fredag 18 juli 2008

Åttamånaderskris

Little Miss mår betydligt bättre, även om hon aldrig var riktigt dålig heller. Men det fanns ju lite oro i luften i alla fall.

Jag våndas över tanken att tillbringa TRE veckor utan att se henne. Det går så rasande snabbt med hennes utveckling. Det känns som att jag inte vill missa en sekund. Tänk om hon inte känner igen mig i mitten av augusti?

Då håller hon på att komma allt närmare sin "jag blir rädd för främmande ansikten och ovana detaljer"-kris. Då kanske hon blir skrämd av att se mig. Olidliga tanke.

Flashback
När vår dotter kom in i denna (typiska) utvecklingskris var det sen höst, nästan vinter, i Finland. Hon och jag var på väg ut, hon låg färdigt ombyltad i vagnen. Jag klädde mig i behövliga ytterplagg, denna gång inklusive mössa, för det var kallt ute och dags att införa huvudbonad. Sålunda färdigklädd böjde jag mig över henne för att fixa någon sista detalj.

SKRÄCKSKRIK och gråt. Vem är detta? Hon hade aldrig sett mig i mössa tidigare.

2 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Hajar läget! (Hoppas du inte har något emot att en främling kommenterar).

Var i liknande situation med min brorson. Vad jag gjorde var att jag köpte en pyjamas med roligt tryck på för då kan man prata om t ex nallarna på pyjamasen, tills hon har kollat in dig lite. Vitsen med att det var pyjamas är ju att man ofta träffas strax innan frukost. Annars en t-shirt med någon bild på kanske är en annan idé. Oroa dig inte. Hon kommer nog att vara som vanligt ganska snart.

Farmor Anka sa...

Karlavagnen: Tack för tips och kommentar. Det är alltid välkommet, både från främlingar och familj. Så är det spännande att se att någon annan än familj dimper in....