torsdag 24 maj 2018

Intryck som poppar upp

Det var Cuba på en körresa 1998. En lokal kör som vi var medlemmar i och bekostades av kommunen för  en kulturutbytesresa, Det car sådana tider.

Det förekom ju ett och annat. En och flera historer i sig. Men vad som berörde mig mycket och som jag tänker på ofta var en kvinna i hotellets serveringspersonal. Hon gjorde sin plikt, skötte det hon hade att sköta om. Men hennes blick. Så smärtsamt tom. En slocknad livslåga.

Om jag ska säga något om den här dagen

Så har det inte hänt så mycket. Jag blev väckt av maken vanlig tid, cirka halvåtta, om än jag just då hade velat sova lite till.

Nåväl, jag tog morgonens smärtstillande och vilade en stund tills att effekten kickade in. Steg upp relativt mödolöst (jämfört med första tidernas glidande ur sängen via knän på golvet och häva sig upp med armkraft mot sängen) och intog av maken berett morgonmål.

Skötte om viss mailväxling. Kom bl.a. överens med vår Pilaes-PT om nystart från början av juni, där jag gör det lilla jag kan ens för någon muskelgrupp och kanske försiktiga tänjningar medan maken gör sitt. Tog mig försiktigt gående till matbutiken för några inte-tunga inköp.

Har tvättat en tvätt. Får ta till att sitta på en pall för att fylla tvättmaskinen. Maken får sedan lyfta upp den färdiga tvätten i en korg på hanterbar nivå och jag kan sedan försiktigt hänga upp.

Det gäller att hålla kroppen igång inom begränsningarna och känna att det går att göra saker.

Och inom någon månad eller så borde jag vara mer eller mindre återställd.

måndag 21 maj 2018

Mångt och mycket

jag har en längre tid funderat och velat med bloggen. Därav glesa inlägg trots att jag känt på mig viljan att förmedla saker och intryck och tanker och funderingar. Inte velat ge upp, men inte varit klar över fortsättningen. Identitskris kanske. Jag startade så stort med Farmor Anka, för det kändes så rätt just då. Det var med alla sina ingredienser liksom mitt liv. Så blev det förändringar och jag blev jag mormor, och det var ju inte mindre viktigt, om än inte lika påtagligt pga geografiska avstånd, men många betydande upplevelser, inklusive en julhelg med totalt avståndstagande när barnet ifråga inte klarade av två modersfigurer. Efter det tillfället enbart bra upplevelser. Trots alla givande barnbarnsupplevelser så är jag nuförtiden mer och mer bara jag, plus min käre make. Och min lilla tillvaro kretsar kring det lilla som pågår. Det finns sociala sammanhang som är mer eller mindre givande, men nog så värdefulla. För tillfället är jag sjukskriven pga en fotgängarolycka som absolut inte var mitt fel. Det var mindre behagliga upplevelser kring detta och nu är jag tvingad till lugn och ro. En tillvaro som trots sina smärtor och inskränkningar har en viss obligatorisk serenitet i sig som inte är helt obehaglig. Jag funderar på en ny identitet och karaktär som skulle ge mig nya ramar. Jag vill fortstätta skriva.

torsdag 12 april 2018

Time flies och en liten historia

Vad gäller de första månaderna av detta år; de har varit hektiska och röriga. Jag hade tänkt återkomma om Toledo, det blev inte av. I stället kom noll inspiration. Eftersom jag ändå inte vill ge upp bloggen skriver jag nu en liten historia som har att göra med mina förehavanden i mina tonår och våra förehavanden i vår tredje ålder, som det heter. När jag växte upp, i mina tonår, fick jag för mig, jag som alltid fick dåliga betyg i gymnastik, att försöka bli vig. Så jag tränade dagligen i rummet som jag delade med min syster, Nå golvet med fingerspetsarna och med raka ben. Senare handflatorna i golvet och med raka ben. Det gav sig småningom. Det gör det fortfarande! Efter lite muskeluppvärmning. Och tack vare vår Pilates-PT har även maken fått mera flexbilitet; det brukar ju gå andra vägen i denna ålder.

lördag 30 december 2017

Hemma igen från Toledo

Det var en så fin vistelse, trots den rätt långa bilresan. Återkommer.

fredag 10 november 2017

Jamen så irriterande

Kanske har jag klagat om det här förr. MEN. När jag skriver saker, och vill få fram dem på ett visst sätt. Ja då gör jag indelningar i nmeningar och helst också i stycken. Den hör plattformn jag använder ignorerar styckena. Jag har försökt med fixitricks, men nej. Allt går i ett. Det är en skymf mot den skribent som föröker strukturera sitt budskap.

Dagens händelser

Well, i slutet av oktober fick jag meddelande från kreditkortsbolaget om en rätt så stort belopp som hade belastat mitt kreditkort. Det var inte jag. Jag kontaktade banken och det kom fram att även ett antal mindre betalningar hade gjorts på mitt kort. I Shanghai. Banken fixade stopp på gamla kortet och utfärdade ett nytt. Vad som troligast är, för jag har haft med mig kreditkoret hela tiden, är skimming vid någon bankomat där jag har lyft pengar. Hursom, jag behövde göra en anmälan hos Guardia Civil (polisen), för det kräver banken så att de kan styra upp saken, och det kräver polisen så att de kan få in det i kategorin ärenden att undersöka. Dessa saker tas på allvar, och när det droppar in anmälningar med sina detaljer så kan polisen försöka få fast bovarna. Ja de var ju vänliga, sakliga och tillmötesgående och tog korrekt del av mitt (säkerligen inte ovanliga) fall. Men den funktionär som drabbade mig var ny och oerfaren och det tog faktiskt ganska länge att fylla i allt som krävdes. Vissa saker gjordes om och om igen. Men ingen fara, det gällde att ta fram tålamodskortet. Ja, och så krävdes det för identifieringen utöver ID även mina föräldrars namn. Detta kan uppfattas som väldigt konstigt, men det beror på att det i Spanien finns ett begränsat antal efternamn, och många personer heter likadant. Som åtskillnadsfaktor behövs föräldrarnas namn, och ibland även moderns flicknamn. Och detta gäller förstås alla. Det är normalt, och bör inte tillskrivas "dum byråkrati", det är rättssäkerhet. Och det var den dagens ärende. Jag hade tänkt hinna till Lions-klubbens bank för att i min egenskap av kassör ladda kontantbetalda medlemsavgifter osv, pengar på kontot och andra saker. För lång kö. Det blir en annan dag. Jag hade också tänkt sy någon söm på något plagg. Efter en lång paus vill ja göra sysaker. Terapi. Även om det inte blir det bästa plagget, Duger kanske för hemmabruk. k

torsdag 9 november 2017

Hej på er, länge sen

Här flyger tiden vidare, liksom på alla håll i världen. Höstarna går alltid supersnabbt. Vi har nu en gång igen upplevt den plötsliga omställningen från den bekväma värmen i oktober till kylig november. Kyligare nätter, morgnar och kvällar. Hyfsade dagar. Bort med de somrigaste kläderna, fram med och kritisk genomgång av vinterkläderna. Men det är ändå ganska skönt att gå ute lämpligt klädd och andas höstluft. Det är årsens tider och när man ställer in sig rätt och söker njutningen i det som går att finna i det hela, då är det bra. För övrigt så har jag gjort en ny djupdykning i ämnet sömnad; ett sätt att hålla tankarna funderande och lämplig tid upptagen. Jag minns att min far hade som nöje att fundera ut lösningar på saker och där är jag nog lite likadan. Jag sprider ut olika utmaningar till mig själv vad gäller ett och annat och så tar jag tag i de här tankarna vid olika tillfällen. Det liksom surrar i huvudet hela tiden beroende på, och så kanske finner det sin lösning. --

fredag 20 oktober 2017

Riktigt se fram emot

Idag stängde jag kontoret med lapp på luckan om stängt på fredag den 20 oktober. För då åker vi till Madrid med höghastighetståget Ave. Det tar cirka 2,5 timmar och vi kommer från Alicante till stationen Atocha som är mitt i smeten och har alla sorters förbindelser överallt. Så bekvämt. Vi har hotell i närheten. Så köper vi X-dagars regionbiljett och så är det bara att ta metro och närtåg och så bara åker vi runt vart vi vill. Maken ska bowla alltså, i någon tävling. Jag åker med för att göra mitt och ha ordnat för något gemensamt. Vårt, denna gång: En guidad tour på Madrids äldsta restaurang, El Botín, med efterföljande avsmaksinsmeny. Lördagkväll: Musikalen Los Addams. För min riktigt egen fritid: Jag har tecknat upp i min möjlighetskalender: klädmuseet, en utställning med Pertegaz, ett guidat besök i köksdelarna av Palacio Real. På tal om Palacio Real så när jag var del av en spansk kör på besök i Madrid så hamnade vi i de interna delarna där den kungliga orkestern hade sitt fritidsutrymme och sin bar och där satt vi och undrades.