fredag 29 augusti 2008

Pincettgreppets mysterium

Denna vecka har vi farmorat och farfarat extra mycket.

Och, jag menar, vi har ju själva haft barn men hur det nu kommer sig så är det först nu som man riktigt fäster sig vid detaljerna.

Framförallt den enorma drivkraft som finns i ett spädbarn. Först går allt på automatpilot och instinkter. Så driver de fram en mera medveten utveckling, nyfikenhet och iver.

Jag tycker att jag på något vis kan förstå nyfikenheten, lusten att pröva på allt (särskilt hur det smakar), testa hur olika ljud kan frambringas. Viljan att nå saker.

Men att ett spädbarn tränar fram ett pincettgrepp när det går att greppa saker på mindre sofistikerade vis. Little Miss har länge redan pillat och petat på mjukisdjurens etiketter mellan tumme och pekfinger. Snart börjar pincettgreppet fungera på allvar.

Ja, ja. Jag vet att pincettgreppet behövs. Men det är för mig ett mysterium vad som driver fram träningen. För det finns ingen omedelbar belöning, hon vet ännu inte att små saker bäst tas upp med pincettgrepp, och hon får inga så små saker inom räckhåll och därmed drivkraft att lära sig att hantera dem.

Vidunderligt.

Inga kommentarer: