måndag 30 juni 2008

Farmorsplikter

La Nuera ska börja på ett nytt jobb. På en bank. Hennes föräldrar (läs hennes mor) och vi (läs jag) ska dela på barnvaktandet, på ett eller annat sätt. Little Miss och Big Sister ska skötas om inom familjen. Tycker vi starkt.

Denna vecka har jag tisdag och torsdag. Med tiden får jag se hur jag bäst kombinerar detta med mina andra plikter. Just nu har jag ett rätt omfattande översättningsuppdrag och så är det dags för kvartalsredovisning också. Bland annat.

Det blir nog att ta helgerna till hjälp. Med glädje.

Dagens flashback
När jag var liten var min mamma i arbetslivet och vi hade inneboende hemhjälp. De kom och gick, de flesta kom från landsbygden och små förhållanden (ja, vi talar alltså om 1950-talet). De bodde i en jungfrukammare på vinden. Det fanns inga dagis. Ortens första barnträdgård, som det hette på den tiden, instiftades med mina föräldrar bland de grundande medlemmarna. Den fick inga statliga eller andra understöd, allt betalades fullt ut och mycket gjordes med frivilliga krafter. Någon snickrade det ena, någon annan fixade det andra. Varje vår hölls det auktion med min far som utropare av allt möjligt som föräldrarna hade gjort och fixat ihop. Så fick man in lite medel igen. Tiden i Barnträdgården var faktiskt bland det bästa jag minns av min tid före skolan och allt vad det steget innebar.

söndag 29 juni 2008

Gasgrillen är vår räddning

I morse klockan halvsju eller så gick strömmen. En söndagmorgon utan väckarklocka är detta inget problem. Sannolikt något vi inte ens skulle ha märkt, utom att AC:n stannar men inte det heller är så stort problem då natten redan hunnit kyla ner sig lite.

Om det inte vore för vår UPS som vi har för hemmadatorn. När strömmen går börjar den avge pipljud ungefär som en backande lastbil. Troligen ska den gå att stänga av men hur det nu kommer sig har av/på knappen fastnat i på-läge och går inte att få ut.

Dessutom var det ett superlångt strömavbrott, två timmar och tio minuter. Vi hade gott om resurser att kolla tiden då vi ändå inte kunde sova. Men det är surt och bittert att gå miste om den extra söta extra tuppluren man med gott samvete kan unna sig en söndagmorgon.

Där jag låg och vägrade stiga upp "riktigt ännu" tänkte jag att det kunde ju vara värre. Tänk om jag varit nyss hemkommen från disco och var jättenödig och fastnat i hissen. I två timmar. Ja nu går jag ju inte på disco längre men sex-sju på morgonen är en rätt normal hemkomsttid bland ungdomarna här.

Tänk om vi hade varit på väg till något jättekritiskt och inte fått ut bilen då bilhissen inte fungerar?

Och så tänkte jag att om det vill sig riktigt illa kan vi värma upp vattnet för morgonkaffet på vår gasgrill. Lugn i min tillvaro.

Dagens flashback
När jag växte upp var mina föräldrar ännu präglade av agrarsamhällets värderingar. Efter helgmålsringningen klockan sex på lördageftermiddag var det inte OK att göra manuellt arbete eller handarbeta. Ännu efter att jag hade gift mig och fått barn kom det någon kommentar om jag startade en tvättmaskin en söndag när min mamma var på besök. Det ni.

lördag 28 juni 2008

Att stå inför nya saker

Ja nu har jag alltså lagt upp ett konto på Youtube i syfte att dela med mig familjära videosnuttar tagna med min kamera eller mobil.

Som en parentes sagt så har vi också en videokamera som s.a.s. i stundens iver köptes på Gatwick inför en resa till Jamaica. Jag har ett tiotal band som borde redigeras, till dem kommer också det jag filmade på Tobago. För övrigt samlar den bara damm, videokameran. Och banden.

Nu har jag väntat i snart tio minuter på att en treminuters video av Little Miss från fredagslunchen i går från min (vanliga) kamera ska uppladdas på Youtube. Det tycker jag är länge.

Jag väntar fortfarande.

Under tiden kan jag ju beskriva min dag. Tjahh - något seg uppstigning, morgonkaffe, jobb, mera kaffe, suck och stön men disciplin, alltså fortsatt jobb, tvätt i maskinen, upphängning av tvätt (det är hett och jag försöker undvika tumlaren in i det sista, den avger så mycket värme), lunch på rester från morgondagen

check - Youtube håller på med Uploading - can't believe this, är det fel format eller vad?

liten tupplur, fortsatt jobb, en kort tur till närbutiken, fortsatt jobb, J kommer hem och märker att han måste åka tillbaka för det var något han glömde att göra någonstans, jag väntar fortfarande på att uppladdningen ska bli klar

Nejjjjvettttni

I am not having this, nu gjorde jag nya inställningar. Nytt försök.

Inte ändå heller, det bara håller på. Okejdå, goodbye Youtube.

fredag 27 juni 2008

Nu skulle jag ha lust att defenestrera

Det är dags att skriva en äntlig faktura. För att få göra det måste vi först få intyg från skattemyndigheten AEAT att vårt företag är up to date med skattebetalningarna. Ett djävulskap som socialistregeringen införde så fort de kom till makten 2004.

Det går att beställa och få per Internet. Förutsatt att man har skaffat sig en elektronisk signatur, vilket görs med mycken möda och stort besvär, fax hit och blanketter dit, besök här och väntan där.

Det har jag gjort. För andra gången faktiskt efter att det första gick ut. Många intyg har beställts och erhållits. Men nu, den här gången vill det inte. Felmeddelande. Trots försök och fixitrix. Fans helvetes skit.

Det är inte första gången. Ibland fungerar det, ibland inte. Ändå behöver jag det här intyget. Nu. Finns det inte pengar på kontot när skatten ska dras av automatiskt, hamnar vi i syndaregistret och kan inte längre få skriva fakturor och få betalt för dem. Men VAD OM JAG INTE HAR FÅTT MITT RÄTTMÄTIGA INTYG FÖR ATT SKRIVA EN FAKTURA OCH FÅ PENGARNA SOM SKA KOMMA IN OCH FINNAS PÅ KONTOT?

Vad säger herr eller fru skattemyndigheten om det?

Kräver ni detta av mig så får jag väl förvänta att ni också levererar själva. Era system ska fungera alltid, i alla omständigheter, med alla webbläsares alla versioner, från vilken dator som helst, alla tider på dygnet, alla dagar, utan och jag menar utan minsta lilla hicka.

Ut genom fönstret med er alla. Från högsta våningen.

Ja, det här få vi återkomma till. Nu - djupa andetag. Nu ska jag glömma allt detta för en stund och börja förbereda fredagslunchen. Jag har inte sett Little Miss på en hel vecka. Hennes två första tänder har säkert vuxit massor.

Frid på jorden. Trots allt. En stund. Nu tar jag nog en Fernet Branca.

torsdag 26 juni 2008

Fotbollsfeber

Det har börjat smälla redan. Bilar tutar fanfarer. Trots att matchen inte ens har börjat. Så är det alltid. Få upp stämningen.

Spanska flaggan fladdrar överallt. På balkonger, på bilar, på motorcyklar, på barnvagnar.

Barerna håller på att bli knökfulla. Allt är bäddat för fest.

Utom för mig. Inte ett dugg intresserad. Helt socialt oanpassad när det gäller sport. Min fest kommer i morgon, fredagslunchen. Sedan jobb på helgen.

Dagens flashback
När vi ännu bodde i huset fanns det ett par tomma tomter mellan oss och våra engelska grannar. Våra barn och deras barn bl.a. spelade fotboll där. Det hände att bollen hamnade på något hustak. Vår son höll på att lära sig engelska genom naturmetoden - uppfatta lite här, lite där, skarva med improvisationer. "The ball is on the take" (Bollen är på taket).

onsdag 25 juni 2008

och igen

Nu är det så här. J gick efter kvällsmål, well, pizzabit, min lunch var lite svag idag.

Det dröjer, what the ....

Men som det alltid går när jag jobbar intensivt, jag har ingen annan tillflykt än datorn. Sätta sig vid datorn. What else is there in life?

Så är det. Bitvis. Därför blev detta skrivet.

Nu är han här, korkskruven kvider, tallrikar tas fram. "Servito est".

NU hände det

Sommarens första kvällsplaststolar har kommit ut. Med handarbetskorg och allt.

Tre riktiga señoror. På det vanliga hörnet. I samma obestämda sommarklänning. Snett mittemot köttbutiken. Snart kommer en mamma med kärrbarn och en cirka fem-sexåring. Den senare har en liten gitarr. Sätter sig i en av stolarna. Spelar och sjunger lokala "sladängor". (Gee, I'm impressed, riktigt skicklig liten virtuos.) Señororna sjunger med. Klappar med händerna. Förbipasserande bekanta pussar honom på kinden.

Obekanta och utlänningar går förbi. Bilar och moppar kör ljudligt längs gatan.

Plastolsmaffian sitter oberörd i sitt territorium.

Med maffia menar jag här den stora sammanhängande familjen.

Dagens flashback
Den har jag redan avverkat.

Nu har jag presterat

Ja, det har varit en bra dag. I förmiddags var jag mycket upplyft när jag efter Pilates satt och smattrade på min översättning. Inga andra plikter idag. Bara ett pensum av något som jag gillar starkt att göra. Som jag gör riktigt bra dessutom.

Den här positiva sommarkänslan sitter ännu i. Jag ser fram emot fredagens lunch, vi ska grilla.

Det är fyra veckor tills jag åker iväg, och trots att det finns två superbröllop och många andra socialt och på allt sätt givande händelser att se fram emot, så har jag mest en sak på näthinnan, och det är vår vistelse på Houtskär.

Så är det bara.

Det är paradiset på jorden, den vackraste ön i skärgården. Det vackraste bröllopet en het sommardag. Min dotter och hennes älskade. Hans välkomnande familj.

Dagens flashback
Våra första somrar här hade vi inte AC. Det var inte så vanligt på den tiden som nu. Det var klibbiga dåligt sovna nätter och degiga dagar. Ändå var det alltid synd när den riktiga sommaren tog slut.

tisdag 24 juni 2008

Inte riktigt än

Vi avnjöt middag ute på terrassen (eller, jag har tänkt på detta, är det kanske en balkong, om än utan tak). I lugn och ro. Det tog sin tid. Skön utsikt, skön mat, skön varm vind, samtal till nära vän. När tiden led tyckte jag att det som först kändes som en varm vind började kännas som något mindre varmt.

Det började kännas lite kyligt, well, 25 grader. Svag blåst.

Men i ärmlöst sitter jag inte längre ute. Kl. 21.

Såtillvida har den riktigt och riktigt riktiga sommaren ännu något att tillföra.

J ser på sport.
Jag går snart i säng. I morgon måste jag prestera. Pilates. En god översättning.

Vad jag egentligen hade tänkt skriva om

I dag känns det som att sommaren har börjat på riktigt.

Vädret har i flera dagar varit konstant, med sol från en molnfri himmel, vi åt morgonmål på terrassen, skolorna är slut, folk klär sig i sommarkläder, vi har slutfört planerna på vår Finlandsvistelse i augusti, det känns skönt att sitte inne och jobba med AC:n på, vi har AC:n på på natten, J har putsat grillen.

Det känns som att nu vill jag ta vara på det här. Det är en skön känsla. Lite nymornad på något sätt. Det finns också en trygghet i att veta att från nu och någon månad framöver finns det få tvivel om hur vädret kommer att bli. Hett, svettigt, varma nätter med mycket liv ute på gatan.

Det är varmt på något sätt och det lägger sig som bomull kring hjärtat.

En scen jag äntligen lyckades fånga

Nere på gatan, precis MITT FRAMFÖR in- och utfarten till vårt garage. Tre polismoppar.


Parkerar man där så kommer en GRUA, kranbil, man får åka till polisen och betala böter och bortforslingsavgift, och så får man hämta ut sin bil från en plats en bit därifrån. Dit man förnedrande nog får lov att åka taxi. Så ska det fungera i princip.

Vi har en av stans bättre köttbutiker på vårt hörn, och där flockas köttsugna och felparkerande poliser varje dag. Den butiken föder säkert hela stans polisstyrka.

Skadeglädje:


En av poliserna fräser iväg med polisiärt moppeschwung. Smäller omkull kollegans moppe med ett brak. Den parkerade hjälmen rullar iväg. Papper sprids på gatan. Kanske de är dokument över någon felparkerare. Sweet.

Dagens flashback
Häromdagen skulle J in till garaget. Det stod en polisbil i vägen. Tuut. Tuuut. Tuuuut. Ingen rörelse. J ringde polisen. Som tydligen sände ut något på polisradion. Poliskarnivoren kommer ut och kör iväg. Med största värdighet.

måndag 23 juni 2008

Kikaräventyr

Efter lunchen, ensam som jag var i dag, satte jag mig ute på terrassen under den nedfällda markisen. Tittade lite förstrött utåt mot husfasaderna och havet som syns mellan byggnaderna. I ett av de större husen ser jag rörelse på en balkong. En señora ser ut att sopa och städa.

Fram med kikaren. För har jag riktigt tur nu så tvättar hon fönster också, och det ni, det är roligt att titta på. Sitta och titta på när andra jobbar. Men nu vill det sig inte bättre att hon nöjde sig med att sopa, moppa och flytta ut ett par fula plaststolar och ett ännu fulare bord. Smörgåsturister från Madrid, säkerligen.

Så rör det sig något i fönstret på hörnhuset. Där det bor en massa muslimer. Att döma av kvinnornas klädsel och männens utseende. Jag har ofta undrat vad som riktigt pågår bakom de ständigt nästan neddragna persiennerna och fula gardinerna. Nu stack ett obeklätt kvinnohuvud ut. Tittade på gatan, till vänster och till höger. En bil parkerade strax under fönstret.

Hon drog sig försiktigt in tillbaka. En medelålders vit man, förmodligen tysk, stiger ur bilen. Utan att stänga dörren stiger han ut för att plocka upp något. Något mellan en handduk och en trasa, vad jag kan bedöma. Tittar till höger och vänster, kastar in trasan genom den öppna bildörren. Låser bilen. Går förnöjt vidare.

Hon är nog olycklig för att ha tappat sin trasa. Han är nog nöjd över sitt kap.

Så slutar mitt kikaräventyr. Jag går in.

söndag 22 juni 2008

Midsommarsöndagens eftermiddag

Efter att ha jobbat färdigt för idag har vi firat midsommarsöndagens eftermiddag så slappt som det nästan bara är möjligt. Hämtpizza till lunch. Lunchvila.

Tittat ut lite. Men terrassräcket börjar vara för hett att luta sig på.

Ringde min mamma, nästan en timme.

Cricket och fotboll på teve. Boring. Det blir nog tidigt i säng i dag också. Så kan jag sproinggga upp i morgon till Pilates och vad därpå följer.

Dagens flashback
När jag var som värst stressad och tyngd med arbete och småbarn och alla världens aktiviteter längtade jag efter en tillvaro där dagens händelse var att lyfta upp en tidning om jag så kände för det. Eller låta bli.

Ack denna midsommartid

Det finns något speciellt ändå. Ljuset (jaja, inte som i Norden, men ändå). Värmen ute (cirka 30) har ännu inte nått sin värsta stickighet. Den ska vi lida lite av i juli och augusti.

Jag sitter och jobbar framför öppet fönster och det blåser en behagligt varm vind. Jag varken fryser eller har för hett.

Odrägligt behagligt.

lördag 21 juni 2008

I've done it

Ja nu gjorde jag det. Skrev en kommentar till Lisette Schulman på 1000apor. Hon skriver så jädrans bra. Hon åkte på semester och ville ha kommentarer från sina läsare medan hon är borta. Jag var den 25:e i ordningen.

Vem vet hur många det ännu kommer in. Säkert drunknar jag i mängden. Men åtminstone har jag roffat åt mig känslan av att ha Deltagit Out There.

Där ser ni (eller du, min kära läsare). Varje resa börjar med att man tar ett steg.

Dagens flashback
The Long and Winding Road. Så stod det på ryggen till mappen som samlade allt som hörde samman med vår flytt till Spanien.

Nu får det räcka

Jag har faktiskt varit riktigt duktig idag. Med undantag av lunch och en liten tupplur (ja hur mycket kan en människa sova) har jag trälat hela dagen.

Nu har jag nackgrepp om texten. Känns lika bra varje gång.

I morgon Finish och sänd iväg. I god tid. Syndigt ledig måndag hade jag tänkt. Stå på terrassen och titta ned på gatan på alla som stressar med sitt.

Midsommarlördag

Här sitter jag och jobbar. Fullständigt bakfyllefri och efter nästan 12 timmar i sängen. Det är ganska skönt egentligen.

torsdag 19 juni 2008

Nästan midsommar

Jag har nyss putsat sex kycklinglår och lagt dem i gryta för att koka upp med buljong, lök, morot och selleri. I morgon, när de har mognat i sitt spad, ska jag för hand finfördela dem i små bitar. Det ska bli proteindelen i vår familjelunch i morgon. För övrigt tänkte jag koka pasta (flerfärgade "borrmakaroni") och skära upp olika grönsaker tillsammans med Big Sister. Hon älskar att hjälpa till i köket. Sedan får var och en blanda ihop vad de vill på tallriken hade jag tänkt. Olivolja, örtsalt, peppar och balsamvinäger på bordet. Plus röd och grön tabascosås. Vin och vatten. Öl, om någon vill.

Bröd och ost till. Glass från bensinmacken. Jag måste hinna jobba imorgon också och hinner inte med någon fancy hemlagad efterrätt. Men jag har för övrigt avdelat eftermiddagen för Familjen.

Big Sister har sin sista skoldag i morgon. Sommaren börjar. Det börjar kännas. 28 plusgrader, 18-19 på natten.

Dagens flasback
Lite nostalgiskt tänker jag på midsommaren i Norden. De genomljusa nätterna. Så tänker jag också på midsommaraftnar jag tillbringat ute och i vinterkappa. Myggbiten. Allt har sina sidor.

onsdag 18 juni 2008

Upphovsrätter hit och skyddstider dit

Nu håller jag på och översätter om utövande konstnärers rättigheter. Jag vet inte vad jag ska tycka. Är det inte utövande konstnärskap att t.ex. vara översättare eller företagare? Hur många som än läser mina översättningar så får jag inga royalties. Många av dem är ju veritabla konstverk som har krävt stor skaparförmåga. Det kan inte alltid sägas t.ex. om källtexter som en latino har skrivit på engelska.

Fast - skrivit texten har ju dom också. Kanske det är rentav konstnärligt att skriva ologiska formuleringar, spela lite med otydliga hänvisningar och strö in lite fel här och där så att läsaren får använda sin tolkningsförmåga. Är det inte konst det?

Varför betalar ingen ut pengar till mina efterlevande minst x år efter min död?

Dagens flashback
Mina första översättningar för snart 30 år sedan gjorde jag med blyertspenna på papper. En sekreterare skrev rent, jag korrläste och sekreteraren rättade. Så gick modemhandboken i tryck. Så gick det till på den tiden.

tisdag 17 juni 2008

Gå i säng-tankar

Han är på ett möte i Valencia. Det blir kanske så sent att han väljer att inte köra hem. Jag nästan gissar hur det blir. Men jag lämnar hans nattlampa tänd, huvudändan upphissad och täcket uppknycklat så att hans nattlampa inte stör min sömn. Ifall att han ändå skulle komma, om än sent.

Midsommarsol

Det har börjat klia och sticka på överryggen och överarmarna. Lite svagt rött är det också. Varför la jag inte på mera solkräm?

Vardagspromenad

I väntan på besked om ett översättningsuppdrag bestämde jag slutligen och efter att ha övervägt andra förslag att ta en promenad. Som så ofta när jag ska göra något nyttigt, uppfriskande och på allt sätt hälsosamt börjar den lilla kampen. Trots att jag har gjort en ingravering i minnet om att Det Är Aldrig Fel Att Gå Ut och Gå. En kort promenad är bättre än ingen promenad. En långsam promenad är bättre än ingen promenad. Det är inte svårt.

Ändå.

Jamen vilken topp ska jag ta och har jag lämpligt att ta under? Byxorna då? Är shortsen strukna? Behöver jag solkräm? Tänk om det kommer ett brådskande mail till mobilen och jag behöver mina läsglasögon? För utan solglas går jag åtminstone inte ut. Och titta nu, mobilen väger för mycket i fickan, shortsen blir ju alldeles sneda, jag måste hålla den i handen. Tänk om någon tar den.

Jag har en standardrunda som går ut från våra kvarter, förbi saltverket och in i en urbanisation med hus på egna tomter. Hus, tomter och inhägnader att förundras och förfäras över, ogilla eller beundra lite. Brokigt. Inga fasadtalibaner har bestämt hur det får eller inte får se ut och, ja, friheten har sina sidor.

Idag gick jag ganska långt faktiskt, längs en ny gata som aldrig tänkte ta slut. Men den hade ganska många cypresshäckar. Då stryker jag nära förbi och får lite aromterapi. Särskilt om det är nyklippt.

Dagens flashback
Det var på många sätt bra att bo i ett eget hus på en egen tomt, som vi gjorde först. Men vi trivs ändå bäst i stan. Just nu, om jag riktigt riktigt fick välja, skulle vi på mitten av 90-talet ha kunnat komma över ett stadshus på egen tomt nära centrum för den lilla peng de kostade på den tiden. Det blev inte så och det kommer aldrig att bli.

måndag 16 juni 2008

124 foton - är suddigt snyggt eller fult?

Ja precis 124 foton togs med min kamera på lunchen igår. Och nu vet jag inte om jag ska välja ut de värsta eller de bästa. När jag säger bästa menar jag i traditionell mening. Men ett suddigt foto kan ju också vara bra. Barmhärtigt för äldre damer. Och, är det snyggt med varelser som har klarröda ögon?

Det här med att få kameran korrekt och darrfritt inställd fungerar inte alltid och för alla när det är Situationer, Stämning och -- jaah nu borde jag ju hitta på ett fiffigt ord som minst börjar på S, för alla goda ting är tre. En spansk politiker som inte lägger fram minst tre synonymer för samma argument räknas som obildad.

Jag har gått genom alla 124 fotona tre gånger och, beslutsångest. Utöver en viss frustration. Till slut valde jag ut det suddigaste jag hittade.



Det är La Nuera som plåtar Big Sister med sin nya kamera. Kanske det fotot blev lite klarare.

Dagens flasback
Ja tänk, förr tog man foton med eftertanke för att det inte skulle bli onödiga och dyra missar. Nu knäpper och smäller man och det blir vad det blir. Delete. Räddningen.

söndag 15 juni 2008

"Vill du ha en liten brandy?"

"Nej, jag vill ha en en Stooor!" För nu ska jag skriva lite.

Vi hade en superfenomenal familjelunch. Man samlas i bekant reastaurang, J och jag hann först. Han tog en gintonic, jag tog en Fernet Branca. Växlande ett och annat ord med ägaren. Fotboll, kända människor, snack.

Så kommer svärdotterns familj, son och barnbarn. Hello. Får jag kalla henne La Nuera, i fortsättningen, svärdotter låter inte så sympatiskt tycker jag. Det finns bilder. Jag inför dem i morgon.

lördag 14 juni 2008

Funderingar

Funderar om jag borde ändra namnet på bloggen. Kyrkslätt till Torrevieja. Det lägger liksom lika stor vikt vid Kyrkslätt som vid Torrevieja.

But let's face it. Vi bodde omkring 10 år i Kyrkslätt och vi har bott nästan 18 år i Torrevieja. Jag menar, Kyrkslätt är Finland, Norden och Torrevieja är, well, Spanien. Två (nästan) yttersta polerna av Europa.

Okej, vi har blivit födda, uppfostrats, skolats, studerat i Finland.

Men nu är vårt liv här. Any suggestions for names?

Som om jag trodde att någon läser detta.

Lat lördag

De tre farbröderna satt ute idag. Vinden var inte för kall. Sommar på kommande.

Lördagar är jag oftast lat. Det får jag unna mig när jag kan. Fredagslunchen med allt det innebär är intensiv. Vad ska jag laga, passar det alla, har vi allt som behövs. Det blir ofta improvisationer i sista stund. Sedan är ju allt hur härligt, mysigt och roligt som helst. Veckans viktigaste händelse. Men bakgrundsjobbet finns ju där, och jag vill, jag absolut vill att de yngre generationerna bara ska ha det bra en fredag eftermiddag. För dem. För mig själv.

Kanske de någon gång senare minns fredagsluncherna med positiva tankar. Kanske jag kan senare på äldreboendet, om jag lever så länge, kan tänka att att ack ja på den tiden vi hade fredagsluncher.

Lördag. Ingen väckarklocka. I morse steg jag upp tio i tio. Inte så att jag sover hela tiden. Jag vaknar ofta sjutiden. Inte klar att stiga upp. Vill inte. Funderar på vad jag har drömt och varför jag har drömt på det viset. Försöker få tag i "efterrätten", en liten slummer till.

Det är nog nästan pensionärstillvaro. Men vi jobbar ju. Bara för att man inte stiger upp halvsex betyder inte att man inte jobbar. Och när det jobbas så jobbas det på riktigt, ingen respekt för helger eller annat bekvämt och inrutat.

Efter ett visst funderande vad jag skulle göra tog jag köket. Tömma och putsa brödlådan, samma med brödrosten, ta undan allt, dammsuga och putsa bakom, spruta lite BioKill (jag vill inte ha levande protein i brödet, servietterna eller något som helst annat som har med intag att göra).

Dagens flashback
I detta hushåll har vi ännu inte sett en kackerlacka. Men dom bara finns överallt. Man kan städa och desinfektera hur mycket som helst. Men så flyyyger dom in. Bara att stampa och trampa. Spruta medel.

fredag 13 juni 2008

Hur bra får fredagen den trettonde bli

Idag. Super. Just Perfect. Allt flyter på och livet ler. Räkmacka, gräddfil, You Name It.

Jag vaknade i utmärkt skick. Detta trots nattens många knuff på en supersnarkare, särskilt efterhans firande av födelsedag efter körövningen och det blev s.a.s. rätt tidigt. Men jag själv hade faktiskt gått tidigt i säng kvällen innan, hade varit på promenad och allt Det Där Rätta, och sov hur bra som helst. Hade goda, fascinerande och upplyftande drömmar. Mellan knuffningarna.

Morgonens Pilates (golv, dvs. matta på fredagar) gjorde jag förstås också hur bra som helst och var hur vig som helst och kunde knuffa näsan i knäna med raka ben. T.o.m. armhävningarna gick bra. Jag menar hur bra får det bli! Uppmjukad, uppiggad och aningen svettig men i bytt T-shirt gick jag till kontoret, fixade några kopior av vår sales-DVD som J skulle ge åt ett prospekt. Sprättade upp kuvert, betalade räkningar, arkiverade dokument, gjorde annat kompetent och sådant man gör när man har huvudet på plats och, framförallt folks, Control.

På väg ned från kontoret stötte jag på vår granne på samma våning och vi tävlade i att skryta om våra nya fantastiska barnbarn. Varma hälsningar om god helg utbyttes och jag gick lycklig ner för den nystädade trappan, ut på den soliga eller skuggiga (bara att välja sida!) gatan, de några kvarteren hem. Solen sken och vinden var behagligt svalkande.

Trallalaa.

Nyttigt mellanmål, dusch, klädbyte, allt viktigt tas med (nycklar, mobiltelefon, pengar, glasögon, näsdukar och Lipsil), ta ut bilen (perfekt backande och inkörning i bilhissen förstås, fattas bara annat!) och åka till butiken. Med finns både shoppingkärra och kylväska. Perfekt. Vad annat en dag som detta.

Perfekt parkering på en skuggig plats. Det var lite knepigt för jag närmade mig från höger till en smal plats, men On a Day Like This!. Klart att det lyckas. Det handlar ju om att få skugga för planerade kylvaror som inte ska lastas i en för varm bil. Just Perfect Me.

Det var lite tomt i hyllorna men jag fick förstås allt på listan. Lucky me! Jättevälpanerat alltså. Hur bra får man bli.

Hemma gjorde jag en ytterst välsmakande soppa (med sopprötter och salchicha blanca) och en smaskig efterrätt som alla älskade (apelsinris, recept ur min kokbok från skoltiden under sextitalet). Cooking with Fernet Branca. Annars hur underbart som helst men tungan kan vara lite bedövad när man ska provsmaka. Det får gå på magkänsla. Men förstås blev det perfekt. What else.

Little Miss var på strålande humör och visade alla sina nya verbalinriktade och andra talanger. Big Sister var duktig, hjälpte med dukningen, kaffet och öppnandet av den inbrottssäkra kexburken.

Sonen mixtrar med digireflexkameran som svärdottern har fått i födelsedagspresent gemensamt av honom, hennes föräldrar och oss. Till slut får också hon pröva.

Diskmaskinen går, jag har handdiskat det som inte fick plats (plus de ryska kopparna förstås, de är ändå no-no för diskmaskin). Eventuellt kronar jag denna sååå perfekta dag med att torka för hand och placera allt in på sina platser.

Idyllen börjar spricka lite. Fram till i morgon har de ju torkat helt på egen hand ändå.

Dagens flasback
Under våra första år här hade vi ingen diskmaskin. Det fanns diskturer. För hela familjen. När vi äntligen fick vår första diskmaskin här blev den både kramad och kysst av våra barn.

torsdag 12 juni 2008

En torsdag

Jaha, så var det slut med Sopranos. Igårkväll. Utfunderat avrundat avslut. Det är kanske nog annars också slut på DVD-tittandet för en tid. Dags att flytta sig ut på kvällarna. Putsa och få i bruk grillen. Det slår mig som så ofta tidigare, vi kunde grilla året om, men det hör liksom sommaren till.

I morse överräcktes en bok i födelsedagspresent. Den heter El gran libro de los insultos. Det är en sammanställning och förklaring av alla svordomar och okvädingsord i spanska språket. En tjock och tung tegelsten till bok.

Jag satt barnvakt några timmar hos Little Miss mitt på dagen. Hennes allra första lilla vassa tand har spruckit ut, i underkäken.

I morse åt vi som vanligt kokta ägg till frukost. Plus kaffe med ostsmörgås, tomat och färskpressad apelsinjuice. I morgon blir det inga ägg. Det fanns inga i butiken. Transportstrejk.
Hamstrande.

Dagens flashback
Tomma butikshyllor har jag sett på Kuba, men aldrig varken i Finland eller här eller någon annanstans för den delen.

onsdag 11 juni 2008

Slö, slapp och slikgiltig

Så brukade vi säga under gymnasietiden om hur man känner sig en dag som den här. Inget vill riktigt bli gjort. Och så blev det åska och regn igen.

Jag fick i alla fall några födelsedagspresenter fixade. Det firas den 12, den 17 och den 19 juni, med stor gemensam familjelunch nästa söndag. Jag avslöjar inga presenter ännu, ifall att någon berörd skulle få för sig att läsa detta.

Vi har blivit hårt antastade av Jonah att åka med honom plus fru (att jag inte kan komma på vad hon heter!!) samt Harry och Blossom till Sydafrika nästa februari. Han säger att de saknar vårt sällskap! Vilken frestelse. Och vem vet hur länge Blossom orkar resa, hennes sjukdom är oberäknelig. Hur många gånger till kan vi uppleva saker tillsammans? Vi fungerar så bra ihop. De finansiella utsikterna är minst sagt bleka, men så undrar vi om vi ändå bara borde boka. Och låta det gå som det går.

Beslutsångest. Det är så man får nippor. På riktigt.

Dagens flashback
Regnigaste försommar på 28 år.

tisdag 10 juni 2008

Gamla vanor

Jag går hem från en lunch på stan. Calamares a la Romana, som jag gillar men helst äter på restaurang. Det blir så mycket oljesprätt att putsa när man lagar hemma och så luktar det friterad fisk långa tider efteråt.

Vid hemmagatan, på hörnet och mitt emot det nya våningshuset sopar ett äldre par undan avklippta grenar från trädet på hörnet. Det stämmer att träden längs gatan har blivit vildvuxna och när man går på trottoaren får man i bland väja undan lite.

Fast det är nog stan som ska sköta träden. Kanske var det just de här människorna som sålde sitt låga hus som de bott i jättelänge. De bor tror jag i en lägenhet i det nya flervåningshuset på samma plats. De kanske känner fortsatt ansvar för att "deras" hörn hålls i ordning.

Nu ska jag gå ut med min svärdotters mor på ett tidigt kvällsmål. Ost, bröd, krossad tomat och alioili. Med rödvin och så varsin konjak. Vi gör det cirka en gång i månaden fastän nu har det av olika orsaker varit en längre paus. Vi kommer från olika länder och olika förhållanden, lite åldersskillnads finns det också. Men vi har alltid mycket att prata om. Hon är en dam med avundsvärd energi, jag blir helt matt.

Dagens flashback
"Alla dessa bilar, alla dessa bilar" vaggade en åldring på huvudet framför sitt lilla hus i Torrevieja inklämt bland allt det nya. När hon levde sitt bästa liv var det en stor händelse om en bil åkte förbi.

måndag 9 juni 2008

Eftermiddag med Big Sister

Klockan ett hämtade jag Big Sister från skolan. Jag tar hem henne måndagar och onsdagar, så att vi kan umgås helt och fullt några timmar, utan Little Miss som tenderar ta hela uppmärksamheten. Vilket inte är lätt för en 8-åring som alltid har varit yngst och medelpunkten.

Det är bara halvdag nu i juni fram till att skolans sommarlov startar kring midsommar. Klockan tretton är det alltså slut. Lunch intas två-halvtretiden. Vi gick via butiken på vårt hörn. Det är en kött- och charkuteributik, men de har lite annat också i sortimentet. Så vi skaffade ris och tonfisk. "Chicken a la King" med tonfisk i stället för kyckling. Omega 3. Nyttig fisk för hjärnan.

Efter maten tog hon en liten Legosession och jag satte mig vid datorn. Hon frågar om jag behöver något, för hennes restaurang är nu öppen. "Lite vatten, please".

Big Sister seglar in med en bricka, "I thought J also wants some when he comes home":


WATER FOR YOU AND ANKA
MEDE [MADE] BOY [BY] TIA
¡THANK YOU!
YOUR WELKOME

Big Sister har engelska som modersmål, har lärt sig skriva (inlusive inverterade utropstecken) i sin spanska skola. Engelska i skrift har en bit kvar, but it's coming.

J kommer hem, byter snabbt kläder. Big Sister viskar i mitt öra "Is he going bowling again?"

Dagens flashback
År 1973. Jag har nyss börjat studera, mött J. Han bowlar aktivt. Det faller bort. Vi flyttar till annan ort, barn föds, annat händer. Drygt 30 års total paus. Så byggs det en bowlinghall i Torrevieja. Så går han och bildar en klubb. Den är nu Spaniens största.

söndag 8 juni 2008

Finns det någon som läser detta?

Jag vet att det finns ett fåtal och utvalda i universium som hittills fått adressen till min blogg. Men kunde någon av dessa Utvalda skicka ens en kommentar med xxx eller anything goes, bara så jag får se hur det fungerar?

"... nu när hon helt sanningsfritt säger ..."

Sanningsfritt. Jag har varit helt besatt av det ordet ända sedan jag såg det i Lisette Schulmans blogg på 1000apor. Det är så genialiskt och väl påhittat, en retorikens pärla. Hur fult är det inte att påstå att någon ljuger eller far med osanningar. Hur mycket snyggare är det inte med sanningsfritt. Det tar en stund att fatta vad som menas. En ouppmärksam läsare kanske t.o.m. bara minns ordet "sanning". Där har talskrivarna för George W. Bush något att haka på.

En dag som denna, en söndag med åska i luften (ja det börjar ju regna närsomhelst så den planerade motionsrundan kan nog inte bli av - jag är världens bästa låtabliare) och inga externa förpliktelser, kan man använda lite tid på 1000apor. Bitvis är sajten ljusår away från min egen värld. Bara en sån sak som åldersgrupp och geografi. Men det finns också inslag av humor som en gammal teknolog gillar. Taxi Göteborg t.ex. Favorit just nu är funderingarna om fenomenet Kräkas genom näsan.

J har åkt till bowlinghallen, med mitt godkännande eller rentav uppmuntran. Inte hade jag något spännande motförslag heller. Jag hade inget emot ett par timmar för mig själv. Lagar ingen söndagslunch, det är hämtpizza och Sopranos. Så slöar vi bort söndageftermiddagen.

Dagens flashback
Naaae, för söndagslat

lördag 7 juni 2008

Ljud

Det är lördag eftermiddag klockan fyra och nästan ingen trafik ute på gatan. Persiennerna hos köttbutiken på vårt hörn, tobaksaffären mitt emot, försäkringskontoret och herrekiperingen i vår bottenvåning och bilbutiken på nästa hörn slamrade fast klockan två och öppnas igen måndag morgon. Nästan det enda som hörs, utöver fågelkvittret, är skränandet från ett par obestämda men ljudliga burfåglar hos någon i kvarteret mitt emot.

Jag kan förstå kanariefåglar eller så, men varför i herrans namn ska man hålla sig med något som bara väsnas? SÅ roliga kan de ändå inte vara att se på. Ge mat och vatten, hålla buren ren och få ont i öronen. Vad är det för vits?

Ännu för några år sedan kunde man höra en tupp. Mitt i stan. Då fanns det kvar riktigt gamla hus (av vilka några återstår) som säkert hade byggts av någon fiskare eller någon anställd på saltverket. De små gamla husen hade och har en innergård och hönsburar var inte ovanligt. Tar man riktigt gamla hus finns det också brunn och utedass.

Ibland smäller det till så man tror att bensinmacken har exploderat eller krig har brutit ut. Småbarn brister i gråt och katten (förr katterna, vi hade två, men den ena gick under) flyr under sängen med bakåtstrukna öron och skräck i blick. Det är för det mesta någon som gifter sig och skjuter lite salut. Eller så är det något annat som firas med stort fyrverkeri. Eller någon fotbollsseger.

Olidligt knatter från testosteronstinna mopedförare, öronbedövande dunkadunk från lika testosteronstinna bilägare. Varför alltså varför är det olagligt att prata handsfree med öronsnäcka i bilen för att "då hör man inte trafiken" medan det går bra att sitta garanterat trafikhörselfri omgiven av decibelmusik?

För några år sedan hördes ett ovant ljud bland de vana. Det lät som en upprörd gris. Nääää, omöjligt. Ut för att titta. Nämen, grannen snett mitt emot, i huset bakom tobaksaffären, bär en kränkt!! och protesterande liten gris uppför trappan från innerpation upp till takterrassen. Det förolämpade djuret placeras i ett förråd, matas med hundfoder. Släpptes ut på taket ibland. Där fanns den lilla grisen ett antal dagar. Så försvann den. Fråga inte, jag har inga svar.

Dagens flashback
Där vi först bodde var en ensam grodas kväkande det enda som hördes om kvällarna. Men vi trivs bättre i stan.

fredag 6 juni 2008

De tre gamla farbröderna

Minst en av dem är ägare till bilbutiken på hörnet, en verkstad nedåt tvärgatan och en biltillbehörsaffär som ligger ett hörn framåt längs gatan.

Kanske är de bröder och alla ägare, kanske är de goda vänner. Högst sannolikt är de i alla fall släkt. Åtminstone är de infödingar.

Nästan alla infödingar här är släkt på något vis. Eller familjebekanta. Det är en klubb som orubbligt finns där och som det inte går att komma in i på riktigt. Är du inte född här, helst med föräldrar och äldre generationer födda här, så är du inte en av dem. De låter sig närmas, och du kan närma dig, som en asymptotisk kurva som närmar och närmar och närmar sig men som aldrig når riktigt ända fram, som aldrig smälter samman med målnivån.

Nu måste jag hantera begreppet inföding. För det kan låta djungelaktigt på något vis, men jag hittar inget bättre ord för en person som är född, djupt och orubbligt rotad samt helt konnektad på ett ställe. Och jag behöver ett begrepp som beskriver just dessa personer. Pata negra. Infödingar.

Fyller man vissa kriterier så når man asymptotiskt nära. Prata spanska (behöver inte vara perfekt men allvarligt försök inklusive framsteg duger), jobba eller ha business här, bli medlem av lokala kulturklubben, ha kontakter, få ett gott rykte som ärlig och hederlig, kunna uppföra sig på rätt sätt (det finns dock en viss generositetsmarginal som går på utlänningskontot), klä sig korrekt, kunna debattera spanska samhällsfrågor (dvs. följa med spanska nyheterna och "sociala krönikor" (skvallertidningar och liknande), veta vem som är vem och ha åsikter - vilken skandal att baronessan von Thyssen har gått och adopterat tvillingar så gammal som hon är), känna till vissa lokala uttryck, kunna kommentera utländska, särskilt brittiska turisters klädstil (hur de går i shorts och ärmlöst mitt i vintern), kunna konversera på införstått sätt om väder och vind (vilken kyla, vilken hetta, hur blåser det så här, det är ju helt onaturligt!).

De tre gamla farbröderna sitter inne i butiken, ute på trottoaren, beroende på årstid. Och deras liv består av det skikt och den värld som de själva har fötts in i. Jag passerar dem varje dag och passerar den värld jag aldrig helt kan smälta in i.

Dagens (andra) flashback
Jag tror jag inte orkar.

Tecken på annalkande sommar

De tre gamla farbröderna har igen börjat sitta utanför bilbutiken på hörnet. I skuggan, i sina plaststolar. Fast idag när jag först såg dem och sedan tänkte ta ett smygfoto från vår terrass hade de satt sig på insidan. Vinden var kanske lite kall.

För det är inte sommar än. Sommaren börjar officiellt den 21 juni. Det finns ett gammalt talesätt: "Hasta el cuarenta de Mayo no te quites el sayo" -- Skippa inte linnet/underskjortan före den fyrtionde maj. I vissa kretsar är det inte riktigt rumsrent att börja sommarklä sig på riktigt före sisådär mitten av juni.

Är man värdig affärsman, notarie eller något annat viktigt är det inte fråga om att ersätta den mörka kostymen med något lättare, inte på hela sommaren, hur än det är +35 eller mer i skuggan. Vad det är i solen ska vi inte ens tala om. Kanske någon av dem smyger med kortärmad vit skjorta under kavajen. Slips, såklart. I augusti kommer den befriande semestern.

Dagens flashback
När vi kom hit tyckte vi att det var exotiskt att folk i stan om kvällarna plockade ut sina stolar och umgicks mitt på trottoaren. Bekanta gick förbi, stannade upp, pratade en stund. Herrarna satt i grupp och diskuterade fotboll eller politik (tror jag) och señororna gjorde handarbete eller höll om barnbarn, diskuterade hushållsnära saker (tror jag). Tio-elvatiden försvann alla för att äta middag. Efter middagen var de där igen, fram till midnatt eller längre. För ett antal år sedan försökte borgmästarn med ett förbud mot detta (exakt varför minns jag inte mer) men det blev mycket kortvarigt. Så när stolarna kommer ut om kvällarna, då vet vi att det är sommar.

torsdag 5 juni 2008

Integrationssynder

Har varit hos frissan. Igen. Var tredje vecka sitter jag där och blir insmetad i håret. Varannan gång hela håret och varannan gång rötterna. Medan jag väntar på att färgerna ska mogna läser jag engelska skvallertidningar.

Men det får nog bli ett slut på det. Skvallertidningar i all ära, men jag behöver befria mig från de engelska. Inget går upp mot de spanska som ändå håller lite stil. Och det finns inte några på den frissa jag går till. För den är engelsk. Nästa gång tar jag med egen läsning. Eller pillar med min nya mobil.

När vi flyttade hit var vi fast beslutna att Integrera oss. Blott och enbart spanska tevekanaler, inte klaga att det är för hett på sommaren, lära oss lokala seder och bruk, inte isolera oss i utlänningars kolonier, inte längta för mycket efter knäckebröd och sill. Och så vidare.

I detta ingick flera år av lokal spansk frissa. Men oftast kom jag inte ut som det var tänkt. I frissans huvud kanske, men inte i mitt. Jag förklarade och beskrev, jag visade foton, nix. Jag bara inte passade in i mönstret - åldersgrupp x: frisyrstil 1, åldersgrupp y: frisyrstil 2. Och så vidare. Här går de spanska damerna till frissan en gång i veckan för att fixa håret, på fredag eller på lördag. Så svansar de yngre ut i sin modefrisyr och de mogna damerna stapplar försiktigt ut i en styv hjälm till hår, väl tuperad och sprejad. Frissan har gjort sitt stereotypa tuggummituggande jobb.

Förtvivlan. Sökeri. Prövade norsk frissa mitt i stan. Yesss, men deras helt utmärkta hårklippare och stylist klarade inte tillvaron här (inga fjäll?? brist på getost?? gillade inte Norska klubben??). Hittade ny (nordisk) salong, med utmärkta (engelska) stylister. Den gick i konkurs. För flashy, för dyr, för lite kunder. Ny spansk frissa. Inte där heller. Men NU har jag sedan några år hittat hem. Hos en engelsk frissa som LYSSNAR, har KOLL och ENGAGERAR sig, FÖRESLÅR.

Integrations-SVEK. Och parallellt med de spanska kanalerna har vi nu också engelsk satellit-teve (det lilla ynkliga vi ser på teve). Numera får man nordiska produkter typ knäckebröd och sill t.o.m. i spanska butiker, så det räknas inte. Medges att på sommaren vistas jag helst i luftkonditionerade utrymmen. Skandinaviska butiken blir också besökt ibland. Hitresande finländare får önskemål att ta hit rågbröd (helst Reissumies).

Integrationssynderna blir allt fler. Ändå är vi mer integrerade än någonsin. Livet är inte så svartvitt.

Dagens flashback
Under ett av våra första år här ville jag göra en kulinarisk skapelse i avdelningen söta saker, för vilken det behövdes gelatinblad eller liknande. Maken åker till butiken, frågar efter produkten, får den, frågar om den är OK för söta saker. - Si, si, claro. - När jag löste upp produkten i vatten luktade det fisk. FISKGELATIN!! Ny resa till butiken. En annan sådan.

onsdag 4 juni 2008

Tortyrredskap i källaren


De här maskinerna finns faktiskt i en källare (halvt under jorden i alla fall). Och de är faktiskt ett slags tortyrredskap. Om än tortyren är frivillig och heter Pilates i Reformermaskin.


Varje måndag- och onsdagmorgon utsätter jag mig för detta under en timmes tid, tillsammans med andra frivilliga medfångar. Tortyrledaren ger ingen nåd, hon märker genast om någon försöker fuska. Ett par dagar efter styltar man omkring i träningsvärk. Dvs. nästan hela veckan.

Ändå är vi alla där, vecka efter vecka. Tre och ett halvt år har jag gjort Pilates. Mina barn sjunger i kör om "power center" som jag inte missar ett tillfälle att annonsera. Goodbye ryggvärk, hello body control.

Oj, nu skulle jag ha skrivit dagens flasback, men det får bli senare, för nu ska jag hämta Big Sister (till Little Miss) från skolan. Vi ska gå via butiken och så ska vi laga lunch tillsammans.

tisdag 3 juni 2008

Det är inget fel med förändringar

Min fysioterapeut Ana, som jag gått hos i snart fyra år för lymfdränage och massage, är gravid i sjunde månaden och måste sjukskriva sig pga komplikationer. Hon driver sin egen klinik och nu har hon anställt en vikarie.

Hjälp. Ändring. Störning av rutinen.

Jag måste gå till någon annan än bekanta Ana som under årens lopp blivit så nära, vi avhandlar det mesta under den timme jag är hos henne. Hon är så klok och mogen för sin ålder. Även om hon inte åt grönsaker när jag först träffade henne. Numera äter hon grönsaker och det är faktiskt min credit.

Hon har perspektiv som jag inte har och vice versa, och så har vi många gemensamma synpunkter också. Hon är född och uppvuxen i Bilbao, har studerat i Madrid och bott tillräckligt länge i Torrevieja för att vara så integrerad som det bara går, men hon har en bakgrund och distans som infödingarna inte har.

Jag fick en bra massage av Mar, vikarien. Men pratglad var hon inte. Inte ovänlig, men vi liksom konnektade inte. Kanske är hon lite blyg. Så med henne blir det ingen lektion i spansk konversation på köpet.

Fotvårdaren på Anas klinik sköter för tillfället kassan. Så det blev läge att fråga henne om ett tånagelproblem, och nu är det också på väg att lösa sig. Jag visste att hon fanns där, men det hade liksom inte blivit av. Och hur jag har undrat länge och väl hur jag ska fixa min tånagel!

Där ser du! Ta en förändring, make the best of it. Oftast följer något nytt och bra av det.

Dagens flashback
När vi flyttade hit var min förmåga att prata spanska både begränsad och blyg. Till åtskillnad från min extroverta och ohämmade make med latinkunskaper. Engelska gick det inte att göra sig förstådd på. Så är det inte mera. Och numera klarar jag mig på spanska också.

måndag 2 juni 2008

Tantlår


Efter morgonens Pilates (Reformer plus stor boll, brände i magmusklerna) satt jag barnvakt ett par timmar. Det lilla knytet åt duktigt av äppelmos och pumpad bröstmölk, jollrade ett tag på filten och behövde sedan en tupplur. Det tog tre försök att få henne ned i gungan, Little Miss är van att helst tupplura på en axel. Men som gammal räv lyckades jag till slut.

Se på bilden, den lilla damen har riktiga tantlår. Om än fastare än hos riktiga tanter. Eller kanske de i detta skede kallas babylår?

Efter barnbarnsvaktandet hann jag ännu fixa snabb lunch och sedan jobba ett antal timmar, gå ut på promenad och så, äntligen, ett par avsnitt Soprano. Snart är de slut, vad gör vi sedan?

Dagens flashback:
När vi flyttade hit hade vi inte barnbarn utan var fullt upptagna med att fortsätta uppfostra en 8- och en 11-åring i totalt ny miljö. De utföll bättre än väl. Vilken lycka.

söndag 1 juni 2008

Solig söndag

Solen torkar upp gårdagens regn, och No Harm Done, för hur mycket det än vräker ner har vi ALDRIG såna översvämningar här som man ser i nyheterna. Här bor vi i ett bra klimat, skyddade från naturkatastrofer, i ett ordnat samhälle, inom EU, inte alltför långt från Norden.

Dessutom har vi ett eget hem att bo i. Läste nyss i tidningen om äldre singlar (40+), oftast frånskilda, som flyttat till dyra ställen som Madrid i jakt på jobb och med dagens priser inte har råda att hyra eller köpa egen bostad. Att en pappa bor med sin 4-åriga son i ett litet rum och delar kök och badrum med flera andra. Jag ska aldrig mera klaga över för små ytor, vi har ändå detta alldeles för oss själva!

Jag har tänkt införa Dagens flashback, det är så mycket som har förändrats sedan vi flyttade hit. Alltså:

Dagens flashback
Öööhhh, var ska jag börja.