tisdag 22 juli 2008

Jag drömmer nog säkert

För första, absolut första gången, och det är alldeles sant, håller jag på att packa kappsäck en dag före kvällen innan. Det är alltså TVÅ nätter, låt mig upprepa och suga på denna karamell, TVÅÅÅ nätter, innan jag åker. Vad bra jag ska sova i natt.

Listor är skrivna och till stor del avbockade. Jag har storstädat badrummen och sprutat medel på lämpliga ställen (dö, dö, dö alla silverfiskägg eller hur de nu reproducerar sig). Jag vill inte komma tillbaka till något infesterat.

J ska åka en vecka senare och kommer att ha vissa plikter att sköta innan han åker. Listan är klar (keep dreaming!). Sonen sköter katten och kontorsterrassens växter.

Flashback
Plats: Houtskär i finländska skärgården, paradiset på jorden, sommartid. Tid: dagen innan vår dotters bröllop (andra veckan i augusti 2007). Händelse: Vi får av en hygglig granne samtal om att det har varit översvämning i kontorslägenheten, vattnet forsade ända ut i trappuppgången! Denna hyggliga granne hade dörrnyckel, stängde av vattnet, moppade upp. Vi visste inget närmare.

-- Schuschh, säg inte åt någon, nu fixar vi bröllop. Bråttom med det. Skräckscener målar upp sig. Bort allt vad oro gör. Vi tar det sedan. -- I slutändan var det inte så illa. Parkettgolvet klarade sig. Försäkringsbolaget skötte inredningsbutiken på gatunivå som fått några attiraljer förstörda.
-- Första natten hemma, klockan fyra. En av våra väggmöbler faller med ett brak i golvet. TILL ALL TUR går inget viktigt sönder.
I bland känner man sig slagen av ödet. Men vi är ju vid liv, liksom våra nära och kära.
Utom Albert, vår älskade siames Albert, som bestämde sig för att lämna jordalivet en tid efter att vi kommit hem. Jag tror han var deprimerad på gamla dagar för att vi hade åkt bort, även om det fanns en diagnos om leversjukdom. Gilbert överlevde, Albert inte. Jag tror att han inte ville. Han kom till mig i osannolika situationer, tittade, tittade och tittade. Jag frågade: vad vill du?

Inga kommentarer: