fredag 6 juni 2008

De tre gamla farbröderna

Minst en av dem är ägare till bilbutiken på hörnet, en verkstad nedåt tvärgatan och en biltillbehörsaffär som ligger ett hörn framåt längs gatan.

Kanske är de bröder och alla ägare, kanske är de goda vänner. Högst sannolikt är de i alla fall släkt. Åtminstone är de infödingar.

Nästan alla infödingar här är släkt på något vis. Eller familjebekanta. Det är en klubb som orubbligt finns där och som det inte går att komma in i på riktigt. Är du inte född här, helst med föräldrar och äldre generationer födda här, så är du inte en av dem. De låter sig närmas, och du kan närma dig, som en asymptotisk kurva som närmar och närmar och närmar sig men som aldrig når riktigt ända fram, som aldrig smälter samman med målnivån.

Nu måste jag hantera begreppet inföding. För det kan låta djungelaktigt på något vis, men jag hittar inget bättre ord för en person som är född, djupt och orubbligt rotad samt helt konnektad på ett ställe. Och jag behöver ett begrepp som beskriver just dessa personer. Pata negra. Infödingar.

Fyller man vissa kriterier så når man asymptotiskt nära. Prata spanska (behöver inte vara perfekt men allvarligt försök inklusive framsteg duger), jobba eller ha business här, bli medlem av lokala kulturklubben, ha kontakter, få ett gott rykte som ärlig och hederlig, kunna uppföra sig på rätt sätt (det finns dock en viss generositetsmarginal som går på utlänningskontot), klä sig korrekt, kunna debattera spanska samhällsfrågor (dvs. följa med spanska nyheterna och "sociala krönikor" (skvallertidningar och liknande), veta vem som är vem och ha åsikter - vilken skandal att baronessan von Thyssen har gått och adopterat tvillingar så gammal som hon är), känna till vissa lokala uttryck, kunna kommentera utländska, särskilt brittiska turisters klädstil (hur de går i shorts och ärmlöst mitt i vintern), kunna konversera på införstått sätt om väder och vind (vilken kyla, vilken hetta, hur blåser det så här, det är ju helt onaturligt!).

De tre gamla farbröderna sitter inne i butiken, ute på trottoaren, beroende på årstid. Och deras liv består av det skikt och den värld som de själva har fötts in i. Jag passerar dem varje dag och passerar den värld jag aldrig helt kan smälta in i.

Dagens (andra) flashback
Jag tror jag inte orkar.

Inga kommentarer: