ojojojj, mera gnäll

Jag sitter och försöker komma till någonslags ro efter en frustrerande och riktigt sur arbetsdag. Det är inte lätt. Det finns för många negativa tankar och tryck. -- Ja så är livet i bland.

Jag tänker dock på De Stora Klåparna som sitter i höga och bestämmande positioner och som med sin inkompetens och ignorans utsätter De Små Människorna för en förstörd tillvaro.

Gudskelov tillfällig i mitt fall, för nästa vecka tänker jag slicka mina sår och vara helt ledig. Det bara måste jag.

Jag kan tyvärr inte avslöja närmare detaljer om det fasansfullt och totalt inkompetent upplagda uppdrag jag är drabbad av, men jag säger bara att det är det värsta hittills. Och att frånsäga sig kommer inte på fråga. Well, jag antar att många människor i många arbetspositioner här i livet utsätts för värrigheter.

Man borde kanske ha blivit rörmokare eller dylikt.

Vill hitta tillbaka till min tillvaro

Efter en rätt lång period av nästan bara hämtmat uppstår det ett riktigt sug på hemlagad mat. Så jag tog mig en sväng via närbutiken i dag för att skaffa lite råvaror och annat.

Jag har fortfarande nästan inte tid men det blev ju en korvstroganoff häromdagen (måste vara minst fem eller kanske tio år sen sist) av ett korvpaket som J hade inhandlat på impuls, och som bäst puttrar kycklinglår på spisen (mycket länge sen sist) och det är ju ganska bra terapi att stå i köket när man blir så innerligen urtrött på att kämpa sig genom hopplösa uppdrag.

Ja alltså jag älskar ju mitt arbete men alla rosor har sina taggar. Och en av dem sticker just nu.

Måste bara försöka koppla loss nerverna från detta. Göra sitt bästa och inte känna sig oduglig. Svårt.

Tisdagen den 24 januari 2012

Det här Uppdraget from Hell ligger tills vidare på is efter att jag rutit till ordentligt. Min projektledare var av samma åsikt och nu ska diskussioner föras. Det är alltså lugnt för tillfället och jag försöker varva ner efter många spänningar i huvudet och kroppen.

Jag har kört en maskin lakantvätt som jag ska hänga upp i det strålande solskenet och njuta av de fint blommande pelargonerna. Jag kanske rentav sitter ute en stund i solen. Så blir det Pilates på eftermiddagen.

Har ett nytt annat uppdrag att starta. Komplikationsfritt ser det ut.

I går (!) fick vi äntligen bort julsakerna och när J packade undan granen kom det fram en pusselbit som blev att saknas under julen. Får ta den med till Little Miss när vi åker på besök i april.

Andra veckoslutet åker vi till Madrid, för J har möte där fredag-lördag. Vi kombinerar det med att jag måste förnya mitt pass. Att man måste åka till finska ambassaden i Madrid för att förnya sitt pass är allt annat än bra. Dyrt blir det också om man inte har annat ärende. Hursomhelt, vi bestämde oss för att åka bil den här gången. Det är ca 500 km och flygresan tar en timme, men när man räknar ihop resan till flygplatsen, väntan där, flygandet, resan från flygplatsen osv. så går det tidsmässigt ganska jämnt ut. Plus att med bil är man inte beroende av tider. Utom att vi nu måste hinna i tid till ambassaden på fredag. Måste förresten komma ihåg att kolla att de har öppet den fredagen.

Vi funderar på att stanna en extra natt på hotellet, som enligt uppgift ligger längs Gran Vía i centrum, och hitta någon konsert eller dylikt för lördagkväll. Opera kanske. Och varför inte något trevligt på söndag innan vi åker hem. Någon intressant utställning kanske. Måste kolla.

Nu tvättupphängning.

våndan innan den magiska gränsen kommer emot

Den här dagen hade alla förutsättningar att börja bra, och det gjorde den också.

Tills att jag började gräva in mig närmare i ett arbetsuppdrag som visade sig vara omöjligt att genomföra på grund av tekniska missar i materialet.

Men som man försöker. Undrar hur det här ska gå till. Känner sig inkompetent. Slår huvudet i väggen. Går runt i cirkel. Försöker igen. Får huvudvärk och spänd nacke. Skickar meilar som börjar med diskreta frågor och eskalerar till full förtvivlan.

Men så kommer den magiska gränsen när man inser att det här går faktiskt inte, och en lättnad infinner sig och nu lämnar jag skiten tills vidare och fixar en korvstroganoff inför middagen.

Hur det går med deadlinen bryr jag mig faktiskt inte i just nu. Ge mig ett dugligt material så kan jag fortsätta. Men som att jag har kämpat i onödan i dag.

När man har missat men får det fixat ändå

Little Miss har strax födelsedag. Fyra år. Den ska firas med kalas i morgon. Hade vi kommit ihåg att skicka present? Icke.

Nu har jag förhandlat med sonen om att de anskaffar present på plats och vi tillverkar ett kort som vi skickar och han kan skriva ut och läget är lugnt.

Presenten blev en teve med rosafärgad ram till hennes rum, med inbyggd DVD-spelare.

Ja så är det nuförtiden.

Inte så bra

I morse gjorde jag mig i ordning för att gå på massage efter en massiv arbetsinsats. Och kom till insikt om att arbetsbubblan kan ha varit för tät när man inte kommer i håg de enklaste saker.

Som att våningsplan två i spanska bostäder är plan tre enligt nordisk norm. Har jag bott snart 22 år här eller?

Där stod jag på fel plan och undrade vilken dörr jag skulle ringa på medan massösen hohooade från planet ovanför.

Det är inte hälsosamt att göra en månads arbete på tio dagar.

Farmorskatastrof

Här har man befunnit sig i en mycket tät översättningsbubbla och så kattbubbla på det och så händer det oförlåtliga. Vi har glömt att skicka present till Little Miss födelsedag den 23 januari när hon blir fyra år!

Nu blir det att fundera på Damage Repair.

Nu har jag alltså faktiskt slutat jobba för i dag och i morgon är den stora dagen för att få texten i leveransskick.

J är på väg från Lorca där ett antal Lions från den lokala finska klubben har träffat myndigheter och bekantat sig med läget. Många ansträngningar görs för att hjälpa med återuppbyggnaden efter den förödande jordbävningen.

Och enligt vad jag hör genom halvöppet fönster regnar det. Synd för utevarande tvätt, men det ska bli högtryck från och med i morgon.

Jag bläddrar lite genom foton från jul- och nyårshelgen och konstaterar att vi är väldigt lyckliga med den familjegemenskap vi har och att sonens och dotterns familj kommer så bra överens och vi med dem och vad mer kan man begära i detta skede av livet.

Pust

I dag har jag gjort en av de starkaste insatserna någonsin vad översatt textmängd beträffar. Av tvång, och gudskelov en bekant typ av text. Intressant, kringelikrokarna kring motiveringarna för statligt stöd och konkurrensärenden är den sortens juridiska analyser som jag är mycket svag för.

Så har jag i vanlig daglig ordning uppmärksammat katten, denna dag under dess sista dygn i livet. Det känns dock bra att känna att beslutet är rätt, den är helt enkelt slut som riktig katt och vi har haft tid på oss att låta beslutet mogna.

Det har under de senaste dagarna också dykt upp roliga planer för våren och sommaren. I april efter påsken ska vi sammanstråla hela familjen (vi plus efterkommor) i England för att hälsa nyaste sonbarnet välkommet (beräknat datum 29 februari) och efter det flyger vår dotter med lilla Sessan tillbaka med oss hit för att tillbringa ett par veckor här.

Det finns också planer på Houtskärsvistelse i augusti. Därutöver har vi någon resa till Madrid och så Lionskonvention i La Coruña i maj.

Och säkert någon Englandsresa på hösten kan jag tänka mig att det kan bli av.

Jag har bestämt mig för att inte åka med J på hans affärsresor längre, använder hellre pengarna på de här familjebesöken.

Ty allt mot sin förändring skrider, som min fastersman sa i tiden.