lördag 7 juni 2008

Ljud

Det är lördag eftermiddag klockan fyra och nästan ingen trafik ute på gatan. Persiennerna hos köttbutiken på vårt hörn, tobaksaffären mitt emot, försäkringskontoret och herrekiperingen i vår bottenvåning och bilbutiken på nästa hörn slamrade fast klockan två och öppnas igen måndag morgon. Nästan det enda som hörs, utöver fågelkvittret, är skränandet från ett par obestämda men ljudliga burfåglar hos någon i kvarteret mitt emot.

Jag kan förstå kanariefåglar eller så, men varför i herrans namn ska man hålla sig med något som bara väsnas? SÅ roliga kan de ändå inte vara att se på. Ge mat och vatten, hålla buren ren och få ont i öronen. Vad är det för vits?

Ännu för några år sedan kunde man höra en tupp. Mitt i stan. Då fanns det kvar riktigt gamla hus (av vilka några återstår) som säkert hade byggts av någon fiskare eller någon anställd på saltverket. De små gamla husen hade och har en innergård och hönsburar var inte ovanligt. Tar man riktigt gamla hus finns det också brunn och utedass.

Ibland smäller det till så man tror att bensinmacken har exploderat eller krig har brutit ut. Småbarn brister i gråt och katten (förr katterna, vi hade två, men den ena gick under) flyr under sängen med bakåtstrukna öron och skräck i blick. Det är för det mesta någon som gifter sig och skjuter lite salut. Eller så är det något annat som firas med stort fyrverkeri. Eller någon fotbollsseger.

Olidligt knatter från testosteronstinna mopedförare, öronbedövande dunkadunk från lika testosteronstinna bilägare. Varför alltså varför är det olagligt att prata handsfree med öronsnäcka i bilen för att "då hör man inte trafiken" medan det går bra att sitta garanterat trafikhörselfri omgiven av decibelmusik?

För några år sedan hördes ett ovant ljud bland de vana. Det lät som en upprörd gris. Nääää, omöjligt. Ut för att titta. Nämen, grannen snett mitt emot, i huset bakom tobaksaffären, bär en kränkt!! och protesterande liten gris uppför trappan från innerpation upp till takterrassen. Det förolämpade djuret placeras i ett förråd, matas med hundfoder. Släpptes ut på taket ibland. Där fanns den lilla grisen ett antal dagar. Så försvann den. Fråga inte, jag har inga svar.

Dagens flashback
Där vi först bodde var en ensam grodas kväkande det enda som hördes om kvällarna. Men vi trivs bättre i stan.

Inga kommentarer: