkslätt. Det var mor och son. En vinter med mycket snö gick sonen upp på taket med en spade för att skotta bort en del. Så blev han tydligen avbruten av något, stack spaden i snön. Där stod den resten av vintern. Våren kom, snön smalt och spaden gled ner från taket. Eller kanske den blev kvar. Minns inte.

Svar till Anonym

Herr eller fröken/fru Anonym skriver

Vad håller du på med för översättningsprojekt?

Jag kan inte redogöra för mina översättningsprojekt för jag är bunden av sekretessregler. Så mycket kan jag säga att jag i huvudsak, såsom även nu, översätter olika slags rättsakter och andra texter som härrör från Europeiska kommissionen.

Ha det så bra, Anonym. Men du kunde kanske hitta på en fiffig liten pseudonym i alla fall?

torsdag 11 september 2008

Persiennerna har rasslat ner för nu har butikerna stängt. Klockan är drygt halv nio och nu är det godkänt att ta ledigt för kvällen.

Jag gör det dock i bland redan klockan sex eller sju, med ett sting av dåligt samvete. Inte för att jag har arbetstider att följa, utan kvoter.

Men ändå.

Och vem uppfann det dåliga samvetet egentligen. Var det Luther eller?

Utsikt över gatan en torsdagkväll i september

Efter att ha avverkat dagens arbetskvot gick jag ut för att följa med vad som händer nere på gatan. Kring sju på kvällen.

Det var inte kallt, men för hett var det inte heller. Vinden har en börjande höstkant i sig. De tre señororna satt nog ännu i sina vita plaststolar på hörnet, med sina handarbetskorgar. Jag fascineras av detta att samlas och umgås utan desto vidare åthävor, bara prata bort tiden en stund.

Jag såg också en tant med käpp gå över gatan till Monsters-tvättinrättningen (min fisios uttryck, Los Monsters, ja de är aningen speciella men sköter säkert sin busines OK) mitt emot oss. Damen i fråga gick raskt och bestämt och käppen tog vid gatan någotsånär regelbundet i lätta beröringar. Lätta, alltså. Inte stödjande.

Det finns en hel del äldre damer på stan med sina käppar. Jag slås av att käpparna i många fall ser ut att vara mera en statement än ett behov. Med det inte sagt att det finns damer som verkeligen behöver sin käpp, krycka eller vad det nu är (men det här är ju förskräckligt elakt och diskriminerande och nu kommer jag säkert att själv snart behöva käpp på riktigt och bli misstänkt av käpplösa personer).

Gammal dam med käpp. Smaka på det.

onsdag 10 september 2008

Patetiskt eller

J meddelade för två timmar sedan att han kommer hem om en timme.

Detta hände inte. Således sitter jag vid datorn en gång igen. Han sitter vid sin dator på kontoret och reder ut ärenden som han inte har gjort sig skyldig till, men som han har åtagit sig att lösa.

Sådan är han. Och, glorian kommer eller så kommer den inte.

Men så är han bara. Och det måste vara en av förklaringarna till att han har stått ut vid min sida alla dessa år.

Det har våra barn också (what was their choice??). Men såhärefteråttänkt kunde de ha rymt hemifrån ett antal gånger.

Scen: Hemma i Kyrkslätt. Jag höjer rösten (skriker) åt min någraåriga son. Minns ej varför. Minns dock hans darrande men ack så modiga svar. "Mamma, får du inte ont i halsen av att skrika sådär?"

Jag svarar (skriker): "Nej, för jag tar sånglektioner".

Vi har ändå alltid älskat, älskat, älskat och respekterat, respekterat, respekterat våra barn. Lite höjda röster kan kanske accepteras i mixen.

Detta sagt i biktstolen på min blogg.

Och när tänker han nu riktigt komma hem. Jag väntar fortfarande.

Chorizo picante

Om det är något som är så absolut förfärligt gott, som hettar till lite lagom i munnen och som utgör ett riktigt darrande härligt kvällsmål. Ja, då talar vi om hetkryddad spansk korv.

Eller, korv, jagvetinte. Det är inte någon korv på det sättet. Den är tyngre och tätare. Den är inte, som det står i Wikipedia, alltid starkt kryddad. Det finns också Chorizo dulce, dvs. inte starkt kryddad.

Den är hursomhelst ett underverk. Att äta som sådan, med salta kex, att peta in i rätter som man kokar en stund och låter detta mirakel ge sin smak.

Och. Jag får inga pengar av någon chorizotillverkare för att skriva om den. Jag får inga pengar för vad jag än skriver.

Men jag skriver ändå.

Inte så kackiga Nokia-mobiler

Det verkar som att en del bloggare i Sverige inte tycker om sina Nokia-telefoner. Det kan vara ett sammanträffande, det kan vara ett modefenomen, det kan vara tillfälligheter. Vad vet jag.

För min egen del så har jag inget att klaga. Senast jag bytte mobiltelefon var det från en Nokiamodell som jag hade använt flitigt i drygt fem år och som fungerade perfekt men den var inte längre kompatibel med de tjänster jag ville använda. Föråldrad. Här ligger den i hyllan fullt fungerande men förkastad.

Nu har jag en ny Nokia. Utan problem.

Och. Jag får inga pengar av Nokia för att skriva detta. Jag får inga pengar av någon för vad jag än skriver.

Skryt

Jonna skriver:

Hej! Fantastiskt att jag hittade den här fantastiska bloggen! Jag och en vän ska flytta till Spanien, kanske Torrevieja, på obestämd tid! Typ. Vore så kul att ha kontakt med någon där lite innan och få tips om vad vi ska tänka på m.m! Och att du jobbar som översättare? Det är bara f ö r perfekt! Vi som är så språkintresserade! Du kan väl maila mig om du har tid!?

Tack för de vänliga orden, Jonna. Ja, jag tycker som du, visst är det en fantastisk blogg!

Jag föreslår att du skickar frågor som jag svarar på i bloggen.

För man kunde ju tänka sig att de är så att säga av allmänt intresse, särskilt för andra som har liknande planer som du och din vän, och som kanske har lyckan att redan läsa eller råka glida in här.

Välkomna alla andra också med frågor. Jag besvarar så gott jag kan så länge vi kan hålla oss inom en saklig ram.

tisdag 9 september 2008

Get a life!!

Här hänger jag på bloggen igen. Det är vanebildande.

Pratade nyss med min mor på telefon en timme cirka. Så dras jag hit till datorn igen.

Jag har övervägt att börja sy kläder, brodera korsstygn, plantera blommor, hålla ordning i hushållet. Såna saker.

Men jag sitter vid datorn och jobbar, gör lite annat, och om jag är ensam om kvällen, vilket jag ofta är, för det finns kunder och kören och bowling och Lions och whathaveyou, så landar jag framför datorn för teven har inget spännande.

DET ÄR givande, vyvidgande, insiktsökande, roande och andwhathaveyou att läsa goda, jag uppdrepar goda, bloggar. Jämfört med Big Brother, Idols, Dancing with Stars (som jag aldrig har följt men som tidningarna är fulla av, varför??!!).

Folks, man blir en större, bredare och djupare människa av att läsa väl valda bloggar. Det är som en bättre diskussionsafton.

Bara jag blir lite teknikduktigare så ska jag lära mig att dels länka till angelägna sidor, dels börja dela mina favoritbloggar.

"Berätta mig vilka bloggar du läser och jag ska säga vem du är."

Något åt det hållet.

The Wonders of Word

Jag håller på med ett jobb där jag behöver titta titt och tätt i en comp-fil. En fil där man kan se vilka ändringar som har gjorts till en text.

Vad som fascinerar mig är att ändringarna visas med olika färger varje dag. Än är det rött, än är det blått. I dag är det grönt. Vem är det för en rackare som har programmerat in detta?

Likaså öppnas filer med olika zoom, beroende på dag och solens och månens läge or whathaveyou. 150 %, 125 % eller 100 %. Är det samma rackare bakom detta?

Så här kan det också se ut

Nu när jag visat regna lera så kan jag inte låta bli att visa hur det såg ut i mitten av september i fjol. Det regnade och haglade så jag trodde att fönstren skulle spricka. Så kom solen fram igen. Haglen var ganska stora och ganska många så det tog en stund för dem att smälta. Trämöblerna har ännu kvar fläckar efter anfallet.

När sommaren och hösten sedan har krigat färdigt om herraväldet brukar det stabilisera sig till en riktigt skön och behaglig höst med soliga dagar, om än kortare än på våren och sommaren.

Men dagarna och ljuset finns där. Efter snart 18 år här har jag kommit fram till att det är ljuset som gör den stora skillnaden.

Det har regnat lera

Det är samma sak varje år. När sommaren håller på att ställa om sig till höstligare tider kommer det ett första regn. Detta första regn innehåller all världens lera som svävat i luften, kommit från Sahara andwhathaveyou.

Jag infogar ett par bilder av vårt terrassräcke och grillen, som också blev utsatt.




Putsning väntar. Gissa hur bilarna på gatan ser ut. Vår stod i garaget, hähhähh.

måndag 8 september 2008

Min världs hittills sämsta super

Supermercado. Så kallas butikerna här. Är det stormarknad (nåja) så heter det hipermercado.

Eftersom här finns bruket att utesluta andra delen av tvådelade benämningar, så heter det super och hiper. Som det heter el water (WC, water closet), los Crismas (Christmas cards, observera det bortfallna t:et, men det är ju jobbigt att uttala!), Los Rolling (Rolling Stones) och så vidare.

Efter en intensiv dag vid datorn gick jag ut, dels för att komma mig ut och dels för att införskaffa tandkräm och vad annat jag nu kunde hitta på att behövdes.

Viljan att bryta rutiner slog sina klor i mig och jag gick till en super jag inte hade besökt förr. Vi har ett flertal olika sådana nära där som vi bor.

Dagens rutinbrytare kommer inte att bli någon ny rutin. Inga namn nämnda. Vissa försök lyckas, vissa inte.

Biologiskt avverkad 2

Det här är ju svåra saker att formulera och jag är rädd att det kan tolkas med uppfattningar som det inte är meningen att förmedla.

Så jag vill nu riktigt klart och tydligt för det första betona att det jag skrev om handlar om de generella sociala sammanhangen, inte vad som gäller mellan mig och den man jag varit gift
med i drygt 32 år. Jag är inte uttorkad och bitter.

Så har jag inte heller mist förmågan att njuta eller få en kick av ett snyggt utseende och den särskilda utstrålning som vissa män har. Den förmågan har även min snart 87-åriga mamma kvar ("Ja nog tycker jag att denochden är en så rasande snygg karl!").

Jag vet att livet inte är förbi. Jag har på sistone t.o.m. börjat försona mig med läget. I den här åldern kommer ju också bekvämligheten in, och det kan ju på sitt sätt vara befriande att vara lite osynlig. Ungefär som att vara under en burka.

Faktiskt så får jag vissa dagar små anfall av livsglädje. En natt här nyligen drömde jag t.o.m. en positiv dröm: jag var klädd i något jag trivdes väldigt bra i och som jag fick många komplimanger för. Det var inte tantkläder, det var något som avspeglade mig själv men som inte var hysteriskt ungdomssökande. Det var ljusa färger, det var något lagom fluffigt kring den intelängresåfasta kroppen, det var goda proportioner.

VARHITTARMANSÅDANTIDAGENSBUTIKER??

Jaja.

