fredag 29 augusti 2008

Pincettgreppets mysterium

Denna vecka har vi farmorat och farfarat extra mycket.

Och, jag menar, vi har ju själva haft barn men hur det nu kommer sig så är det först nu som man riktigt fäster sig vid detaljerna.

Framförallt den enorma drivkraft som finns i ett spädbarn. Först går allt på automatpilot och instinkter. Så driver de fram en mera medveten utveckling, nyfikenhet och iver.

Jag tycker att jag på något vis kan förstå nyfikenheten, lusten att pröva på allt (särskilt hur det smakar), testa hur olika ljud kan frambringas. Viljan att nå saker.

Men att ett spädbarn tränar fram ett pincettgrepp när det går att greppa saker på mindre sofistikerade vis. Little Miss har länge redan pillat och petat på mjukisdjurens etiketter mellan tumme och pekfinger. Snart börjar pincettgreppet fungera på allvar.

Ja, ja. Jag vet att pincettgreppet behövs. Men det är för mig ett mysterium vad som driver fram träningen. För det finns ingen omedelbar belöning, hon vet ännu inte att små saker bäst tas upp med pincettgrepp, och hon får inga så små saker inom räckhåll och därmed drivkraft att lära sig att hantera dem.

Vidunderligt.

torsdag 28 augusti 2008

Just nu är jag lite nöjd med mig själv

I går hade jag en "mellandag". Kände mig frustrerad med många saker och värdelös på många sätt. Fastnade på att jag såg gamla människor på gatan och tänkte att "vad är det där nu för en framtid".

Jag släppte lite efter och tittade lite väl mycket på teve (som vi nu igen har efter en paus, inte samma kanaler, men i alla fall). Ville rymma från tillvaron.

I morse tänkte samma känsla invadera. Då tänkte jag på vår gamla goda vän G och ett finskt uttryck som översatt blir ungefär som "nu är det framåt som gäller, sa gamlingen i snön".

Ja, för jag tenderar fastna på alla miljarder saker som jag tycker borde göras och dessutom på ett visst sätt. Där står man med miljarders miljarder tungsnö under fötterna och varken kan eller vill komma vidare.

SÅ. Jag gjorde undan några äckelärenden på morgonen, planerade dagens mat och gick helt utan snö under fötterna för att avlösa J, som farfarade.

Det kändes riktigt bra.

onsdag 27 augusti 2008

Reshuffle

Sista veckan i augusti närmar sig sitt slut. Om ett par veckor börjar skolorna här. Gymmet där jag gör Pilates får nya tidtabeller. Sonens arbetstider ändras från sommartid till vanlig tid. La Nuera, som har haft en tidsbestämd anställning, slutar jobba eller börjar på ett nytt jobb. Återstår att se.

Det blir nya system, nya rutiner. Om vilka vi ännu inte riktigt vet hur allt går ihop. Men allt ordnar sig förstås. Vi är många som hjälps åt.

Little Miss ska tas omhänder. Big Sister ska ledsagas till skolan och hämtas därifrån. Eventuellt tas även hon omhänder tills att föräldrarna slutat sitt arbete för dagen. Skolan tar slut klockan fem. Arbetsdagen slutar i lyckliga fall klockan 19 eller klockan 20.

Kanske blir det inte rutiner. Kanske blir det något helt dynamiskt. Improvisando sobre la marcha.

tisdag 26 augusti 2008

Vissa Vansinnigheter

Efter att ha avnjutit kvällsmål ute på terrassen, konverserat, diskuterats körens obekväma övningstider, lyssnat på väggrannarna likaså avnjutandes sitt kvällsmål, lyssnat på grannarna på andra sidan gatan som sitter ute på trottoaren hela halva släkten och umgås, så

tänker jag inte kommentera lyssnandet. Det var bara en ambience-kommentar.

Vad jag dock reagerade på, som vid tidigare tillfällen denna sommar när vi suttit ute, var att

"STÄNG TERRASSDÖRREN, DET DRAR KALLT INIFRÅN".

Japp, ute sitter vi ute i en behaglig värme i en mörk kväll. Inne är det AC-dominerat och det drar kallt från bostadens innandömen. Vi har termostaten på 25 grader.

