måndag 28 juli 2008

arkeologi

Tillbringar tid hos farmorsmor i hennes lagenhet pa serviceboendet. Bror med familj var har i ett par omgangar i dag. Nu ar de pa vag hem 500 km soderut.

Viktigt for alla parter. Vem vet nar detta upprepas, om nagansin.

Bl.a. kollade vi gamla foton. Fran 1920-talet och framat. Min mammas mormor, morfar,faster, annan slakt. Skriftskolkamrater, kurskamrater. Vannernas 15-arsportratt. Slaktingars och vanners brollopfoton. Portratt av syskon avlidna i unga ar.

Tidigt portratt av en morbror -- exakt samma vagor i haret som min son.

Min mamma pa en lyckorusig bild med en man som inte är min far.

Det var ganska lange innan min far steg in i bilden och en historia jag inte kanner till.

Min far hann inte få barnbarnsbarn innan han gick bort. Inte heller uppleva mina barns brollop.

I morgon ska min mamma och jag besoka han vackert belagna grav, bredvid den statliga tallen, under dess skugga.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

söndag 27 juli 2008

sommarbastu

Jag har bastat och tvagit mig. Utsikten ar bekant fran uppvaxtarens alla somrar. Min mamma och bror med familj fixar middag i stugan. Blixtbesok. Sa far vi alla snart at olika hall.


Enviado usando Real Mail de Vodafone.

fredag 25 juli 2008

30 fransmän vid Andrasjön

Gor jag extra manovrar sa far jag ä och ö. Men det gor ja inte varje gang. Det ar tillrackligt plagsamt annars ocksa att skriva pa mobilen, trots att den har fullt tangentbord.

det var en osannolikt fin kvall (just great, fick inte stor bokstav i borjan av meningen, poo!)

Solen var lange nararande och bjod pa en sen och andlost spektakular solnedgang.

Medan detta pagick at vi rokt lax med sallader och umgicks bast vi kunde med brudgummens franska slaktingar.

Stamning i topp. Aftonsol. Varme. Vatten. Batar.

Nordisk sommarkvall 2.0.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

mera resande

Bara 500 km i dag. Alldeles tillrackligt, sarskilt efter i gar.

Framme pa mitt hotellrum. En stor del av hotellet fylls av brollopsgaster. I kvall blir det valkomstmiddag och alla langvaga gaster far bekanta sig med varandra.

(jag langtar efter en dator att skriva pa)

NU BEHOVER JAG INTE RESA MER PA EN HEL VECKA. Sh_t capslock gick pa.

nej nu orkar jag inte skriva mer pa den har telefonen

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

torsdag 24 juli 2008

Nu har jag rest

Med besked. Alicante-Madrid, vanta i Madrid, Madrid - Helsingfors, Helsingfors - Abo med buss.

Lite trott bakom ogonen, det blir man.

Men lycklig. Jag ar hemma hos min dotter och hennes man. Snart ska vi ha lite mat.

I morgon aker vi till Nykarleby, pa lordag ar det brollop. Min systerdotter.

Nu kom dom hem fran butiken. Punkt slut.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

svintidigt i Alicante

Yr uppstigning. Kaffe. Dusch. Framtagna klader pa. Taxin vantar. Pass, biljett, pengar. Kram. Vi hors. Kla pa flygstumporna i taxin. Ta en huvudvarkstablett, just in case, en lang dag vantar efter en kort natt.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

onsdag 23 juli 2008

Klart för avresa

Jappp!! Kappsäcken är packad och låst. Handbagaget väntar invid sängen (bl.a. väckarklockan ska ännu in).

Vi ska till sonen på middag, innan jag går hem för en tidig nattning inför en svintidig väckning. J går på Habaneras.

Jag farmorade Little Miss idag. Det är en HEL vecka sedan jag såg henne, och hur hon har utvecklats igen. De bekväma barnvaktningstiderna är över. Hon är nu sååå aktiv med sin omgivning. Svänger sig hit, skaffar sig dit. Jag placerade henne i gåstolen.

Således rör hon sig målmedvetet till bokhyllans låda. Efter några försök, ta tag i kanten, ingen bra framgång, Aaah det finns ett handtag, dra idet, går fast igen för hon drog inte tillräckligt långt ut, nytt försök.

Till slut får hon upp lådan och börjar undersöka innehållet. STOPP. Det finns allt möjligt som inte passar för Little Miss. Bort ur gåstolen.

Jag skulle allt vilja veta vad som rör sig i hennes huvud. Att neuroner kopplas ihop i rasande fart det vet jag. Men, hon borrar in sin blick, länge, så tittar hon åt lite sidan som om hon tänkte över saken, så tittar hon igen. Länge.

Well, här är jag, din farmor.

tisdag 22 juli 2008

Jag drömmer nog säkert

För första, absolut första gången, och det är alldeles sant, håller jag på att packa kappsäck en dag före kvällen innan. Det är alltså TVÅ nätter, låt mig upprepa och suga på denna karamell, TVÅÅÅ nätter, innan jag åker. Vad bra jag ska sova i natt.

Listor är skrivna och till stor del avbockade. Jag har storstädat badrummen och sprutat medel på lämpliga ställen (dö, dö, dö alla silverfiskägg eller hur de nu reproducerar sig). Jag vill inte komma tillbaka till något infesterat.

J ska åka en vecka senare och kommer att ha vissa plikter att sköta innan han åker. Listan är klar (keep dreaming!). Sonen sköter katten och kontorsterrassens växter.

Flashback
Plats: Houtskär i finländska skärgården, paradiset på jorden, sommartid. Tid: dagen innan vår dotters bröllop (andra veckan i augusti 2007). Händelse: Vi får av en hygglig granne samtal om att det har varit översvämning i kontorslägenheten, vattnet forsade ända ut i trappuppgången! Denna hyggliga granne hade dörrnyckel, stängde av vattnet, moppade upp. Vi visste inget närmare.

-- Schuschh, säg inte åt någon, nu fixar vi bröllop. Bråttom med det. Skräckscener målar upp sig. Bort allt vad oro gör. Vi tar det sedan. -- I slutändan var det inte så illa. Parkettgolvet klarade sig. Försäkringsbolaget skötte inredningsbutiken på gatunivå som fått några attiraljer förstörda.
-- Första natten hemma, klockan fyra. En av våra väggmöbler faller med ett brak i golvet. TILL ALL TUR går inget viktigt sönder.
I bland känner man sig slagen av ödet. Men vi är ju vid liv, liksom våra nära och kära.
Utom Albert, vår älskade siames Albert, som bestämde sig för att lämna jordalivet en tid efter att vi kommit hem. Jag tror han var deprimerad på gamla dagar för att vi hade åkt bort, även om det fanns en diagnos om leversjukdom. Gilbert överlevde, Albert inte. Jag tror att han inte ville. Han kom till mig i osannolika situationer, tittade, tittade och tittade. Jag frågade: vad vill du?

måndag 21 juli 2008

motorgondoler, motorpyloner och ##wing fairings

Help.
Så här ser det ut ibland när jag jobbar. Hur jag än googlar och söker så blir det stopp. Sannolikt har jag ännu inte knackat på alla dörrar.

Help.
Två dagar kvar till avresa. Jag har ordnat om mitt tisdagsfarmorande till onsdag så att det kan mormoras i stället, för jag har en frissatid som är bestämd sedan jättelänge, kan inte ändras och jag bara måste passera via frissan innan jag åker. Fixa färgerna, klippningen. Det är no no no att gå på bröllop och annars också visa sig i hår med grå utväxt i rötterna och överväxt klippning. Nej. That is not me.

Någon dag i framtiden, om jag lever så länge, bestämmer jag mig jag kanske för att bli en vithårig person. VIT. Inte grå.

Enligt rapporter mår Little Miss bättre, om än magen är aningen upprörd av medicineringen. Som i och för sig har tagit skruv. Jag ser fram emot onsdag då jag får ta hand om henne.

Sista dagen innan jag åker. HELP.

En av få förstådd futtig signal ut i universum

Loreto Valverde är efter flera års paus presentatör för Habaneras i Torrevieja!

Har man inte sett spansk teve i början av nittiotalet och levat här i många många år så har detta konstaterande inte någon väldigt stor betydelse. Men det hade för mig, den enda kväll jag kunde delta bland publiken.

Jag är nyss hemkommen, strax efter pausen. Det är en dag i morgon (dvs. i dag också) och jag har inte råd att ha sönder den. Och jag kom hem tidigt, mitt i konserten, men klockan var över midnatt.

Det är så motstridigt detta. Det är så speciellt att sitta mitt i den varma och fuktiga natten och lyssna på körerna, sedan sätta sig vid en gatuservering, det är knökfullt med folk överallt, man träffar gamla bekanta.

Men det går inte ihop med att stiga upp på morgonen och sköta plikter. Not for me. Synd på sitt sätt.

söndag 20 juli 2008

Inför resa, packa, ångestladdat

Som ett klargörande till min föregående rubrik, Little Miss är cirka sex månader men håller alltså på att närma sig sin åtta-eller-så-månaderskris. Hon är en mycket uppmärksam lite dam.

Och ja, nu ska jag ju inte åka iväg förrän svintidigt på torsdag. Men denna gång tänkte jag att nu, nu, nu, äntligen, denna gång efter alla gånger, ska jag i god tid titta på vad som ska med.

Varvat med mitt jobbande förstås. I dag har jag nått skedet för en sista kontroll av utskriven text. Arbetsmödan kompenseras av möjligheten att sitta ute under en markis, 28 grader i skuggan, behaglig fläkt, ute på havet rör sig segelbåtar.

Utöver det alltid ångestfyllda i att åka iväg är det ALLTID LIKA SVÅRT att packa för en vistelse i Finland på tre veckor denna tid på året. Att det finns två bröllop är det enklaste. Fixa ihop utstyr plus en varm schal just in case. Enkelt och klart. Paraply kanske. Men det övriga. Vara beredd på stadsliv och skärgårdsliv, kyla och regn och värme eller t.o.m. hetta.

Jag menar, ta sommaren här. Det är varmt och hett, garanterat. Ingen tvekan om garderoben. Men Norden. Hur många gånger har jag inte äcklats av mängden plagg i min kappsäck, särskilt som de oftast måste packas om flera gånger för det är inte bara ett ställe som besöks.

Så varvar jag alltså jobb med garderobsplanering. Lägger ut saker på sängen för att titta närmare nästa varv, under nästa arbetspaus. Låta det mogna lite.

Vår ständigt uppmärksamhets- och platskrävande Gilbert hittar ALLTID tillfällen som detta. Är man ouppmärksam ens en liten stund så ligger det en katt på det man håller på att packa. Efter att ha placerat sig och hårat ner kläderna en stund och lämnat sina avtryck återgår han till sin vanliga plats i vardagsrummet.


Lösningen heter det vi kallar målartejp (silvertejp fungerar också). Den finns med på alla resor, för att tejpa upp spåren efter vår HÅRbert (tidigare våra HÅRbertar, Albert salig i åminnelse).

Jag längtar efter en lat och somrig söndagkväll med grillning, pizza eller andra slappheter. Men Habaneras-festivalen sätter i gång i kväll och senast kl. 23 gäller det att vara på plats när de lokala körerna uppträder på första kvällen. Det är så att säga en Social Plikt. Så åker vi norrut, det går någon vecka och så är det andra halvan av augusti nästa gång vi grillar eller tar en lat söndagspizza hemma.

Men försakar man inget får man inget heller.

fredag 18 juli 2008

Åttamånaderskris

Little Miss mår betydligt bättre, även om hon aldrig var riktigt dålig heller. Men det fanns ju lite oro i luften i alla fall.

Jag våndas över tanken att tillbringa TRE veckor utan att se henne. Det går så rasande snabbt med hennes utveckling. Det känns som att jag inte vill missa en sekund. Tänk om hon inte känner igen mig i mitten av augusti?

Då håller hon på att komma allt närmare sin "jag blir rädd för främmande ansikten och ovana detaljer"-kris. Då kanske hon blir skrämd av att se mig. Olidliga tanke.

Flashback
När vår dotter kom in i denna (typiska) utvecklingskris var det sen höst, nästan vinter, i Finland. Hon och jag var på väg ut, hon låg färdigt ombyltad i vagnen. Jag klädde mig i behövliga ytterplagg, denna gång inklusive mössa, för det var kallt ute och dags att införa huvudbonad. Sålunda färdigklädd böjde jag mig över henne för att fixa någon sista detalj.

SKRÄCKSKRIK och gråt. Vem är detta? Hon hade aldrig sett mig i mössa tidigare.

torsdag 17 juli 2008

Inte allt är bara elände

Åka bort-stressen börjar vara påtaglig. Dagarna krymper ihop till nästan ingenting och ambitionerna sjunker till en praktisk nivå.

Jag farmorade inte i dag. Little Miss har urinvägsinfektion med lite feber. Inget allvarligt, ganska vanligt efter vad jag har läst. Men det är första gången hon har minsta lilla åkomma och sonen är färdig att alarmera allt som alarmeras kan. Stanna hemma från jobbet, gå en extra gång till barnläkaren, vara språngklar för apoteksbesök, antibiotika snabbt!!


Little Miss var ändå på ganska gott humör.

onsdag 16 juli 2008

Last words

Jo, medges igen. När jag har skrivit ett sent inlägg, blivit trött, så strötittar jag ibland på tidigare inlägg.

Så märker jag, hääär finns det ju ett fel. Så går jag in och korrigerar. Så borde man egentligen inte få göra. Jag borde stå för vad jag har skrivit.

Fegis.

Blixt och dunder

Det smäller i knutarna. Både på naturlig väg (blixtar ute på havet) och människotillverkat.

J har gått på körövning. Jag är på väg i säng. I morgon ska jag farmora igen och ska vara rätt tidigt i farten.

På väg ur min fåtölj ser jag en del av resterna från gårdagens Big Sister-besök. Innehållet på en bricka. Jag minns. Vi satt ute på terrassen, åt kvällsmål och hade det skönt. Hon har kryp i benen och i huvudet som man har i den åldern. Ständigt hitta på saker. Hon går till köket och gör inventioner. Så ivrig att hitta på det hon nästan inte har lov att göra.

Hon tvättade äpplen jag hade handlat och serverade dem i en korg. Gick tillbaka. Bar med stor koncentration ut en öppnad vinflaska på en bricka. Landningen på bordet blev lite svår, lite skvilp, never mind, not to worry. Jag blev också serverad en hög pappersnäsdukar på en assiett, med en korrekt placerad serviett under, "ifall att du behöver snyta dig".

När det var dags att avsluta och vi bar in vad som behövde tas in bad hon mig att ta vinflaskan, "det är nog bäst så". Så ville hon ha en ostsmörgås som hon gjorde själv och så somnade hon på soffan för en stund tills att hon blev avhämtad.

Det var en betydande samvaro och jag tänker att det här måste vi ta på nytt, vi behöver också få umgås utan en lillasyster emellan. Hur fascinerande och älskad Little Miss än är.

Fyrverkeriet är slut. Det smällde. Naturkrafterna tar över. Det dundrar.

Virgen del Carmen

Idag är det fiskarenas (ja så har jag blivit lärd att det heter, för fiskarna är de som fiskarena fångar upp ur havet) stora dag här i Torrevieja.

Torrevieja var från början en fiskarby, så varje inföding här är barn, barnbarn eller barnbarnsbarn till en fiskare. Eller annars släkt.

Deras skyddshelgon heter Virgen del Carmen. Normalt står hon i sin nisch i kyrkan. I kväll bärs hon ut, så blir det runda genom stan och det hela kulminerar i att hon åbäkas ombord på ett fiskefartyg tillsammans med präster och prelater, borgmästaren och annat lämpligt följe. En del av dem lite runda om fötterna, det har varit specialmiddag för utvalda.

Så körs hon runt ett antal varv i hamnbassängen med följe av andra vattenfarkoster. När rundorna är klara åbäkas hon i land. Stadens körer sjunger en pekoral till hymn varefter hon bärs tillbaka till kyrkan. Jag har själv stått där i ett antal år, som medverkande i en kör. Efter vad jag hört sjungs pekoralen i år av stadens inte helt oomstridda specialkör. Nog om den.

Sedan följer ett stort fyrverkeri där det inte sparas på krutet. Det har gått smällare titt och tätt ett par dagar redan.

Mitten av juli. Om en vecka ställer jag klockan på svintidig väckning och så bär det i väg för tre veckor. Som alltid, i detta skede längtar jag redan hem. Trots att alla världens underbara upplevelser väntar.

tisdag 15 juli 2008

Kommentarerna har återvänt

Efter att ha läst lite FAQ hittade jag tips om hur kommentarfunktionen fås med. Det krävs inställningar på TRE olika ställen, av vilka jag hade missat två. Hur funktionen försvann är ett mysterium, men nu är allt bra igen. Så här långt.

I dag har jag känt mig lite upplyft av min Kompetens, min Förmåga och min Erfarenhet. Jag håller på med en översättning från engelska. Denna text har i sin tur har översatts från italienska. OCH jag lyckas med hjälp av det italienska originalet reda ut svårbegripliga (=vaga, felaktiga, konstiga) formuleringar i engelskan. Jag pratar inte italienska. Men kan man spanska och har lite fuzzy thinking kring språk...

Avbrott, Big Sister kommer på överraskningsbesök medan Little Miss och hennes föräldrar har ett ärende.

måndag 14 juli 2008

Forntidstankar

Vi har ätit middag ute på terrassen. Lunchen blev idag enligt korta formuläret så vi åt en måltid, inte bara typ ostsmörgås som det blir när vi har ätit ordentlig huvudmåltid på dagen.

Vad som är värt att nämnas är att det inte var så varmt, jag måste gå in efter långbent och långärmat. Cirka 22, men inte mittijulivärme.

Det regnade faktiskt också i förmiddags. Riktigt ordentligt, med någon blixt och åskdunder också. Nu är det klar himmel igen. Några enstaka höga moln i fina formationer.

Så satt jag vid och efter middagen och iakttog. Och när jag såg på molnen och på fågelflockarna som gör sina manövrar om kvällarna -- uppåt, hit och dit, nedåt, allt i samlad flock, landa i träden, upp igen -- att så har det sett ut och så har det varit långt innan innan någon hade fått för sig att bygga hus här.

Stjärtbom

Ja vetni, så heter den bakre delen på en helikopter. Den innehåller en stjärtrotor som gör att helikoptern inte snurrar runt helt utan kontroll utan kan flyga dit som den styrs. En del helikoptrar har inte stjärtrotor utan något sofistikerat inbyggt system som fixar det ändå, men allt detta sker via stjärtbommen.

Bland annat detta har jag lärt mig idag. Det är något otroligt vad man lär sig bara man stöter på det i lämpliga sammanhang som tvingar en att fördjupa sig i ämnen.

Jag hade flera år en fix idé om att one of these days när vi är i Finland ska vi åka helikopter från Helsingfors till Tallinn för ett dagsbesök. Så skedde det en allvarlig olycka just på den rutten och jag blev lite tveksam. Det tar inte bort det faktum att jag någon gång ännu i mitt liv gärna skulle pröva på att åka helikopter. Det kan ju vara hur obehagligt som helst, vem vet, men jag vill ha prövat.

Som när jag prövade dykning i Karibien. Det är säkert hur härligt som helst om man hinner bli van, och vilka fantastiska saker man ser, men jag spände mig som bara den de två gångerna jag hann med, och så blir man så förfärligt trött. Det är något med tryckskillnader och man är ju inte så ung längre. Jag låg som en död fisk i sängen flera timmar efteråt.

Det finns saker som jag inte drömmer om att pröva. T.ex. bungyjump. Fallskärmshopp är på gränsen, men det kittlar kanske lite.

Vakta barnbarn anses kanske inte så tufft, men det är också en resa varje gång.

söndag 13 juli 2008

arrgghhh

Nu hoppas jag verkligen att det här med kommentarerna har något med domain-ändringar eller annat att göra. It just soooo drives me nuts. Hjälplös, vet inte vad jag ska/kan göra.

Ändå försöker jag hela tiden. Boink, boink, boink, huvudet slår i väggen.

Dagens andra frustration heter Aftonbladets Plus-medlemskap. Som jag efter visst motstånd tänkte att okejdå, man får läsa Johan Hakelius, som är min favorit nummer ett bland alla krönikörer.

Således går jag in för att teckna medlemskap. Min gatuadress godkänns inte. Jag försöker flera versioner. Till slut ser det ut att lyckas, jag ger kreditkortsnummer. Så kommer felmeddelandet igen om att adressen har fel antal tecken (my foot!!!!).

Jag ser trots allt ut som inloggad - "Välkommen [Farmor Anka]" - men vill jag läsa något plusmarkerat går det inte.

ÄR jag med eller ÄR jag INTE?? Få era system i skick!! Well, söndag i mitten av juli, vad kan man vänta sig.

Happy me

Japp. Yess. Det fungerar!!

Jag kan alltså med mitt mejlprogram i mobilen skicka inlägg till bloggen. Det öppnar ju nya möjligheter. Ifall jag blir bloggnödig utan datorer och internet inom räckhåll.

Vodafones Realmail funkar superbra för mina behov. När det kommer in ett mejl till min vanliga adress skickas en kopia till Realmail och det säger broinggg broinggg i telefonen. Det är en text om att mejl har inkommit och från vem. Om en stund säger det timppadammm tidaa, och då kan jag läsa hela meddelandet.

Och nu kan jag också blogga!! Med foton och allt.

Nu fattas bara att det här med kommentarer fås ordning på.

test av blogga via mobil via mail

Om detta lyckas kommer jag att kunna blogga precis var som helst. Utan skandinaviska bokstaver ty min mobil har spanskt tangentbord.

Provade pa att infoga ett foto av Gilbert.

Enviado usando Real Mail de Vodafone.

Jag ger upp för idag

Jag har aktiverat visning av kommentarer för nya inlägg. Varför fungerar det inte?

Om någon prompt vill skicka en kommentar så går det att skriva till

andra.varvet@gmail.com

Vart försvann kommentarerna?

Teknikstrul. Ingen aning om vad jag har gjort, men kommentarerna försvann. Nu har jag försökt fixa inställningarna.

Nu skickar jag iväg inlägget och ser vad som händer.

lördag 12 juli 2008

Olika försök och diverse frustrationer

Jag försöker Utveckla min blogg. Ens ett steg åt gången.

Jag har registrerat en domän som snart träder i kraft (www.andravarvet.com, namnet var ledigt!!). Det behöver jag för att kunna installera besökarstatistik. Tjahhh, och så är det lite roligt att ha en domän på det namnet.

Och besökarstatistik vill jag ha för jag är nyfiken. För i dag fick jag faktiskt en kommentar från någon jag inte känner.

Det gav mig tanken om att det kan finnas någon eller några out there som av någon anledning slinker in här. Mer eller mindre av misstag kanske. Tids nog ska jag sprida runt lite. Men att någon har slunkit in ....

Och angående kommentarer, inte vet jag vad jag gjorde, men nu ser jag inte kommentarsfunktionen eller kommentarerna. Det finns andra lustigheter också. - Tids nog. Tids nog. Måste komma underfund med saker. Men jag blir så så så desperat. Jag har gått genom alla funktionerna, alla alternativen till inställningar.

Ibland bara lyckas det inte. Nytt försök en annan dag.

fredag 11 juli 2008

Storasystersplikter

Så har vi då båda i dag gjort vår insats. J farfarade, inklusive matning och blöjbyte, medan jag hade Pilates, och sedan avlöste jag honom och farmorade fram till att sonen kom hem.

Big Sister söker bekräftelse och uppmärksamhet.

Hon sitter och gör sina sommarläxor, vilket tar en god bit av förmiddagen (varje dag!!). Det kommer ständiga frågor, särskilt om fyrans multiplikationstabell. Eller [fritt översatt från engelska]:

- B.S: Jag har gjort två sidor, hur många ska jag göra i dag?
- Jag: Hur många har du kvar då?
- B.S: EN HEL HÖG!!
- Jag: Men har du kommit överens med din mamma om hur många du gör per dag?
- B.S: [Liten paus och tänkande] Men det är ju barnvakten som bestämmer!
- Jag: Mhm. ... Men då kan du ju göra två sidor till då.
- B.S: [Suck] OK.

Little Miss får lunch. Jag blandar upptinade matportioner med Baby Rice för att få rätt konsistens. Inte för tjockt, inte för löst, det ska vara ungefär som potatismos.

Big Sister rör sig omkring i köket där matning pågår. Vill ta plats. Sopar upp några gryn av katternas torrmat som kommit bredvid skålarna. "De kan ju inte äta från golvet för då blir de ju sjuka".

Big Sister följer med matningen (som går bra, Little Miss gapar och äter som bara den). Tar en titt på matskålen: - "Det där ser nog lite löst ut, det borde vara fastare. Hon gillar det bättre så."

En timme senare. Little Miss behöver en tupplur men har svårt att få tag i sömnen och skriker lite. Jag vyssjar och sjunger i ett av sovrummen. Det tar lite länge. Big Sister kommer in - "Behöver du hjälp?" - "Det är lugnt, jag tror hon behövde få skrika lite, det behöver småbarn ibland." - "OK".

Control, folks, control. Låt inte någon farmor missköta din lillasyster.

torsdag 10 juli 2008

Cesars besök

Här antar jag att Asterix äventyr är bekant läsning. Särskilt Cesars utseende.

Idag fick vi ett äntligt besök av två reparatörer som fixade en duschkabin som vi har. Den ena var skulle jag tro Den Ansvarige och den andra var antar jag typ medhjälpare eller lärling. Att döma av hur de fungerade ihop. Det behövs å andra sidan också två raska gossar att flytta på åbäket. Båda var en korrekt upplevelse. Gjorde sitt jobb utan att tugga tuggummi så att säga.

Men det som präglade min dag i dag var den ena av de två reparatörerna. Han såg ut exakt som Cesar i Asterix äventyr. Näsan, munnen, profilen. Allt.

Detta händer allt som oftast här. Att det i olika sammanhang poppar upp typer som är så ärketyp som en ärketyp kan bli. Som har färdats till nutiden från flera tusen år sedan. Rena och starka drag, inget utspätt eller obestämt.

Det är så så fascinerande. Varje gång.

I morgon ska jag farmora igen. Observera det nybildade verbet: att farmora. Jag farmorar, hon farmorar. I morgon lite senare kan jag skriva om att jag farmorade eller att jag har farmorat.

Disclaimer:
Begreppet Att farmora har ingen som helst koppling till begreppet Fammuilla som är på finska.
Om någon utanför familjen läser detta förstår de inte men .... allt är inte till för att förstås. Med all respekt.

onsdag 9 juli 2008

Tandläkare, bilar och semesterfirare

I förmiddags efter Pilates hann jag bara knappt byta om och borsta tänderna en extra gång tills det var dags att åka till tandläkaren. Vi går hos en svensk tandläkare en liten men bilkrävande bit härifrån.

Med en ovan bil. Och nej, det hände inget dramatiskt eller lustigt med mitt bilåkande i dag. Det var bara ovant. Jag är t.ex. van att sitta rätt högt när jag kör vår redan inte helt nya Renault Scenic, och detta var en hyrd liten loppa. Det kändes som om jag satt på gatunivå. Nya perspektiv på tillvaron.

Hyrbil har vi för att en dåre till halvt uppe på trottoaren felparkerad lastbilschaufför släppte sin tunga dörr pang!! på vår bil när den fredligt och helt lagligt kördes längs gatan. Bakre högerdörrens handtag slogs bort och det kom ett hack i plåten, och nu ska bilen vara fyra dagar på verkstad.

Så kör jag med den ovana bilen, längs en ny rutt som jag hittat och som helt undviker den packade strandvägen. En kvart snabbare, minst. Enda nackdelen är ett parhundra meter dirt track, men vid torrt väder går det bra.

Utöver en viss liten extra koncentration på växlarna, för jag är van med automatväxel, fäste jag mig en gång igen vid, ja här kunde jag konstatera att jag faktiskt blev provocerad (eller kanske jag kände mig kränkt) av semesterfirarnas klädsel.

På stranden, längs en strandpromenad, hos en chiringuito eller på egen tomt är det väl OK med typ strandklädsel. Men i stan eller i andra liknande strukturer, längs asfalterade gator och lagda trottoarer som kantas av banker, kontor och allt möjligt som inte är strandliv, pliiis, lite värdighet och respekt? Jag går inte närmare in på alla vidrigheter.

En riktigt sträng stilpolis är vad jag efterlyser.

Ja, så här tänkte jag på väg till och från tandläkaren. Utöver det här med växlarna. Och nu är jag en gång igen fixad och putsad i munnen. För dyra pengar. Mitt börsinnehåll räckte inte. De tar inte kort. Jag måste åka av och an till banken.

Flashback
När jag var liten, men tillräckligt stor för att besöka tandläkare, fick jag vid dessa besök som duktighetspremie sitta i framsätet medan min pappa körde. På den tiden fanns inga bilbälten och begreppet barnsits i bilen var nog inte ens påtänkt. Det var en rysktillverkad bil. Sådana var rätt vanliga i Finland på den tiden.

tisdag 8 juli 2008

Jag hade tänkt skriva om någonting

och nu minns jag [pooop] inte vad det var.

[pooop] också.

Jag börjar bli gammal.

Hur patetiskt får det bli

Medges.

Jag har nyss läst genom alla mina inlägg hittills.

Jag vill bilda mig en uppfattning om vad jag tycker är bra och mindre bra. Just nu. Allt är förstås föränderligt. Vad jag tycker är bra idag kanske jag skäms för i morgon.

Så har jag inte heller tusentals läsare som jag kan be om kommentarer.

Jag vet inte riktigt vartåt jag ska styra detta.

Och nu är ju alla på semester också, så det är föga vits att börja tigga om kommentarer.

En ganska bra tisdag

Ja nu känner jag mig på något sätt ganska nöjd med tillvaron och t.o.m. med mig själv. Dagens farmorsskift förlöpte väl, jag har inte längre nerverna ut åt alla håll utan börjar få en vissa vana i svängarna.

Blanda ihop maten, värma mjölk, mata, prata i mobiltelefon med småbarn på höften, känna att hörni det här börjar ju gå på rutin. Nästan som att jag känner mig som i en film. Vad den nu kunde ha för titel.

Big Sister var till stor hjälp även hon, lekte med sin lillasyster och gav mig t.o.m. chans att jobba lite via Logmein. En utmärkt uppfinning, jag menar med Translation Memories and stuff är det enklast att jobba mot sin egen dator.

Inte ens skrikande Little Miss rubbar mig. Jag lägger i en växel som heter "nu skriker hon och så är det bara". Hon är i regel lite olycklig en liten stund innan hon får tag i sömnen tills att man kommer på vad det är som fixar det denna gång. I dag var den avgörande svängen att blåsa lätt på hennes huvud. Boinks. Så tog hon en tupplur igen och vaknade glad och lycklig.

Hon kommer snart att börja krypa. Alla rörelsekomponenterna finns där, men hon har inte fått ihop det ännu. Då ligger hon på mage och flaxar och blir jätteotålig.

Flashback
Finns ingen. Jag har inga konkreta minnen av hur det var när mina barn var i den här åldern. Det allra mesta känns nytt, men något finns det kanske någonstans i bakhuvudet.

måndag 7 juli 2008

En dag

Pilates.

Sammanställa kvitton för bokföringen.

Sköta bankärenden och fixa lånebetalningar. Fundera på om jag är orolig eller inte för vår ekonomi. Förtränga frågan.

Känna lättnad över att ha skött äckelsaker.

Fortsätta beta av på översättningsjobbet. Snart under kontroll.

Fundera på om jag ska tvätta håret i dag eller i morgon bitti. Väljer det senare.

En dag närmare .... ja, vad vet jag .... vad nu livet och tillvaron ännu kan föra med sig.

söndag 6 juli 2008

Believe it or not, men plommonkräm blev det

Ja jag lurades inte. Jag gjorde faktiskt plommonkräm, eller Plum Compotte som vi kom överens med La Nuera att det heter på engelska. Jag till och med avkärnade plommonen först.

Bildbevis:


Den hade framgång. Särskilt som jag fixade riktigt god vispgrädde till, med socker och vaniljsocker.

Nu är jag alltså på den här vägen. Var ska det sluta??

Flasback
När barnen flyttade ut var jag så urtrött och led på att se till att det fanns varierande mat på bestämda tider att det nästan blev stopp på matlagandet och så blev det en orgie i att låta bli att göra saker. Under flera år.

Would you believe?

13-tiden ska jag koka plommonkrämen, så hinner den svalna lagom. Sedan hinner jag jobba lite till och så blir det dags att fixa potatis och lök till tunna skivor. Det ska bli schweizerkorv i ugn.

Big Sister ska få peta in ostskivorna i korven och fördela lök och potatis kring. Och duka bordet.

Plommonkräm alltså. Plommonkräm. Det är nästan så att jag inte tror det själv.

Det här med barnbarn har tagit fram helt oanade saker som jag trodde jag aldrig skulle göra igen. Ja jag har till och med bakat kanelbullar med Big Sister. Flera gånger. Servera chokladkräm gjorde jag också en gång här nyligen.

Andra varvet, minsann.

lördag 5 juli 2008

Duktig flicka

Lite till. Suck. Det har känts träligt en god stund redan. Men oj så duktig jag har varit idag.

Om en halvtimme är det stopp, ut på en runda, dusch och in i restaurangkläderna. Vi är bjudna ut på middag i kväll.

I morgon tänkte jag också komma vidare några sidor, innan jag börjar förbereda lunchen. Every little helps.

Disciplin, folks

Nu sitter jag här och jobbar och har avlagt löfte om att idag blir det inget maratonbloggläsande.

Jag hade nästan svårt att sova, det bara snurrade runt i huvudet om allt jag läste igår.

Någongång här snart ska jag göra en lista över mina favoritbloggar, har jag tänkt.

Men nu, fortsätt jobba! Pauserna ska ägnas åt städning, tvätt och strykning. Så är det när man har disciplin.

Det händer ibland.

fredag 4 juli 2008

Fasader och vad alla inte ser

Vi åt nyss kvällsmål ute. Från där jag satt och normalt sitter har jag utsikt mot vänster.

Parallellt med en viss konversation över maten tittade jag också ut mot min utsikt. Ett av envåningshusen som länge har haft gallergrinden neddragen framför ingången återfick sina inhysingar. Ett äldre par. Inte gamla, men inte så unga heller. De bor året om men hade varit på någon resa tydligen.

De parkerade bilen på gatan, bar in resväskor och annat. Mycket. Säkert massor att packa upp. Men det får vänta. Inom en minut dyker frun upp med dammvippa, sopborste och mopp inklusive moppvatten. Sopar entréterrassen och deras del av trottoaren, dammar av räcket, fönsterräcket mot gatan och andra detaljer som kan ha samlat damm eller flygande sand. Moppar terrassgolvet och deras del av trottoaren. Fasaden omskött.

Ett par hus närmare oss finns ett hus med två boningsvåningar. Bottenvåningen är garage och ingång, inhysingarna bor på första våningen och andra våningen verkar att inte vara alls färdigställd, med tegel i stället för fönster. Vad vi ser hända på deras takterrass ser bara den som är tillräckligt högt uppe.

De har två små vita hundar. Dessa tas inte ut på gatan, de tas ut på takterrasen där de får göra sina behov. Damen i huset häller någon vätska (klor?) på utsläppen och spolar bort piss och skit med Enorma Mängder vatten. Vi bor i ett område med Vattenbrist. Men ingen ser ju.

Bluff

Idag har jag suttit framför datorn nästan 10 timmar. Med undantag av pauser förstås.

Som att sitta ute med kikaren och undra varför ett par personer i nästa kvarter hänger upp så förfärligt många lakan hela tiden. Har de tvätteri eller?

Så gick det en film på en kanal jag inte minns med Gene Hackman och Warren Beatty och ja, var det kanske Dianne Keaton (eller hur dom nu heter och stavas) och den måste jag ju se en snutt av för jag har sett pärmen, men jag kom inte riktigt underfund med vad det var för en film.

Så har jag läst ett oförskämt antal bloggar.

Allt detta under förevändning att jag sitter och jobbar på en översättning. I och för sig så har jag också läst mig in på terminologin rörande flygfarkoster. Hur en helikopter fungerar och så. Faktiskt så översatte jag en del också.

Ja, idag var det en sådan dag.

Dessutom, vi hade ingen fredagslunch. Det blir på söndag i stället.

torsdag 3 juli 2008

Lilla apan

Jag har lekt, jag har sjungit, jag har bytt nr2-blöja, jag har fixat matportion, jag har värmt mjölk, jag har placerat Little Miss i matstolen, jag ger henne mat. Hon äter med god aptit. Det går in.

Så kommer Farfar J. Sätter sig mitt emot henne i köket. Stort leende. Mot farfar. Mat? Hoppsan, fanns det mat? Tar emot en sked efter uppmärksamhetsmanövrar. Ler på nytt. Mot farfar. Fortsätter att le och flirta.

Jag tupplurar henne. Hon vaknar. Jag håller henne i famnen så att hon ser Farfar. Längsta fonetiska sessionen hittills.

Farfar går. Hon blir otålig. Hungrig? Kanske dags. Jag fixar mat. Hon tar emot. Mellan skedarna borrar hon sin stålblågråa blick i mig, tittar i väggen, lutar mot brickan, tar emot igen. Tittar igen. Utvärderar.

Vill inte ha mjölk. Somnar efter en liten skriksession. Hulkar i sömnen. Vaknar för tidigt. Är svår att underhålla. Etthundra Bäbä vita lamm och tvåhundra Blinka lilla har en viss effekt. Lugna stunder varvas med otåliga.

Hennes pappa, min son, kommer hem. Frid och fröjd. Leenden mot mig. Från pappas famn.

Den lilla apan, hon håller på att skilja mellan getter och får.

Så mognar tiderna

Sommaren har sjunkit in. Den har lagt sig över tillvaron och börjar kännas nästan vardaglig. Ändå tänker jag att om tre veckor åker jag bort, så tillbringar jag tre veckor i Finland. När jag kommer tillbaka är det två veckor kvar av "riktig" sommar, av augusti. Halva september är "nästan sommar". Sedan börjar skolorna, folk är på jobb igen, allt rullar på.

Ja så tänker jag. Ändå har vi normalt sett en riktigt skön september och oktober månad att se fram emot. November också för den delen. December kan vara hur fin som helst även om nätterna blir kyligare. Ja och det finns ju oftast många fina dagar i januari också. Och i februari...

Men då är det inte sommar. Och det är något speciellt med sommaren. Så är det bara.

onsdag 2 juli 2008

Andra varvet må jag säga

I morgon är det dags igen. Att sköta barnbarn. I morgon kommer J med, så att han lär sig hur det fungerar och kan hoppa in när det behövs.

Det är nog drygt 25 år sedan han bytte en blöja sist eller matade en så liten en. Så behöver han lära sig hur smakportionerna fixas, mjölk värms upp, var det finns vad och lite om hur Big Sister ska hanteras.

Inte så att han är ovan med henne, men det är nya situationer. Hon får t.ex. inte skoja med Little Miss när det är matdags. För då börjar Little Miss skratta, vilket i och för sig är härligt, men inte när maten flyger ut.

Det är balanserande diplomati. För Big Sister vill så gärna hjälpa, vara med på ett hörn.

Flashback
J var en mycket deltagande pappa när det begav sig. För 29 och 26 år sedan.