Nästa gång ska jag nog skriva om något annat.

söndag 7 september 2008

Biologiskt avverkad och en lång litania

Biologiskt avverkad är inte samma som slutkörd, åtminstone inte i alla meningar.

Detta på grund av en kommentar som kom in. Tack, Karlavagnen, för att du bryr dig.

Jag är inte slutkörd som human varelse, men let's face it, jag är inte fertil längre. Det stör mig inte som faktum i sig, jag skriker inte efter att få föda nya barn. Var sak har sin tid. Been there, done that. Jag skulle inte orka med en bebis på heltid. Jag älskar mina barnbarn. Och jag tror att jag är viktig för dem. Detta är dock en reducerad dimension, so to say.

För, vad som händer när en kvinna blir har slut på sina ägg har inte bara med förmågan att föda barn att göra. Hennes kropp slutar se fertil ut och det syns, det är slut det spel mellan könen som är grunden till all tillvaro på jorden, som började i tonåren och som man har levt med hel ens vuxna liv, som nuförtiden dessutom är längre än någonsin tidigare, och så plötsligt så reduceras man till en praktiskt taget könlös varelse. Till en en osynlig tant. Klimakteriekärring. Kärring. What have you. Osynlig. Det är att gå miste om den viktig dimension av tillvaron. Det gör ont.

Fattar ni det här? En del gör det kanske en del inte. Det här må låta vulgärt, men det är den sexuella attraktionen mellan könen som är grunden för allt liv och grunden för allt upprätthållande av liv. Må det så vara mellan bakterier eller mellan längre utvecklade varelser. Utan attraktion mellan könen, ingen fortplantning, inget vidare liv. Så är det bara. Det är också en krydda i livet.

Hur många av er tänker på det på det här sättet?

That is hard folks. If you don't shine and attract you're dead and you're genes with you. Mina gener har förts vidare. Så också min mans. Vi har fullfyllt vårt värv.

Men Karlavagnen och många andra. Det är tufft för en kvinna att inte mera vara generellt sexuellt attraktiv. Må det sägas. Genes apart.

För vad som räknas i denna världen, på riktigt och jag menar riktigt lång sikt, är förmågan att föröka sig. Utan den förmågan skulle det som nu lever på jorden inte finnas här.

Det här var råutgjutelser. Borde jag lämna ämnet? Är det pinsamt? Finns det kommentarer?

Dagens glädjenyhet

Eller egentligen gårdagens, men jag skrev ju inget i går så det får duga.

Nämligen, till min stora glädje och förtjusning såg jag att Lisette Schulman har återvänt till sin blogg på 1000apor. Hon var borta länge och jag undrade om det, o hemska tanke, var för gott. Om hon hade tröttnat eller om det hade hänt något värre.

Var hon varit vet jag inte. Borta i alla fall. Nu är hon på plats och jag ser så jättemycket fram emot att få läsa hennes inlägg, som hon har lovat att skriva flitigt.

Hösten är räddad!

fredag 5 september 2008

Hicka

Och nu, moder av alla svordomar, har jag hicka.

Alla goda ting är dock tre, och detta, just detta är mitt tredje inlägg för i dag.

Well done. Sov gott.

Me, me, me

Jag är farmor. Jag är 54 år gammal. Jag är i biologisk mening avverkad och slutkörd för jag kan inte längre producera avkommor.

Jag, jag, jag, och jag igen, är ändå fortfarande vid liv. Varför månne.

Och nu undrar jag om jag ska publicera detta inlägg eller inte.

Well, what the hell.

Post familjelunch

Ja, de gick hem för en stund sedan. Jag låter lyckan sjunka in medan jag plockar undan, laddar diskmaskinen och handdiskar det sista som inte fick plats. Plus ryska porslinet förstås som alltid måste diskas för hand. Det är bland det finaste vi har och det tas alltid fram vid dessa tillfällen.

Jag till och med torkar och ställer in i skåp. Det ingår i nöjet.

Little Miss expoderar i sin utveckling. Så är det ju. När färdighetsbasen breddas så går allt framåt med rasande fart som ökar hela tiden.

Big Sister växer så att man inte hinner med. Hon har redan ben som nästan når upp till himlen. Hon hjäpte med att duka bordet, skära grönsaker, ta fram kaffe- och tekoppar. Duka fram kex till kaffet. Fixa fram socker och mjölk.

Snart är hon tonåring. Hur vill hon ställa sig till en icke-biologisk farmor? Blir det styvfarmor eller bonusfarmor?

torsdag 4 september 2008

Kvällsscen

Jag hade redan avslutat alla program, var på väg att fylla mitt vattenglas för natten, söka insomningslektyr.

Utanför dörren till det vi högtidligen kallar biblioteket (lite bokhyllor och en datorplats) ligger Gilbert, vår älskade gamla siameskatt, och när jag går ut ur rummet tassar den med krävande ljud till sin kelplats i vardagsrummet.

Vad gör jag? Jo, lämnar allt jag har för händer. Kelar med katten (miljonte gången för idag).

Så öppnar jag program och skriver ett inlägg till.

Därför att. Om jag av pga eventualiter inte kan skriva i morgon eller dagarna efter det så vill jag att det finns noterat att så här fungerar vår katt. Och jag med den.

Och nu står katten Gilbert bredvid mig och uttrycker mmau med sin djupa siamesröst.

Mycket vill ha mer.

Och nu. Inget mer.

Kontrolltroll

Trollet har laddat och startat diskmaskinen. Ganska bra kontroll.

Plockat undan kläderna som låg på sängen så att det ska gå att sova. Nödkontroll.

Kläderna är nu kastade över en stol och på en kabinväska som jag snubblar över varje morgon och som jag använde förra helgen när vi åkte ut till La Calma och som jag använder nästa helg så varför tömma och lyfta upp i garderoben.

Ja så ser terrorbalansen ut. Hårdträning med att stå ut med att det inte är som man vill ha det, notera att det inte är som man vill ha det. Notera, notera, notera. Leka att det inte gör något.

Det Gör Det Ju Inte. Åtminstone Bör Det Inte.

Men.

Får se hur nästa natts drömmar ser ut.

On a different note

I morgon har vi familjelunch. Vi ska grilla. Jag har införskaffat salchichas blancas (för det tycker särskilt Big Sister om), två sorters lammkotletter, olika grönsaker, coleslaw och grönsallad. Och glass.

J får det svettigt vid grillen för det är hett på terrassen den tiden på dagen. Men vi har en fläkt som vi brukar ställa på bordet så att det svalkar lite.

Äter gör vi inne, vi vill inte utsätta Little Miss för hettan och inte oss själva heller för den delen.

Senast de var hos oss, evigheter sedan, före semestrar och resor, fick little Miss en liten bit broccoli att gnaga på. Det var nyheten på den tiden, att hon fick börja gnaga på grönsaker och frukt. Hon gillar broccoli, liksom Big Sister.

Broccoli har praktiska aspekter. De små knopparna eller vad de nu är, är både många och sprider sig överallt. Som barr efter en julgran. Vi städade broccoliknoppar länge efteråt. With pleasure.

Äcklad stilpolis

I morse gick jag ut på en promenaad för att orka sitta en lång dag framför datorn. Det är bäst på morgonen, då är det inte så hett. Ju tidigare, desto bättre. Normalt lyckas jag inte med "ju tidigare" men allt före klockan nio är ganska okej.

Jag bestämde mig för att ta en runda via den nya Paseon och så strandpromenaden. Vid en punkt på vägen stod en taxi och ut kom fyra stycken äldre damer. Damer, tanter, kärringar eller vad man nu kan säga. Kvinnor i äldre medelålder. Personer med kroppar som har sett bättre tider. Som inte tål samma exponering som en 18-åring.

Det är ju naturens omutbara gång, ett oundvikligt faktum och en mänsklig rättighet att bli äldre. Det vore också en mänsklig rättighet att se folk ens lite respektabelt klädda. På stan i alla fall. Stan alltså. Inte på stranden. Inte hemma inom fyra väggar eller vid egen pool. PÅ STAN.

Det ÄR en het årstid just nu. Folk ÄR på semester när de kommer hit. De HAR rätt att vara fritidsklädda.

Men hörni tanter från utlandet, hur snyggt är det med alla dessa billiga och tunna linnen med snören till axelband, alla dessa hemska shorts? Det är inte snyggt på någon, på någon alls, inte.

Var är sommarklänningarna? Var är de löst sittande svala långbyxorna? Var är överdelarna som ens döljer behåbanden? Var finns det lite värdighet och hyfs? Undrar ni inte ens lite över att det faktiskt finns folk på gatorna, i affärer, på restauranger som har kläder på sig?

Antagligen inte.

tisdag 2 september 2008

Nu är jag värd något annat

I morse kände jag för att prokrastinera. Särskilt som jag var lite, inte farligt, men ändå, trött och hade haft en mycket störande dröm om oordning, tonvis av plötsliga gäster och allmänt och totalt megakaos.

En analys på morgonkvisten vägledde mig till att det måste bero dels på den oordning vi har hemma, dels på att vi (för att vi vill!!) har inbjudit sonens familj till fredagslunch och jag har ännu inte planerat hur det a) passar in i mitt arbetsschema och b) vad vi ska bjuda på.

Jag har för mig själv slagit fast att en fredagslunch med sonens familj går före allt annat och allt arbete och annat anpassas efter det, om de bara kan komma.

Mitt undermedvetande har dock tydligen andra åsikter.

Med en viss insikt att nu handlar det om att åtminstone skenbart kontrollera saker så bäddade jag vår säng ordentligt i morse, med sängtäcke, prydnadsdynor och allt, och så har jag sorterat och ordnat in tvätten och TITTA, VISST ÄR DET SNYGGT OCH ORDNAT NU.

Jag har svarat på kritiska meilar. Jag har gnatat genom mer än min arbetskvot för idag. Jag gick ut för att köpa Fernet Branca och Carlos III, för min hypertografi klarar sällan av den här reservsmörjan till konjak som vi hade hemma.

Nu tycker jag att jag är värd en riktigt bra natt med trevliga drömmar.

VISST ÄR DET VIKTIGA NU UNDER KONTROLL. Please.

måndag 1 september 2008

Prokrastinera

Det är ett ord som min dotter uppmärksammade mig på när vi var på Houtskär och hon hade hittat under någon termsökning.

Så glömde jag hela saken och särskilt hela ordet tills jag råkade se en artikel i en tidning om just detta fenomen. Jag är dessutom drabbad, som så många andra. Det finns dock ett fåtal individer som inte lider av det.

T.ex. en av mina fyra systerdöttrar är en sån som genast tar tag i allt och gör undan. Hon skjuter inte upp minsta lilla sak som måste göras. Undan med det och så uppstår det inga våndor.

Prokrastinera. Det är alltså ett riktigt ord. Det finns upptaget i ordböcker och så. Man kan googla på det och få träffar. I motsats till hypertografi, som vår goda vän G har infört. Det är ett begrepp som beskriver en individs fysiska och mentala nutillstånd, vad som för stunden känns bra och vad som inte. T.ex. "det skulle passa min hypertografi att nu ta en konjak". Det passar oftast min hypertografi. Om den den inte skulle känna för Fernet.

Kära G, om du läser detta, hoppas att jag lyckades definiera rätt.

Och vem vet, om riktigt många läser det här så går ordet runt och en vacker dag tas ordet upp i Svenska Akademiens ordlista.