Dessa innandömen är dock så oändligt sköna och behagliga när man kommer hem efter ha uträttat ärenden och, framförallt, och Här Kommer Den Stora Poängen, när man ska sova och kunna hålla ett täcke över sig. Då sänker vi temperaturen ännu lite till. Vi sover gott. Katten sover ute på terrassen, det är varmare där.

Vannsinnigheter eller Bekvämligheter. Allt är relativt.

Nu är det 1 cm brandy kvar i glaset

Och av J fixat kvällsmål väntar.

Och jag har skrivit tre utkast som jag har förkastat. I det första klagade jag en gång igen på skattemyndigheten (upprepning och boring), i det andra... boooooring.

Må bara konstateras att dagen har gått bra. Jag vaktade Little Miss som var på strålande humör även om hon klagade lite över lunchmaten som hon dock ändå åt till slut och så fick jag se henne i action i hoppgungan som jag skaffat i Finland.

Så kom jag hem till lunch som J hade handlat och lagat, jobbade lite, åkte till frissan, åkte till affärer för att se på kläder som jag inte köpte (fel, jag köpte tre reaplagg för en tredjedel av priset), kom hem, jobbade lite, tog upp bloggen.

Inspirationsångest.

NU HAR JAG I ALLA FALL SKRIVIT NÅGOT. Och druckit upp min brandycentimeter.

måndag 25 augusti 2008

Finland looking back

Under vårt nyliga besök i Finland såg jag ibland saker där det slog mig att "detta är så typiskt här och finns nästan inte annorstädes".

Det är saker och fenomen som jag vuxit upp med. Som jag känner igen men som jag nu ser med andra ögon.

En apparat för att plocka bär. Eller för att rensa plockade bär. Ge till en sydspanjor och låt gissningarna flöda.

Ställen för att skura mattor.

Och en höst när vi var i Finland såg jag en plastpåse på en cykelsits och tänkte att justsåvardet ju, det är inte trevligt att cykla med rumpan våt.

Landsvägsfärjor.

Inte bara kulturskillnader. Praktiska skillnader betingade av klimat och omständigheter.

OCH. När vi är i skärgården förstår jag så mycket mer av min fars attityder. Ja, egentligen är de också ganska inbyggda i mig. I skärgården fungerar man på det sätt som skärgården kräver. Det har sin återspegling, i allt. I skärgården har jag en klangbotten. En av de många.

Efter två dagars paus

Jag apploderar Elisabeth Höglund som sagt upp sig från SVT och börjat frilansa och skriver äntliga kolumner (i Expressen) om hur det är dags att granska klimatforskarna.

Denna koldioxidhysteri enligt vilken folk inte ska åka någonstans och helst sitta i mörk och kall stuga och inte andas. Proportioner, folks. Sunt förnuft. Titta några miljoner år bakåt.

DET ÄR BRA att inte förorena och smutsa ned land och vatten och luft, men det här med koldioxid... Det är nog mer komplicerat än så.

Det om det.

I morgon ska jag farmora igen och då ska jag minsann ta reda på hur katternas namn stavas. Det har kommit kritik på hemmaplan om att jag kan ha skrivit fel.

Det om det.

fredag 22 augusti 2008

Fredag eftermiddag

Sitter vid datorn. Har jobbat tills det värker i nacken, händerna, bakom ögonen, you name it. Point of No Continuing.

Man kunde tänka sig att i ett sådant skede är det sista jag vill göra att skriva några rader till. Måste dock, för att avreagera mig. Det är ett knivigt jobb jag har på gång och det tänjer på mina nerver en aning.

J kom nyss hem, efter att ha farfarat hela förmiddagen (som här sträcker ut sig till klockan 14). Det var hans första hela session, och efter det drog han till en bar för att se på korgboll och ta någon drink. Väl bekomme. Jag förstår honom väl. Innan man glider in i rutinen och får autopiloten på är det lite ansträngande.

Nu står han i duschen efter en svettig dag (själv har jag suttit i luftkonditionerade utrymmen) och jag tänker snart lämna den här datorn och göra något helt annat.

Läsa tidning. Laga mat. Äta maten och dricka vin. Skulle se på teve om inte satellitbolaget som har våra kanaler skulle ha hamnat i Stora Svårigheter. Vi har mao. ingen teve just nu.

Hello, Friday Evening. Nu ska jag koppla av så jag orkar fortsätta jobba i morgon.

torsdag 21 augusti 2008

Leva i en film

Hemma hos min son och hans familj har de två katter.

Den ena heter Loki och är brunorangerandig med lite vita detaljer och har en rätt normal behåring. Den andra heter Smeagle, och den har ungefär samma färger men en våldsam päls och en svans som en ekorre skulle vara stolt över. Enormt med päls.

I dag när jag farmorade var Big Sister borta en stund för övning på ett sångevenemang som hon ska uppträda i. När hon kom hem glömde hon att stänga dörren efter sig. När jag märkte faktum började jag räkna katter. Såg bara en trots runda i alla rum.

Jag sände Big Sister ut på kattspaning i trapphuset. Inget resultat.

Det var då som hon andligen slog på filmhistorier om husdjur som hamnar bort hemifrån och har alla möjliga äventyr. Hon såg andäktig ut och konstaterade

- "He is a free cat now."

Ett steg närmare verkligheten:

- "Perhaps we need to go out and put up some posters."

Ett steg ännu närmare verkligheten:

Hon plockade fram en ficklampa, och efter en stund hittade hon katten under en säng.

Blandade nyheter

Ja, det har ju hänt en förfärlig flyolycka i Madrid. Det är förstås tidningarna fulla av.

Och utan att det ska tolkas som bristande respekt för offren och deras anhöriga måste jag konstatera att det på sistone utöver OS-nyheter och politik har stått annat i tidningarna också.

Som att invånarna i ett jordbävningsdrabbat område ...

(här måste det tilläggas att det har skakat lite men inget har gått sönder, det sker hundratals om inte mer jordbävningar här per år, gudskelov, för då sker det ingen större)

... en bit inåt landet gemensamt har närmat sig sitt jordbävningshelgon och bett om att det skulle bli slut på skakandet. Detta påminner mig om en nyhet för några år sedan när något helgon drogs på runda i byn för att råda bot på torkan. No further comments.

Det har också varit som nyhet i den respekterade tidningen El Mundo (och kanske någon annan/några andra) om att sexindustrin klagar på att de dåliga tiderna har negativ inverkan på deras bussiness.

Här hemma hos oss är nyheten att J fixade lunchen idag riktigt alldeles själv. Av råvaror. Vi talade lite om att han kunde fortsätta med det ibland. Eller ganska ofta nu när jag är rätt upptagen och trött på hämtmat.

onsdag 20 augusti 2008

Den glider in

Vardagen. Rutinerna. Men ännu känner jag mig inte riktigt förankrad i allt.

Automatväxeln finns ännu inte där. När jag ska iväg på t.ex. Pilates, vilket jag normalt har gjort tre gånger i veckan, måste jag riktigt tänka och planera för när jag måste börja ställa mig för att hinna i tid.

Och så går jag omkring och tänker "vad gjorde jag för en vecka sedan?". Och så tänker jag på fasförskjutningen - i Norden är det skolstart, höstkläder och slut på sommaren som gäller. Här är den viktigaste semestermånaden i full gång.

Ute på gatan åtminstone. Själv sitter jag och jobbar så mycket jag hinner. Utom när jag farmorar. Det ska jag göra i morgon.

tisdag 19 augusti 2008

Long time no farmora

Nyss hemkommen. Jag luktar lite av uppspyttad mjölk.

Little Miss var välartad om än bitvis väldigt fundersam. Jag tror det knakade i huvudet på henne med tankar om vem denna person nu riktigt är -- känns på något vis bekant kanske men får inte riktigt fatt i vem det kan vara. Ungefär så, tror jag.

Min mor berättade här nyligen att när min lillasyster föddes och hon tillbringade en vecka på BB så hade jag varit lite skygg till en början. Då var jag 1,5 år. En vecka. Nu var jag borta tre veckor och Little Miss är knappt sju månader.

Men vi ska nog bli riktigt bekanta igen. Nu ska jag inte åka bort på länge.

söndag 17 augusti 2008

Me again

Så sitter jag här och rör mig lite runt på bloggar, skriver någon kommentar, får lust att skriva något innan jag ger upp för dagen.

Dessa bloggar, dessa människor, dessa individer som har sitt jag och sitt blogg-jag. Det är det senare som syns, men något eller mycket av jaget lyser igenom.

Medges. Jag får inspiration. Inte bara i mitt skrivande utan framförallt i mitt liv. Någon gör så här, tänker så här, bestämmer sig att göra så här, fokuserar på det här. That is input, folks.

Inte min enda och inte min helt styrande input, men ack så viktig.

Tack, tack för kommentarer

Detta med farmors mor ska jag införa. Karlavagnen har så så så rätt. Dessutom ansåg även min mor att det var så hon skulle kallas.

Och, ja, nu är det så att i själva verket är jag tyvärr inte fotogenique, inte alls faktiskt. Någon enstaka gång kan det råka sig att det händer, men definitionen på fotogenique (eller fotogenisk som också verkar förekomma på svenska) är att man alltid ser bra ut på bild. Det gör jag inte. Definitivt inte.

Jag mår illa av att se mig själv på bild. Eller i speglar, för den delen. Men tänk vad suddighet och en turlig vinkel kan göra.

Gudskelov låter sig Little Miss inte störas av dubbelhakor eller andra oestetiska detaljer. Ännu. Big Sister kommer dock ibland med någon påminnelse i en eller annan form om hur gammal jag är.

Scen: Vi har varit hon och jag på en mottagning i Orihuela. Vi kör ut från staden längs påtvingad obekant rutt, och som världsbäst på att åka vilse så gör jag det, åker in och ut ur rondeller, in på och ut från motorvägar, irrar in på smågator i okända samhällen (jag är alltså världsbäst) och suckar för mig själv över ratten "I'm useless".

-- "That's because you're so old."

lördag 16 augusti 2008

Fram ur garderoben med ett suddigt foto


Min dotter menar att jag inte ska visa mig på foto i denna blogg.

Att jag ska hålla mig anonym. Dessutom (detta har hon dock inte sagt, det är min egen smärtsamma insikt) är jag inte och har aldrig varit så särskilt fotogenisk.

Men hur det nu kommer sig. Ja, här är jag. I brist på annat.

På lunchen i går. I suddig version. Med mina eviga glasögon undanlagda på bordet, för Little Miss höll ett strypgrepp om mitt öra och drog i mitt hår och jag tänkte att räddas vad som räddas kan.

Jag ser ut som en clown. Men det är så här som tanter och farmödrar ofta ser ut. De smetar på, och ritar fram ögon och mun och hoppas att alla foton som tas är minst lika suddiga som detta. Med en skonsam vinkel som inte visar alla rynkor och häng.

Japp.

fredag 15 augusti 2008

Smatter, smatter

Cancel

Jag hade tänkt skriva något smattrande, men nu måste jag radera mindre lyckade skapelser och ta igen missad sömn.

HELP Ett upprop till eventuella läsare

VAD ska jag kalla min mamma när jag hänvisar till henne i samband med mitt barnbarn. ALLTSÅ. Jag är farmor till Little Miss, vars pappa, dvs min son har min mamma som mormor.

Hittills har jag skrivit gammelfarmor men jag är nu tveksam om det är rätt.

HELP. Somebody. Please. Hjälp mig att skapa ordning.

Småningom eller ännu småningomare...

... landar jag i min hemmatillvaro. Förtjust, det är jag. Trött också, förra natten blev kort och resan var lång.

Det gör att huvudet är fullt av seg bomull, kroppen säger ifrån och det är bara erfarenheten och förvissningen som säger att det finns en alertare tillvaro bortom detta.

Vi har fått vårt saknade bagage, vi har firat födelsedag. Little Miss betraktade oss skarpt bakom koncentrerade och rynkade ögonbryn. "Är de bekanta eller inte?"

Födelsedagsbarnet, Big Sister, hade klänning från Shanghai, frisyr med stickor i håret och vi gick på asiatisk restaurang. Födelsedagstårta hemma hos dem. Little Miss hade sovdags. Vi stannade en kort stund därefter. Skön samvaro.

Jag helt enkelt älskar att vara hemma. I den här tillvaron. Med de här människorna. I det här hemmet. Älskar, älskar, älskar. Men det skulle jag inte göra lika intensivt om jag inte hade varit borta, borta, borta.

Trött

Jag har försökt läsa genom bloggarna jag vanligen läser, men det är för sent och jag orkar inte mer.

Jag skulle vilja. Men det måste bli i morgon eller någon senare dag. Att återuppta vardagen och rutinerna må få ta sin tid.

Nu får jag ta itu med sovandet och hoppas att fullmånen inte stör mig för mycket.

Resa, komma hem

I morse, klockan 6:15 finsk tid, steg jag upp. Bäddade om våra sängar, förde använda lakan och handdukar ner i tvättstugan i källaren hos min dotters svärföräldrars hus på en ö ute i Åbolands skärgård.

Tre färjor, några hundra körda kilometrar, två flygetapper och en taxiresa senare har vi kommit hem. Till den varma spanska sommarnatten.

Till en trånande och sällskapssjuk katt. Väl omskött av vår son varje dag men rubbad i rutinerna, som vanligt när vi är borta. Det tar några dagar av extra uppmärksamhet att återställa vardagen.

Utan våra kappsäckar. Sen start i Helsingfors och omvägar på grund av oväder i Mellaneuropa gav för lite tid i Madrid för bagageöverföring.

Det gör inget. Vi klarar oss. Jag älskar att vara hemma igen. Det var en underbar tid, det var en underbar skärgård. Det var underbara upplevelser. Det var så, så så ...

Men när jag hörde spanska och kommunicerade om sittplatser och annat trivialt på flyget till Madrid så klickade något på plats.

Komma hem efter en resa. Det, ni. Det är en av de ultimata upplevelserna.

Fortsättning följer.

P.S. Åååh, jag älskar min hemmadator, jag älskar mitt vanliga tangentbord. Jag t.o.m. står ut med snarkningarna i sovrummet som jag alldeles snart ska göra slut på.

söndag 10 augusti 2008

utgjutelser i arkipelagen

Jag alskar skargarden, med vissa undantag.

Jag HATAR och har alltid hatat utedass och for sma pottor som inte tal en god natts utgjutelser.

Varfor, o varfor, gjors dessa naturbehov sa svara att genomlida. De behovde vara lika behagliga som intaget av mat och dryck vid en behaglig taffel.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

lördag 9 augusti 2008

har sitter jag full ...

... av upplevelser under drygt tva veckor och kanner att jag inte har kunnat formedla allt jag har upplevt och ville fa fram.

Tack till min syster, min bror, min mor, var innerligt kara och hogt uppskattade van Glada änkan (ett annat utslag av mitt sallsynta ä-ande), min dotter plus anskaffad familj.

What more can you ask. Och nu javlar hittar jag inte fragetecknet pa min mobil, vilket jag hade tankt anvanda, och har inte heller ogon att soka.

Good night folks, jag ska soka mig ett lyckligt kvallsmal och ha en lycklig morgondag.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

Ljus, skargard, kvall

I morgon bittida aker vi med var dotter och svarson i deras bat till en pa tva battimmar belagen plats for att avlagga slakt- och andra besok pa en bekant ö (undantagsanvandning av skandinaviska bokstaver).

Hade nyss besok av bekanta fran var studietid och framforallt kordeltagandetid i Abo, som vi pa den tiden aldrig kunde tro eller tanka att vi skulle knyta slaktband till.

Underliga aro karlekens vagar. Abo, Kyrkslatt, Torrevieja, Alicante universitet, mellanar i Abo, Florakoren, en BD:are, Vibbar.

Sa har befinner vi oss i den abolandska skargarden, for fran dar ar han kommen, var svarson.

Detta ar paradiset pa jorden.

Tog nyss en idyll-bild. Kanske far jag in den, kanske inte.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

torsdag 7 augusti 2008

borta, borta

Jag har sjunkit djupt i min finlandssvenska tillvaro, bland familj, slaktingar och vanner.

Just nu saknar jag varken mina sedvanliga nattidningar, bloggar eller annat som ingar i min vardag.

Utom Little Miss forstas. Hur mycket har hon utvecklats nar vi ar tillbaka? Och nar min dotter plus svarson kommer till jul, nar familjen aterforenas ar hon nastan aret gammal!

Lycliga aro dock omstandigheterna, ty vi kan traffas ratt ofta och under goda tecken.

Nyss plockade jag fram en spansk veckotidning som kom med hit. Nix. Kandes inte tilltalande. Ty nu ar jag har och lever denna tillvaro.

Iakttar, kanner igen, upptacker nytt, far gamla vibbar, skapar nya.

I morgon ska jag sy gardiner till min dotters och min kara svarsons bat. Om vadret vill val tar vi baten till grannon dar det finns familj och bekanta.

For snart ett ar sedan firades det basta brollopet i mannaminne har, pa denna o. Var dotter, hennes alskade.

Sol, karlek, korsang, myggbett.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

måndag 4 augusti 2008

I de skrynkligas rike är den oskrynkliga varken kung eller drottming

Förr eller senare hamnar vi där. Det kommer en fas då rynkorna varken räknas eller inte räknas.

Före det finns mycken ångest.

Efter det följer befrielsen. Följd av ångesten, följd av befrielsen.

Det här är den värld jag lever i. Bör göra det bästa av det. Nu. Det finns ingen väg tillbaka. Bara framåt.

Detta gäller oavsett ålder.

Folks, betänk detta.

Dag 12 i Finland

Mången sak har hunnit hända. Mången upplevelse likaså. Det stör mig att inte ha möjlighet att förmedla allt.

Vi har hållit kontakt med vår dotter och pratat om att skaffa röklåda för all fisk som J ska fånga i skärgården. Vi har hållit kontakt med vår son i Torrevieja som sköter vår katt och som ska vattna växterna på kontoret.

Just nu finns vi västerut om Helsingfors, hos good old G. Jag fattar säkerligen inte riktigt hur lyckliga vi är här, även om tanken blinkar till med jämna mellanrum.

G har, tillsammans med K, salig i åminnelse, varit vår klippa, vårt stöd, vår goda fe, bland det varmaste vi har haft och har i livet.

Oförskämt lyckligt lottade, det är vad vi är.

fredag 1 augusti 2008

... och tacksamhet

också.

Förstå mig inte fel, jag har haft och kommer förhoppningsvis att ha viktiga upplevelser med min familj Up There. Jag bara inte får upp de där speciella vibbarna för omgivningen. De som jag får annorstädes.

Detta resonerande tar mig nu förstås bort från själva innehållet. Essensen som fanns och finns. Utöver bröllop fanns intensivt umgänge med min mor, bli närmare bekant med hur hon lever och har det, prata om kvällarna, höra hennes tankar och historier, se hennes dagliga miljö.

Hon är snart 87 och i superbra skick. Alla på Hemmet är det inte.

Man undrar över hur gammal det lönar sig att bli.

En sak är dock säker:

Om och när vi når så långt, är det Jämställdhet 2.0 som gäller. Kvinna eller man, högst eller lägst i organisationen, med familj eller utan familj, rik eller fattig. Vi blir gamla, vi blir beroende, vi behöver hjälp, vi kanske behöver rullator, kanske rullstol, kanske haklapp, kanske matning.

Är livet då förbi eller är det inte?

En äntlig lättnad

Äntligen en dator. Äntligen egen tid. Äntligen tillbaka i miljöer som känns närmare mig.

Med all respekt, men den trakt där jag föddes och växte upp utövar ingen dragningskraft. Har aldrig gjort. Där finns familj jag vill och behöver få träffa, men mer än så är det inte. Platserna, miljön, stämningarna, de ger inga addiktiva vibbar.

Jag känner mig väldigt främmande där, om än det från min bakgrund tränger fram bekanta trådar.Men förtjusningen uteblir.

Sorry folks, så är det bara.